Nyårsfynd

Här behövs inga nyårslöften om att sluta med godis, inte. Istället kan vi kompensera med hjälp av dagens loppisfynd. Kolla in, bara 100 spänn!

Kärlek

"Titta där är mamma"

Det där med sömnen

Ubbe har sovit helt värdelöst, åtminstone den senaste veckan.
Igår kväll runt elvatiden stod grannarna, en mamma och hennes tonårsdotter, på gården och gallskrek på varandra säkert en halvtimme. Det hjälpte inte heller, skulle en kunna säga.

Blind krockade med blind

Igår såg jag en blind som krockade med en annan blind. Jag menar, vad är egentligen oddsen?
Och så här i efterhand inser jag ju att jag borde ha stoppat dem. Men i stunden stod jag, precis som alla andra seende runt omkring mig, helt handlingsförlamad och såg på. Det var så... oväntat.

Tåghyfs

-Kan jag sitta här?
-Nej, sade hon med beklagande röst, jag håller den här platsen åt en kompis, som kommer snart.
Tio minuter senare var platsen fortfarande tom. Som typ den enda platsen i vagnen. Och här sitter jag bredvid nån jävla tonåring som tror att rakvatten är duschtvål.

Onödig stress

Stressade till tåget idag, jättemycket. Vill ju inte cykla såhär på vintern, och det tar ju mycket längre tid att gå. Halvvägs till stationen insåg jag att även om det snart är december, så är det fortfarande massa plusgrader ute. Inte alls halt.
Dessutom, står jag nu och väntar på tåget som inte är sent.

Hem

Äntligen sitter jag så på tåget hem. Efter att ha armbågat mig fram på Stockholm central med resväska mitt i rusningstid är jag extra glad för det. Vidrigt - fattar verkligen inte varför folk vill bo sådär?
Kan väl tillägga att jag inte bara är negg - dagens konferens om digidel2013 var faktiskt superspännande, det får jag ju ge den.

Ganska fint, faktiskt

Har inte träffat ungarna på över en vecka nu, vilket är snatt outhärdligt.
Det lindrar dock lite av att Bumbi är så bra på att prata nuförtiden, och att han när jag ringer säger:
"Hej mamma, du är min favoritmamma. Jag älskar dig."
Lindrar ännu mer när han faktiskt berättar för mig om sin dag. Jag älskar att han är så kommunikativ - fullkomligt älskar det.

Värre än en sporttidning

Här är redaktionen för TechWorld. Kvinnor hatar tydligen teknik. Det här är ju fan värre än en sporttidning.

Storstan

Är på konferens i Stockholm, och imorse när jag gick genom stan fick jag syn på Norstedts hua och tänkte att ja, det hade ju kanske varit najs.
Sedan så jag mig omkring, och min nästa tanke blev "fan vad glad jag är att jag inte bor här!".
Jag blir stressad av att hänga i storstan. Jag längtar hem till landet och ä glad att mitt dagliga arbete inte tar mig till en större stad än Borås.
Jag har, helt enkelt, valt så jävla rätt.

Flitigt bloggande

Jag har varit en flitig bloggare den här veckan. Tyvärr har ingen annan än jag själv märkt det, eftersom Bloggerappen på min telefon verkar ha haft lite svårt att koppla upp sig...

Men ni har å andra sidan inte missat särskilt mycket. Lite gladskryt på väg till jobbet, om hur jag numera kommer i ett par före-grav-jeans som legat och hånglott på mig i garderoben alltför länge. En bild på Ubbe, som tappade byxorna medan han lekte bibliotekarie (det är så Bubmi kallar Ubbes nya favvolek - ni vet den, där alla böcker plockas ut från bokhyllan och hamnar på golvet, med lite tur i en hyfsad stapel).

Och så missade ni så klart min tudelade inställning till det faktum att make och barn for på semester till släkten i Norrland, medan jag själv är kvar hemma och jobbar. Jobbat supermycket, sovit ganska lite. Gick på en föreläsning om Ship to Gaza (som för övrigt fick mig att växla mellan känslor av upprördhet och uppgivenhet). Mötte en vän och såg en verkligt usel film (som i bästa fall och med välvillig tolkning åtminstone hade något sorts trevligt budskap om att hitta balans i livet).

Alla själars natt

Jag lovade att återkomma angående mina fynd, så nu gör jag det.

På senare tid har jag skummat lite av varje, brottsstycken här och brottsstycken där. Främst har det varit tidskrifter som har pockat min uppmärksamhet. Och så Alla själars natt av Deborah Harkness (Forum förlag).

För grejen är den, att jag fullkomligt älskar lättsmält litteratur med ockult innehåll. Häxor, vampyrer - det mesta går förmodligen hem. Jag kan absolut inte säga mig vara någon konossör i ämnet - främst har detta intresse till en början tagit sig uttryck i ett svullande av TV-serier som blandar det ockulta med en fantastisk dramatik (och när jag säger fantastisk dramatik - betänk då att jag tycker Days of our lives är oerhört fascinerande).

