Med syfte att inhandla flyttkartonger gav vi oss för ett par dagar sedan ut en sväng, familjen och jag. Väl ute på Nova hamnade vi på Espresso House för en eftermiddagsfika. Efter att ha stått i kö superlänge, fick vi veta att en tredjedel av det vi bestämt oss för att beställa inte fanns. Dags att tänka om. Så vi tänkte om, och beställde på nytt.
Efter ytterligare en lång tids väntan (G hade utan problem hunnit smaska i sig sin kalla fika och hade börjat springa runt) började mojängen som talar om att maten är klar att pipa. Hämtade maten. Tog en tugga. Det gick inte att komma undan: maten smakade jättebränt. Måste lämna tillbaka, be om nytt.
Går och säger till. Blir erbjuden en gratis kaffe i väntan på ersättningen (nej tack), hör hur tjejen efter mig talar om att hon fått fel smak på sitt kaffe. Jag vänder mig om och börjar gå mot vårt lilla bord.
"Ursäkta!"
Jag går tillbaks och får veta att min macka var den sista, och skulle jag kanske kunna tänka mig en annan. "Men det var väl mögelost på allihop? Jag är gravid - kan inte äta sånt." Får till svar att det finns en med lax också. Kan jag inte heller äta. Säger att jag kan tänka mig en scone - får alla tillbehör, och blir erbjuden en extra muffin (nej tack). "Jag ber om ursäkt", säger mannen bakom disken. Jag svarar att han verkar ha en körig dag. Tar min scone och går tillbaks till bordet igen.
Glatt mumsade jag i mig min nya mat, medan L som ätit upp fick hålla koll på G som härjade runt. Bakom mig hörde jag hur någon svarade i sin telefon. Jag förstod att det var fikakompisen som ringde från kassan och sa att chokladmuffinsen var slut. Och coca colan. Killen vid bordet svarade något, jag lyssnade inte så noga. Efter ytterligare fem minuter dök fikasällskapet som tidigare ringt upp - bara för att säga att de skulle gå. Allt hon frågat efter var slut.
Och det blev glesare bland borden. Men kön - den var fortfarande superlång.
