Husjakten, del 2

Vi var och tittade på ett hus till igår. Och blev väl sådär lite halvkära. Ett i grunden supertrevligt hus, byggt ca 1930 och lagom högt i tak (maken är en sån där lång en, så han kräver lite mer än standard). Läget trevligt, trädgården mysig och omgivningen lummig. Lagom stora rum.
Men - för det finns ett stort sådant - allting skulle behöva göras om. Inte det att tapeterna var fula, eller ens lite småsunkiga. Nej, istället var varje rum en påbörjad, tafflig hemmarenovering. Som inte var avslutad, alltså. Sladdar hängde löst ur väggen lite här och där. Det var stora glipor mellan golv och väggar, och mellan väggar och tak. I ett rum hade de satt upp nya gipsskivor som täckte delar av väggen.
Trädgården hade de byggt i nivåer, då den låg i en sluttning. Jättetrevlig ide (får inte till nån fjong med telefonen). Om de inte hade sabbat murbygget som skulle hålla nivåerna uppe, så att de nu höll på att rasa. Trädgården innehöll också ett oerhört trevligt växthus, som dock inte hade ett enda glas kvar i taket.
Utgångspris: mer än man begär för andra, större hus i samma område och som förmodligen är mindre att göra med...

Kraschat

Så här såg de här bilarna inte ut då jag gick förbi igår. Heja brandkåren, som övar!

Kvällsnöje

Ikväll spelar Dolly. Kulkul för mig. =)

Potträning

För femte gången på en och en halv timme:

Våga vara troll

Jag gick och simmade, sen kammade jag mig inte. Rätt gött med naturlig volym.

Tivoli

Bumbi (det är G, vi kallade honom så när han låg i magen och jag tänkte att det var ett roligare namn i bloggen också) är visserligen inte tillräckligt gammal än, men när han väl är det tycker jag att det vore fint om det fanns en sjysst serietidning som han skulle kunna prenumerera på. Och när allt rabalder var kring tidningen Tivoli i somras, insåg jag att chansen till den sjyssta tidningen höll på att gå Bumbi förbi. Så i förebyggande syfte bokade jag en prenumeration redan nu.

Sedan hörde jag ingenting, sen ingenting. Och så såg jag en notis nånstans om att utgivningen skulle återupptas.
Och nån vecka senare damp ett skumt brev, utan frimärke, ned i lådan. Posten "krävde" 16 kronor i lösen (som de uppenbarligen inte krävde på riktigt, eftersom brevet kom fram) för det som visade sig vara räkningen för min prenumeration. Yey! Teckna en prenumeration du med!

Husjakten

Vi var på husvisning igår. Ett helt vidrigt litet hus, var det. Trädgården var trevlig, men i övrigt har jag nog inget positivt att säga, alls. Eller jo - läget var helt okej och absolut inte mig emot.

Men huset... O detta läskiga hus, med planlösning från helvetet, världens brantaste trappor och otäck odör. Om vi börjar på utsidan; vid fönstren hade satts fast fejkade fönsterluckor. På samma fönster hade någon klistrat fast sprund och hängt upp vinröda markiser. Detail overload.

Inne i huset möttes vi av en trång liten hall, med en dragspelsdörr till ett pyttelitet sovrum. I hallen fanns även den första och den andra branta trappan. Ovanför den första branta trappan hittade vi en söt liten hall ("allrum"), ett badrum som gick i turkost och svart och ett litet sovrum med sneda, sneda tak.

Nedanför den andra branta trappan hittade vi fula små förrådsutrymmen, en tvättstuga och en liten toaskrubb med tapeter som försökte efterlikna ett stormande hav. Hela källaren stank av fukt.

Vidare i hallen fann vi ett smalt litet valv som ledde in till det lilla, lilla köket, där det fanns ytterligare ett smalt valv som ledde till det lilla vardagsrummet. Som delades i två av en stor trappa i gult furu. Trappan ledde ner till den lilla, lilla gillestugan. Som i sin tur luktade unket och ättika.

Allt detta på "97 kvadrat". Jag skulle säkert kunna hålla igång mer. Idag fick jag det första sms:et. Någon Larsson ett bud. Ska bli kul att se hur det går.

En dag

Så är en borta och jobbar en dag, och när en kommer hem har storkillen lärt sig gå på toa och lillkillen att stå. Helt galet!

Pendling

Alltså... Kanske låter det lite knäppt, men jag hade verkligen sett fram emot det här med pendling. I typ en timme om dagen (ibland mer om jag behövde ta bussen) skulle jag få sitta ner, helt för mig själv (typ) och ägna mig åt sånt som jag tycker är trevligt att sitta ner och göra ibland. Med min nya, smarta telefon skulle jag kunna lyssna på radio och läsa bloggar, hela resan lång.
Jo minsann, så smart hade jag allt tänkt ut det. Vad jag inte hade med i beräkningen var att jag bor på landet. Såpass mycket på landet, tydligen, att det knappt finns någon täckning mellan mig och jobbet. Och när det väl gör det, då är den banne mig inte 3G iallafall. Fan.

Tugga bark

"Tugga bark!" har jag hört AMO skrika till sig själv hela sommaren. Först nu har jag hörsammat och hakat på. Efter att ha upplevt jobbstress efter bara tre dagar på nya stället insåg jag att en kropp i trim nog är att föredra ändå. Så att inget pajar, för det skulle bli än mer stressigt...