Nåväl, boken då... Boken innehåller verkligen fantastisk dramatik. Det bästa ordet för att beskriva storyn är kanske svulstig, eller något i den stilen. Författaren är en tvättäkta historiker, så jag tänker mig att de flesta historiska detaljer är förhållandevis äkta, vilket ju bidrar till någon sorts kvalitativ känsla. Språket, berättelsens uppbyggnad och andra faktorer av den karaktären, däremot - not so much. Ta vilken Marian Keyes-roman som helst, och du har väl den ungefärliga tonen.

Ovanpå den tonen kan vi lägga en helt vedervärdig syn på könsroller. Den kvinnliga huvudkaraktären är en stark och självständig kvinna som forskar i historia. Under berättelsens gång inser vi att hon är en häxa med helt osannolikt starka krafter. Men hon är kär i en vampyr med några hundra år på nacken - han kommer från konservativa ideal och hela boken igenom hänvisas till "vampyrernas natur", som gör att han som hane är extremt beskyddande. I vampyrernas kultur måste man (inte minst som kvinna) lyda denna starka hane och det är ingenting som går att göra något åt, eftersom det är så det är. Av naturen. Och den starka, självständiga häxan går så klart med på detta. När ärenden som i allra högsta grad rör henne ska diskuteras, lämnar hon männen för sig själva (den enda kvinna som vägrar gå är häxans manhaftiga, whiskeydrickande, lesbiska moster) för att istället stå i köket och laga mat och passa upp.

Helt jävla vidrigt.

Men vad tyckte jag då om boken i sin helhet? Underbar. Kan knappt bärga mig tills nästa del i serien kommer på svenska. Jag menar, när det kommer till nöjesläsning slår svulstigt PK vilken dag som helst...

Bollformat?

Det kanske är jag som är kinkig, men jag tycker faktiskt inte att den där diamantbollen ser särskilt mycket ut som en boll...

Egen kontroll

Bumbi ville själv hälla upp ketchup på sin tallrik. Och det brukar ju inte vara några problem, så vi glömde titta när han gjorde det.

Självömkan

Det började med feber. Jag har i regel inte feber. Så en hel vecka med konstant feber var rätt tufft. Efter en knapp vecka med feber (ibland upp emot 40 trots febernedsättande) och sedan ett par dagar även kraftig hosta gick jag till jourcentralen. Läkaren lyssnade lite på mina lungor och sa att att vara sjuk är en del av livet. Gilla läget, helt enkelt. Och sluta ta febernedsättande om jag inte har upp emot 40 grader.

Så jag gick hem. Slutade ta febernedsättande. Och blev helt utslagen. Orkade inte äta, inte läsa, ingenting. I två dagar låg jag så, sedan gick jag till vanliga vårdcentralen. Där gjorde de diverse tester och konstaterade lunginflammation. Fick penicillin, hostmedicin och instruktioner att ta febernedsättande om det gjorde så att jag kunde leva bättre (typ orka äta och så). Fick veta att penicillinet förmodligen skulle verka inom 2-3 dagar. Det gjrode det inte. Det tog längre tid för mig att känna att jag andades någorlunda obehindrat. Och jag fick stanna hemma längre än penicillinkuren varade.

Efter två och en halv vecka i sjuksängen gick jag tillbaka till jobbet. Det kändes lite tveksamt, och jag var inte säker på om det var en bra idé egentligen. Måndagen gick okej, även om jag var helt slut. Tisdag förmiddag gick okej. Tisdag eftermiddag höll jag på att trilla ihop i en skakande liten hög, så jag åkte hem. Och sedan dess har jag varit i princip tyst, för att låta halsen vila lite tillsammans med resten av kroppen. Nu i helgen var rösten trots all vila nästan helt borta. Idag är det dock bättre, men jag känner mig långt ifrån bra.

Jag började på mitt nya jobb för tre månader sedan. Starten var helt klart tumultartad, och så mycket till introduktion har det inte hunnit bli. Om en dryg vecka har jag en tung jävla deadline, som jag ansvarar för helt och hållet. Imorgon är det äntligen dags för en hyfsad introduktion inför det arbete som ska göras inför nämnda deadline. Denna dag har redan skjutits upp på grund av min sjukfrånvaro, och imorgon måste jag verkligen gå. Och den kommande veckan måste jag verkligen jobba järnet.

Jag är anställd på ett år, för att behovet av min tjänst ska utvärderas. Att då inte få möjlighet att göra ett så bra jobb som bara möjligt - det är sjukt frustrerande. Jag har galet mycket idéer och väldans massa saker jag skulle vilja göra för att utveckla verksamheten. Och så ligger jag här och hostar och knorrar, alternativt är hög på cocillana.

Fan också.

På mitt bostadsområde...

...hann de grundmåla den ena av bänkarna vid vändplatsen. Sedan tog pengarna slut. Och nej, jag skojar inte - det var flera månader sen nu.
Inte heller hann de byta ut alla de fönster som målarna lät bli pga röta. Tydligen kommer det nya pengar om tre år.

Feng shui-kök

Jag googlade precis "kök norr feng shui", för att se vad den trevliga gamla läran hade att säga om kök i norr.
Att feng shui tolkats på många sätt visste jag ju om, och att jag förmodligen skulle kunna få lite besked på olika håll var jag ju beredd på. Men allvarligt talat! Vad är det med flumfilosofi-Sverige egentligen? Jag fick alla besked från att feng shui tycker det är toppen med kök i norr till att "feng shui förbjuder kök i norr". Nåväl, ta allt med en nypa salt. Visst tycker feng shui att vissa skar funkar mer eller mindre bra, men jag vet ju också att det alltid finns sätt att mildra det dåliga eller styra upp bättre.
Göra det bästa av situationen, helt enkelt. Med andra ord: hittar vi ett hus vi gillar, kan vi ju alltid tänka på väderstrecken sen...

Husjakten, del 4

Inatt drömde jag att vi hittat ett hus, som vi tyckte mycket om och även köpte. Vi tyckte inte att det verkade vara så mycket jobb på det - kanske av naivitet, kanske för att det inte var det i relation till hur mycket vi tyckte om huset. Men när jag tittade på det såg jag att fasaden höll på att vittra sönder. På sina ställen kunde vi se avloppsrör sticka ut genom hål i fasaden, och detta skulle vi fixa genom att kontursåga ut hål för rören i färdiggjutna cementväggar som skulle täcka hela fasaden. Och så vidare.
Men ni fattar ju! Så här är ju så klart inte ett hus konstruerat. Men det verkar ju min hjärna tro.
Min dröm, om jag får spåna helt fritt, skulle ju vara ett trevligt och ganska stort hus från typ trettiotalet. Lagom stor, insynsskyddad trädgård precis bredvid ån. Och så supernära Kinna centrum. Litet växthus, kanske.
Så tänker jag på livsstil. Billigt ska det vara, så klart. Inte ska vi behöva lägga för mycket tid på att arbeta heller. Jag menar, det finns ju så mycket annat vi vill göra också. Läsa böcker, läsa bloggar, se på TV-serier. Umgås med barnen, virka och sticka. Ja ni vet, allt det där.
Jag tror att radhuset vi ska titta på ikväll, i tegel och med superlåga driftskostnader, kommer att vara alldeles lagom för oss. Eller helt perfekt, till och med. Mer om det senare.

Paketinslagning

Min mamma fyller år idag, och Bumbi fick slå in paketen.

Bokmässeshopping

5/10: Jag hittade nedanstående inlägg ibland mina utkast. Hade visst glömt att publicera... Det är iallafall böckerna i fråga som är anledningen till att jag inte bloggat så mycket på senare tid. Jag sökte läsinspiration, och på bokmässan var det visst precis vad jag fick.
***
Igår var det heldag på bokmässan, och följande blev inköpen:
"Alla själars natt" av Deborah Harkness (Forum)
"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" av Kristina Henkel och Marie Tomicic (Olika förlag)
"Familjeboken" av Eddie Summanen (Vombat förlag)
"Städer vid havet" av René Vázquez Díaz (Alhambra)
"Geväret och olivkvisten" av David Hirst (Alhambra)


Jag återkommer om dessa längre fram.

Isn't it ironic?

Blåmögelosten hade visst möglat. =(

Vem sockermutar?

Maken: "Vi ska fika bulle."
Bumbi: "Jaha, är mamma hemma?"

Tonår

De senaste dagarna har det varit mycket tonår på buss och tåg på väg till jobbet. Mycket tjejer som säger "hon ba" och "han ba" och "han äää såå snyyygg!!!"
Dagens är den coola killen som satt och lyssnade på någon mjuk och mysig mellow morgonmusik när jag gick på tåget, och genast bytte till störig techno när hans kompisar gick på en station senare.

Kassler

Hur billigt blir det egentligen när lådan (mer eller mindre medvetet, jag hann helt enkelt inte fixa) glöms kvar hemma? Alltså jävla kassler, varför finns det?

Kommentartävling

Den senaste veckan har jag fått två underbara kommentarer av Bumbi, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken av dem jag gillar mest. Vilken tycker ni är bäst?
1. "Mamma, du ser ut som en ängel!"
2. "Neej, mamma du ska sitta här och titta på! Jag ska städa."
Här är resultatet av städningen. Det tog sin lilla tid, men jag behövde ju å andra sidan bara ligga i den lilla växa-sängen och titta på, så det gjorde ju inte så mycket...

Finaste mamma

Som nämnt har jag jobbat mycket den här veckan. I måndags var mina föräldrar barnvakt på eftermiddagen/kvällen och fatta att jag blev glad när jag klev innanför dörren halv nio på kvällen och mamma säger:
"Jag gjorde några biffar, så att du har någonting att ta med dig till lunch imorgon."