Till badhuset för att simma gick jag, men där var det stängt. Istället blev det supersvettig hemmaträning, men efteråt var jag på galet gott humör:

Att vakta sin tunga

Okej. Jag är en sån som svär. Ofta och gärna. Jag svär för att jag är arg eller så använder jag svordomar som förstärkningar (kanske allra mest då jag är irriterad eller stressad).
Kanske är det dags att sluta. Häromdagen när vi satt vid middagsbordet satt G och viftade med fötterna under bordet, spände blicken i mig, log illmarigt och sa:
"Akta på den jäälva foten!"
Maken och jag skrattade lite förvånat och frågade vad han sa.
"Jag sa akta den jäälva... Jä-vla foten!"

Poliserna

Borås kryllar av poliser o helikoptrar idag. Tydligen ska Elfsborg möta IFK Göteborg... Skumt med städer.

Framme

Ironiskt nog regnar det knappt i Borås (av alla ställen), där jag ju kunnat använda mitt paraply.

Knappast nån jobbglamour

Första dagen på jobbet och regnet öser ner. Låren genomblöta efter 4 minuters cykeltur till tåget. Höstkängorna som jag fick springa upp och hämta på vinden, regnjacka på och paraplyet med. Som jag har längtat!

Förvaringsfynd

I desperat behov av mer förvaringsutrymmen for vi till Erikshjälpen och kom hem med den här.

Smält plast

Den jäkla clownnäsan bestämde sig för att rulla ner på spisen mitt under pannkaksbaket.

Hemester

Våra ambitioner till trots, har de senaste veckorna mest tillbringats med gårdshäng och med att ägna oss åt aktiviteter som vi gjort miljarder gånger förut, på samma ställen som alltid. Tanken från början var så klart att vi skulle upptäcka vår hemkommun och göra den perfekta hemestern.

Bättre sent än aldrig - tre dagar kvar tills jag börjar jobba, och vi gav oss ut på upptäcksfärd. Dagens utflykt bar av till Prekebo strax söder om Öxabäck, där en vida känd örtgumma höll hus i slutet av 1800-talet.















Här bodde Prekebogumman, i vad som tydligen var en av Västergötlands största gårdar. Landskapet var på den tiden tydligen väldigt öppet, med ängar, betesmark och odlingar.








































Gummans son var värsta biffen.









































Vi tittade på en källa, där vattnet tydligen inte fryser om vintern.









































Vi plockade lingon.
















Och blåbär.









































Såg på omkullfallna träd.


Sedan avslutade vi dagen på Blomsdals örtagård, där vi beställde "kaffe och kaffebröd". Till vår förvåning (och förtjusning) såg en portion kaffebröd ut såhär:

Den kapitalistiska kreativiteten

Häromveckan träffade jag en kvinna från USA, och i ett samtal kom vi in på temat kommunism. I naiv anda sa jag att vi förmodligen inte tänkte på samma sak när vi hörde ordet kommunism - detta då jag hade föreställningar om att hon säkert tänkte saker som våld, förtryck, totalitarism och så vidare. Jag sa att det inte var det jag menade.

"Nej, just det", sa hon. "Och Karl Marx och så tänker ju vi [amerikaner], men det är väl inte det du menar."

Lite ställd, kan man säga att jag blev. Och tänker att det kanske är så att hon faktiskt inte känner till riktigt vad grejen med Marx var. Så jag förklarade att jo då, här i Sverige pratar vi en del om Marx i vänsterrörelserna. Och att själva grundtanken är att det inte är riktigt rättvist att en del människor tjänar pengar på andras arbete.

”Men hur gör ni med kreativiteten då?” frågade hon.

Ställd igen. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Att hon menade att man behöver ekonomiska incitament för att uppmuntra folks kreativitet, för att samhället skulle utvecklas. Och det slog mig som ett så märkligt argument. Så jag började mest stamma någonting om ett helt annat samhälle, med andra värden än pengar i centrum. Att jag tänker mig att människor kommer att vilja skapa för just samhällets utveckling, för gemenskapernas bästa snarare än den egna individens.

Men jag sa ingenting om den kreativitet som faktiskt finns idag, i det kapitalistiska systemet. Att det kanske inte nödvändigtvis är så att det är de bästa idéerna som det läggs resurser på (såväl ekonomiska som mänskliga). Hur det kapitalistiska systemet uppmuntrar till den typ av kreativitet som gör att vi skadar varandra, för att den enskilda individen ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Vapen och droger. Eller hur oljebolagen kväver miljötänkares kreativitet och dödar deras kreativa, hållbara lösningar innan de ens nått marknaden. Bara för att oljebolagen vill fortsätta tjäna multum. Och därmed förstöra jorden.

Att det är den typen av ”kreativitet” som kapitalismen främjar sa jag ingenting om. För jag blev så ställd. Ett så dumt jävla argument.

När jag var tio ville jag vara hon.

Balkongodling

Javisst, jag vill bestämt minnas att jag faktiskt sådde citronmeliss. Jag är dock ganska säker på att det inte var i den här krukan. Men någon annanstans står den inte att finna.

Kedjebrev

Hittat hos Amningshysteri. Skicka vidare.

Mamma, mamma, mamma!

I över ett år har jag nu gått hemma med barn. Det är egentligen inte min grej att gå hemma så länge, och vi vill ju så klart dela föräldraledigheten så lika som möjligt. Men så hände det sig att vi flyttade för att komma närmre familjen, och jag var arbetslös och höggravid i några månader innan den faktiska föräldraledigheten.

Två mammiga småpojkar som konstant rycker mig i kläderna och säger "Mamma, mamma, mamma!". Jag är så trött på det att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En paus, behöver jag. Nästa vecka börjar jag jobba igen, och jag längtar så jag knappt står ut.

Favoritord

"Pastaroner"

Polis, polis, potatisgris (del 2)

Bumbi: "Mamma, poliserna kan gå på bakbenen."