Arbetsglädje

Idag har jag jobbat elva och en halv timme. Och så lite pendling och halvtaskig sömn ett par veckor på det, så är en på banan... jojo.

Men när jag skulle gå hem idag kände jag mig ändå lite stolt. Trött och urlakad, visst. Men på väg ut från jobbet möte jag flera glada människor, som såg sådär lagom upprymda och förväntansfulla ut. De var på väg att få lära sig någonting nytt, och utveckla sig själva. Det livslånga lärandet, eller nåt. Och jag hjälper till att göra det hela möjligt. Helfint.

Det här är inte en hårblogg...

...men jag ville bara tala om att varje gång jag kommer från frisören ser jag ut som någon som lyssnar väldigt mycket på country and western. Jag ska nog sluta gå dit.

Assimilation

"Adam & Karolina have been a couple for 3 years", står det. Men är inte tre år lite lite för att börja se precis likadana ut?

Upphottad?

Njae, not so much... Efter gårdagens imagefiasko drog jag imorse fram hela arsenalen ur sminkväskan. Inte för att jag har en särskilt stor arsenal, och läppglanset hittade jag inte ens.
Kläderna är nästan lika sunkiga som igår, och håret ser fortfarande ut som ett skatbo. Men å andra sidan hade maken uppfattat på fejjan att de flesta kvinnor verkar lägga åtminstone en kvart på sitt hår varje morgon. Då är det ju inte så konstigt att jag inte ser ut som dem...

Liten dos av självdistans

Vad ska jag säga... Jag inser ju också att det finns dagar det kanske hade varit lämpligt att lämna kängorna hemma, ta på sig en kavaj, dutta på lite puder och sätta upp håret. Men vad gör jag? Jo, jag går på säljmöte på internationellt storföretag iförd gröna docs, stickad tröja som inte håller sig uppe över axlarna, PMS-flottigt ansikte och snäppet mindre flottigt skatbo till hår. Okej för dubbelhakorna, dem kan jag kanske inte göra så mycket åt på kort sikt, men resten... Dags för en liten shopping spree snart, skulle jag tro.

Till på köpet känner jag mig extra dassig eftersom jag igår blev anklagad för att vara gravid. För tredje gången i år. Jag menar, vad fan?

Husjakten, del 3

Vi var och tittade på ytterligare ett hus förra veckan. 30-tal, grönt, stort. Huset låg ovanpå ett garage med plats för fyra bilar och en smörjgrop. Vägg i vägg med garaget fanns en man cave-waiting-to-happen (perfekt syrum?). Själva huset var stort och rymligt. Visserligen skulle en behöva slå ut en vägg typ det första en gjorde, men huset kändes ganska fräscht och robust. (Inredningen, dock - aj! Pastellmelerade bubbliga strukturtapeter, aprikosfärgat kök och fejkmarmor i plast i badrummet.)
Allt som allt var det ett rätt schysst hus ändå. Trädgården lämnade förvisso en del att önska, då den mest bestod av en brant backe som kröntes av någon annans trädgård. Men det var ändå så att vi tänkte, att där skulle vi allt kunna bo. Fast vi tänkte bara, i teorin. Vi kände inte samma sak, så då fick det vara.
En kollega beskrev att när de letat efter hus i tre år, då hittade de äntligen huset som fick dem att känna att de var redo att byta upp sig då de kom hem. De tidigare tre åren hade det inte spelat någon roll vad de tittat på, då hade de alltid känt att det var skönt att komma hem till sin lägenhet efter en visning. Och det var väl precis så det var; när vi kom hem till vår sunkiga lilla trea efter att ha tittat på det stora, gröna huset - då var det rätt skönt att komma hem.

Favoritsaker

Enligt inredningsfilosofin wabi sabi ska en omge sig enbart med sånt en gillar. Den här tjusiga fågeln har vår kompis Ulrika gjort. Den tycker jag om.

Arbete vs. Föräldraledighet

Häromdagen ilade jag runt på jobbet, stressad som en tok, vrölmycket att göra. Mitt i kaoset fick jag ett sms från maken, med Bumbi citerad:
"Nu ska jag slå dig jävla köttbulle!"
Då kände jag att det är rätt gött att ha ett jobb att gå till, stressigt eller ej.(inte för att jag var särskilt osugen på jobbet innan heller, men ändå...)

Pedagogiskt värre

"Min första stora bok om Djur:

De färgstarka, illustrationerna, de rejäla sidorna och de finurliga frågorna gör den här boken till rolig och engagerande läsning som lockar till små diskussioner med barnen. Vad för djur bor i träd? Vilka djur är bra på att hoppa? Det är exempel på några av frågorna i boken. Samtidigt lär sig naturligtvis barnen att känna igen orden i skrift."

Både Bumbi och Ubbe älskar den här boken. Och som en liten bonus ser den till att du som vuxen måste hålla huvudet på skaft. Tur att barnen inte kan läsa än:

Husjakten, del 2

Vi var och tittade på ett hus till igår. Och blev väl sådär lite halvkära. Ett i grunden supertrevligt hus, byggt ca 1930 och lagom högt i tak (maken är en sån där lång en, så han kräver lite mer än standard). Läget trevligt, trädgården mysig och omgivningen lummig. Lagom stora rum.
Men - för det finns ett stort sådant - allting skulle behöva göras om. Inte det att tapeterna var fula, eller ens lite småsunkiga. Nej, istället var varje rum en påbörjad, tafflig hemmarenovering. Som inte var avslutad, alltså. Sladdar hängde löst ur väggen lite här och där. Det var stora glipor mellan golv och väggar, och mellan väggar och tak. I ett rum hade de satt upp nya gipsskivor som täckte delar av väggen.
Trädgården hade de byggt i nivåer, då den låg i en sluttning. Jättetrevlig ide (får inte till nån fjong med telefonen). Om de inte hade sabbat murbygget som skulle hålla nivåerna uppe, så att de nu höll på att rasa. Trädgården innehöll också ett oerhört trevligt växthus, som dock inte hade ett enda glas kvar i taket.
Utgångspris: mer än man begär för andra, större hus i samma område och som förmodligen är mindre att göra med...

Kraschat

Så här såg de här bilarna inte ut då jag gick förbi igår. Heja brandkåren, som övar!

Kvällsnöje

Ikväll spelar Dolly. Kulkul för mig. =)

Potträning

För femte gången på en och en halv timme:

Våga vara troll

Jag gick och simmade, sen kammade jag mig inte. Rätt gött med naturlig volym.

Tivoli

Bumbi (det är G, vi kallade honom så när han låg i magen och jag tänkte att det var ett roligare namn i bloggen också) är visserligen inte tillräckligt gammal än, men när han väl är det tycker jag att det vore fint om det fanns en sjysst serietidning som han skulle kunna prenumerera på. Och när allt rabalder var kring tidningen Tivoli i somras, insåg jag att chansen till den sjyssta tidningen höll på att gå Bumbi förbi. Så i förebyggande syfte bokade jag en prenumeration redan nu.

Sedan hörde jag ingenting, sen ingenting. Och så såg jag en notis nånstans om att utgivningen skulle återupptas.
Och nån vecka senare damp ett skumt brev, utan frimärke, ned i lådan. Posten "krävde" 16 kronor i lösen (som de uppenbarligen inte krävde på riktigt, eftersom brevet kom fram) för det som visade sig vara räkningen för min prenumeration. Yey! Teckna en prenumeration du med!

Husjakten

Vi var på husvisning igår. Ett helt vidrigt litet hus, var det. Trädgården var trevlig, men i övrigt har jag nog inget positivt att säga, alls. Eller jo - läget var helt okej och absolut inte mig emot.

Men huset... O detta läskiga hus, med planlösning från helvetet, världens brantaste trappor och otäck odör. Om vi börjar på utsidan; vid fönstren hade satts fast fejkade fönsterluckor. På samma fönster hade någon klistrat fast sprund och hängt upp vinröda markiser. Detail overload.

Inne i huset möttes vi av en trång liten hall, med en dragspelsdörr till ett pyttelitet sovrum. I hallen fanns även den första och den andra branta trappan. Ovanför den första branta trappan hittade vi en söt liten hall ("allrum"), ett badrum som gick i turkost och svart och ett litet sovrum med sneda, sneda tak.

Nedanför den andra branta trappan hittade vi fula små förrådsutrymmen, en tvättstuga och en liten toaskrubb med tapeter som försökte efterlikna ett stormande hav. Hela källaren stank av fukt.

Vidare i hallen fann vi ett smalt litet valv som ledde in till det lilla, lilla köket, där det fanns ytterligare ett smalt valv som ledde till det lilla vardagsrummet. Som delades i två av en stor trappa i gult furu. Trappan ledde ner till den lilla, lilla gillestugan. Som i sin tur luktade unket och ättika.

Allt detta på "97 kvadrat". Jag skulle säkert kunna hålla igång mer. Idag fick jag det första sms:et. Någon Larsson ett bud. Ska bli kul att se hur det går.

En dag

Så är en borta och jobbar en dag, och när en kommer hem har storkillen lärt sig gå på toa och lillkillen att stå. Helt galet!

Pendling

Alltså... Kanske låter det lite knäppt, men jag hade verkligen sett fram emot det här med pendling. I typ en timme om dagen (ibland mer om jag behövde ta bussen) skulle jag få sitta ner, helt för mig själv (typ) och ägna mig åt sånt som jag tycker är trevligt att sitta ner och göra ibland. Med min nya, smarta telefon skulle jag kunna lyssna på radio och läsa bloggar, hela resan lång.
Jo minsann, så smart hade jag allt tänkt ut det. Vad jag inte hade med i beräkningen var att jag bor på landet. Såpass mycket på landet, tydligen, att det knappt finns någon täckning mellan mig och jobbet. Och när det väl gör det, då är den banne mig inte 3G iallafall. Fan.

Tugga bark

"Tugga bark!" har jag hört AMO skrika till sig själv hela sommaren. Först nu har jag hörsammat och hakat på. Efter att ha upplevt jobbstress efter bara tre dagar på nya stället insåg jag att en kropp i trim nog är att föredra ändå. Så att inget pajar, för det skulle bli än mer stressigt...

Till badhuset för att simma gick jag, men där var det stängt. Istället blev det supersvettig hemmaträning, men efteråt var jag på galet gott humör:

Att vakta sin tunga

Okej. Jag är en sån som svär. Ofta och gärna. Jag svär för att jag är arg eller så använder jag svordomar som förstärkningar (kanske allra mest då jag är irriterad eller stressad).
Kanske är det dags att sluta. Häromdagen när vi satt vid middagsbordet satt G och viftade med fötterna under bordet, spände blicken i mig, log illmarigt och sa:
"Akta på den jäälva foten!"
Maken och jag skrattade lite förvånat och frågade vad han sa.
"Jag sa akta den jäälva... Jä-vla foten!"

Poliserna

Borås kryllar av poliser o helikoptrar idag. Tydligen ska Elfsborg möta IFK Göteborg... Skumt med städer.

Framme

Ironiskt nog regnar det knappt i Borås (av alla ställen), där jag ju kunnat använda mitt paraply.

Knappast nån jobbglamour

Första dagen på jobbet och regnet öser ner. Låren genomblöta efter 4 minuters cykeltur till tåget. Höstkängorna som jag fick springa upp och hämta på vinden, regnjacka på och paraplyet med. Som jag har längtat!

Förvaringsfynd

I desperat behov av mer förvaringsutrymmen for vi till Erikshjälpen och kom hem med den här.

Smält plast

Den jäkla clownnäsan bestämde sig för att rulla ner på spisen mitt under pannkaksbaket.

Hemester

Våra ambitioner till trots, har de senaste veckorna mest tillbringats med gårdshäng och med att ägna oss åt aktiviteter som vi gjort miljarder gånger förut, på samma ställen som alltid. Tanken från början var så klart att vi skulle upptäcka vår hemkommun och göra den perfekta hemestern.

Bättre sent än aldrig - tre dagar kvar tills jag börjar jobba, och vi gav oss ut på upptäcksfärd. Dagens utflykt bar av till Prekebo strax söder om Öxabäck, där en vida känd örtgumma höll hus i slutet av 1800-talet.















Här bodde Prekebogumman, i vad som tydligen var en av Västergötlands största gårdar. Landskapet var på den tiden tydligen väldigt öppet, med ängar, betesmark och odlingar.








































Gummans son var värsta biffen.









































Vi tittade på en källa, där vattnet tydligen inte fryser om vintern.









































Vi plockade lingon.
















Och blåbär.









































Såg på omkullfallna träd.


Sedan avslutade vi dagen på Blomsdals örtagård, där vi beställde "kaffe och kaffebröd". Till vår förvåning (och förtjusning) såg en portion kaffebröd ut såhär:

Den kapitalistiska kreativiteten

Häromveckan träffade jag en kvinna från USA, och i ett samtal kom vi in på temat kommunism. I naiv anda sa jag att vi förmodligen inte tänkte på samma sak när vi hörde ordet kommunism - detta då jag hade föreställningar om att hon säkert tänkte saker som våld, förtryck, totalitarism och så vidare. Jag sa att det inte var det jag menade.

"Nej, just det", sa hon. "Och Karl Marx och så tänker ju vi [amerikaner], men det är väl inte det du menar."

Lite ställd, kan man säga att jag blev. Och tänker att det kanske är så att hon faktiskt inte känner till riktigt vad grejen med Marx var. Så jag förklarade att jo då, här i Sverige pratar vi en del om Marx i vänsterrörelserna. Och att själva grundtanken är att det inte är riktigt rättvist att en del människor tjänar pengar på andras arbete.

”Men hur gör ni med kreativiteten då?” frågade hon.

Ställd igen. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Att hon menade att man behöver ekonomiska incitament för att uppmuntra folks kreativitet, för att samhället skulle utvecklas. Och det slog mig som ett så märkligt argument. Så jag började mest stamma någonting om ett helt annat samhälle, med andra värden än pengar i centrum. Att jag tänker mig att människor kommer att vilja skapa för just samhällets utveckling, för gemenskapernas bästa snarare än den egna individens.

Men jag sa ingenting om den kreativitet som faktiskt finns idag, i det kapitalistiska systemet. Att det kanske inte nödvändigtvis är så att det är de bästa idéerna som det läggs resurser på (såväl ekonomiska som mänskliga). Hur det kapitalistiska systemet uppmuntrar till den typ av kreativitet som gör att vi skadar varandra, för att den enskilda individen ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Vapen och droger. Eller hur oljebolagen kväver miljötänkares kreativitet och dödar deras kreativa, hållbara lösningar innan de ens nått marknaden. Bara för att oljebolagen vill fortsätta tjäna multum. Och därmed förstöra jorden.

Att det är den typen av ”kreativitet” som kapitalismen främjar sa jag ingenting om. För jag blev så ställd. Ett så dumt jävla argument.

När jag var tio ville jag vara hon.

Balkongodling

Javisst, jag vill bestämt minnas att jag faktiskt sådde citronmeliss. Jag är dock ganska säker på att det inte var i den här krukan. Men någon annanstans står den inte att finna.

Kedjebrev

Hittat hos Amningshysteri. Skicka vidare.

Mamma, mamma, mamma!

I över ett år har jag nu gått hemma med barn. Det är egentligen inte min grej att gå hemma så länge, och vi vill ju så klart dela föräldraledigheten så lika som möjligt. Men så hände det sig att vi flyttade för att komma närmre familjen, och jag var arbetslös och höggravid i några månader innan den faktiska föräldraledigheten.

Två mammiga småpojkar som konstant rycker mig i kläderna och säger "Mamma, mamma, mamma!". Jag är så trött på det att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En paus, behöver jag. Nästa vecka börjar jag jobba igen, och jag längtar så jag knappt står ut.

Favoritord

"Pastaroner"

Polis, polis, potatisgris (del 2)

Bumbi: "Mamma, poliserna kan gå på bakbenen."

Förolämpningarnas konst

Pappan tog nåt ifrån Bumbi som han inte fick ha. Och Evreka! Istället för att slåss eller kasta nåt sa han:
"Pappa, du och Ubbe har pyttesmå muskler!"

Gs andra sång

För ett tag sedan skrev Bumbi en sång om bilar. När vi häromdagen satt i bilen på väg hem från en tältsemester, ville han att vi skulle sjunga sången om isbjörnen. Jag och Pappan blev lite förvirrade, eftersom vi inte kunde någon sådan sång.

"Men det kan jag!", sa Bumbi. Och så sjöng han sin sång. Den gick såhär:

"Isbjörnen kryper, isbjörnen kryper - på mitt huvud!"

Träskor

Inspirerad av "Försök att inte se så snygg ut" har jag idag köpt mitt första par träskor. Supernöjd.

Matlagning

Häromdagen var barnen och jag på besök hos mina föräldrar, och Bumbi skulle hjälpa sin morfar att laga mat. De hade precis skurit till en bit smör, och morfarn instruerade Bumbi att lägga smöret i pannan. "Ja", sa Bumbi, och så gjorde han det.

Nattsaga

Bumbi läste "nattsaga" för mig för en liten stund sedan. Tydligen handlade den om en drake som skadade sig och behövde åka till sjukhuset.

Generositet

Bumbi lekte kafferep med sin farmor, och  och frågade mig om han kunde få lite choklad och kakor till leken. Eftersom jag stod och dukade fram fika precis bröt jag en hyfsat stor bit mörk choklad och gav honom. Han tog sin farmor i handen och gick in till den dukade kaffeservisen på hans rum. Väl där nöp han lite i luften på kakfatet, sträckte handen mot sin farmor och sa:
-Titta farmor, jag hittade en bit choklad till dig också.

Födelsedagen

Idag fyller Bumbi tre. Nu när han har greppet vad en födelsedag är för något, gäller det ju så klart att slå på stort. Bland annat satsade vi stort på att skulpturera och dekorera en biltårta.

Min lilla vegan

Bumbi sprang omkring med en burk och sa:

"Jag ska fånga djuren."

Sedan började han trumma på burken och sjunga. Med sin ljusa stämma sjöng han:

"Man får inte äta djur! Man får inte äta djur! Man får inte äta djuren!"

Farmor

Farmor: Du förstår, Bumbi, jag är pappas mamma.
Bumbi: Haha! Nää, du är ju farmor!

Och en eloge till Mamman...

Ubbe har börjat med en ny grej. Varje gång jag byter bajsblöja på honom, ligger han på skötbordet och klappar händer. Tackar tackar.

Pengarnas ursprung

Bumbi: "Mamma, pengarna har tagit slut. Jag måste gå och hamla nya."

Morfar

Bumbi har börjat prata allt bättre på senare tid, han till och med säger "r" mitt i ord. På väg till mina föräldrar frågade jag honom:

"Kan du säga morfar?"
Bumbi (glatt): "Touffa!"
Jag: "Nej, det börjar på m, som i mamma."
Bumbi: "Mmmm, mamma!"
Jag: "Ja, precis. Mmm, mamma. Mmm, morfar."
Bumbi: "Mmm, mamma. Touffa!"
Jag: "Njaee, mmm, som i morot. Mor-ot. Mor-far."
Bumbi: "Mmm, mooorooot. Touffa!"

Efter ett tag gav vi upp. Idag, typ en vecka senare, ringde morfarn. Bumbi tog luren, och så sa han:

"Hej mor-farr!"

Undergången

Pappa C (till sonen T, som klättrar på möblerna): T, vad gör du?
T: Jag leker undergång.
C: Leker du undergång? Hur leker man det?
T: Då kommer det vatten.

Gs möte

Pappan har semester, och här veckan har vi varit på lite trevliga utomhusutflykter. Ett tecken på att Bumbi börjar bli lite äldre, är att han på flera ställen framgångsrikt skaffat sig nya vänner att leka med. På en lekplats i djurparken träffade han en liten pojke ungefär på samma nivå som Bumbi själv. Deras samtal lät såhär:

Bumbi: ”Dööö!”

Främmande pojken: ”Du dööö!”

Bumbi: ”Nej, du dööö!”

Fp: ”Nej, du dööö!”

Bumbi (tydligen med mest övertygelse): ”Du dööö!”

Fp (med mycket gnäll i rösten): ”Neeej – mamma, mamma, han sa dö!”

Spindelmannen...

...eller "spiderman", som han tydligen heter nuförtiden, har tydligen haft något sorts konvent på vår gård.

Roary

Alla som känner Bumbi vet att han fullkomligt älskar bilar. Det är inte det att han bara står och leker brum-brum med bilar hela dagarna (även om det också tar mycket tid i anspråk). Bilarna får också vara figurer som lever ut de konflikter som behöver bearbetas, eller så får de gestalta figurer som är spännande (mer än en gång har bilar fått vara "gammelmormor" - vi misstänker att det kan vara en extra spännande figur i hans liv, då hon har både krycka och rollator). Bilar på TV är så klart en stor hit, och för ett par månader sedan fick jag en liten uppvisning, då Bumbi stod och sjöng ledmotivet till Rorri racerbil (Roary i original) med en lite koreografi till.

Detta har väl varit helt okej,ganska så sött till och med. Men så kom dagen då det helt plötsligt tog mycket längre tid att gå hem från dagis än det brukar. Vi var nämligen tvungna att stå typ fem minuter och titta på racerbilen. Den riktiga.

Oliver Twist

En dag kom Bumbi bärandes på Pappans plånbok (som han inte får leka med efter att den var borta en halv vecka efter lek). Jag undrade hur han hade fått tag på den, som alltid ligger i Pappans ficka.

Efter närmare undersökning insåg jag att Pappan inte hade en aning om att den var borta, eftersom Bumbi smart nog ersatt den med en rosa plastmikrofon.

Bärgningsbil

Bumbi: "- Nu ska jag fylla tanken."
Mamman: "- Ja, nu äter vi ju och då är det ju som att du fyller på tanken."
Bumbi: "- Jag är en bil."
M: "- Eeh, ja man kan ju säga att du är som en bil. Bilen måste tanka sig med bensin för att kunna köra och du måste tanka dig med mat för att orka göra grejer, leka och sådär."
Bumbi: "- Jag är en bil. Och mamma - du är en bärgningsbil."

Alldeles riktigt, Bumbi. Jag är en bärgningsbil. För när du får soppatorsk, då får jag alltid bära dig.

Gravid?

Idag har jag för andra gången på typ en månad fått frågan om jag är gravid. Vad svara? Nej, han är sju månader nu. Eller kanske Nej, jag har bara taskiga gener. Fler förslag?

Grrr...

Markbo

C: "-Nu har jag blivit markbo på riktigt, jag parkerade på den platsen som var allra närmast."

Kroppsmedvetenhet

Förra sommaren var Gs kompis T här på besök och lekte. T var då ett par månader mer än tre, G hade precis fyllt två. Det var sent på eftermiddagen och G var supertrött. T skojade och sa att han hade tagit Gs händer. G blev helt hysterisk och skrek att T skulle lämna tillbaka händerna. Ts mamma och jag försökte förklara för G att det inte var på riktigt. När detta inte hjälpte försökte vi uppmana T att lämna tillbaka händerna till G eftersom han blev ledsen. Men T, som också var lite trött och sur, svarade bara:

-"Joho, det är på riktigt! Nu tar jag dina händer, G!"

No end to the gråtfest.

Vad ser du?

Strumpor? Nej, det är hallon! Som ligger i bärkorgen. Ser du väl!

Ansvarskänslan och utslagenheten

Igår fick jag höra av grannen att det varit ett knivdrama på granngården, som ledde till att en ambulanshelikopter kommit och försökt landa på gården utanför vårt hus. Vi hörde inte ett knyst.

När barnen gnäller till i sömnen, då vaknar vi banne mig för att gå upp och titta så att allt står rätt till mitt i den djupaste sömn.

(Foto: Wikimedia commons)

G:s sång

Häromdagen hade G och jag en liten sångstund, och efter x antal sånger sa G: "Nu ska vi sjunga om bilen." Jag visste inte vad detta var för en sång, men G började sjunga sin sång med rörelser till sången igenom. Sången gick såhär:

"Jag ska bygga en bil.

Jag ska bygga en polisbil.

Jag ska bygga en ambulans.

Jag ska bygga en brandbil.

Jag startar min motor - vooum.

Jag kör iväg - diiuuoooo-diiuuooo."