tisdag 31 januari 2012

Bild-fail

Jag misstänker att det kan vara så att jag inte är den enda som stört mig på det faktum att många bilder på min blogg är rutiga och transparenta. Tydligen har detta att göra med Bloggers android-app, och skulle kunna bli bättre om jag istället använde appen blog droid.

Så jag försökte; skrev ett inlägg, la upp en bild och misslyckades med att publicera. Felmeddelande om och om igen, inget fint bildinlägg idag heller. Nu när jag är hemma framför datorn och skulle kunna googla mig till vad bekymret är, orkar jag inte. Får bli en annan dag. Så här kommer bilden, istället publicerad på datorn.


Min fråga är: hur hamnade alla snöbollar på isen? Har de blåst dit? Eller är det kanske någon som kastat dem? Väldans många snöbollar att kasta, vore det...

Några tankar, någon?

måndag 30 januari 2012

Extern diktatur

Har ni hört om det tyska förslaget om att kväsa Greklands självbestämmanderätt? Tyskland har alltså i EU kommit med ett förslag om en speciell EU-kommissionär som skulle ha rätt att lägga in veto i det grekiska budgetarbetet. En person. Och inte bara en person, utan en person helt utifrån. Som i: påverkas inte ett jota själv.

Som en extern diktatur.

Joråsåatteeh... det där med eurosamarbetet - känns ju jävligt fräscht, faktiskt.

Gnäll

Kanske vaknade busschauffören med samma känsla som jag imorse. Kanske valde han, till skillnad från mig, att följa impulsen och ligga kvar.  Det enda jag vet säkert är att när jag ringde till Västtrafik sa de att bussen var två minuter sen, trots att det redan gått mer än tio sedan den borde kommit.
Jag insåg att det inte spelade någon roll om den skulle dyka upp eller inte, med förseningen kommer tåget ändå vara framme först. Så jag gick till tågstationen. Hade kunnat sova en halvtimme till.

söndag 29 januari 2012

En istället för man

I en kommentar fick jag frågan varför jag skriver "en" istället för "man". Det tog ett tag innan jag själv vande mig, men jag tycker att det känns mer rätt. Tanken med bloggen är ju att jag själv ska bestämma över hur mitt universum ska se ut. Min blogg blir liksom en zon där jag får ha kontroll och envåldshärska. Och jag tycker faktiskt att "man" är ett jäkligt skumt uttryck. Även i andra bloggar har jag märkt att en har samma idé som jag - Fitt for fight är ett exempel.

Vid en snabb googling på frasen "en istället för man" hittade jag den här tråden. Någon har tydligen menat att användandet av en istället för man skulle tyda på en ovilja gentemot män. Vilket förmodligen är det lustigaste jag hört den här veckan. Att det skulle vara ovilja mot män att inte vilja säga till exempel "när man som kvinna...". Det handlar ju inte om att inte vilja ha män, det handlar bara om att inte vilja ha män som norm för mänskligheten. Betydlig skillnad.

lördag 28 januari 2012

När Partiet kallar...

Under alla de år jag var aktiv i SSU var konflikterna alltid någonting som drev, snarare än bara politiken. Den falang som var styrande inom förbundet fuskade med valkretsar, och vi som var aktiva visste att det som efter ett par år blåstes upp i media som bidragsfusk inte hade ett ekonomiskt syfte - bidragsfusket var bara en bieffekt till vad som var ett väldigt fult maktspel. Det var väl ungefär under denna period som en halv SSU-kongress reste sig upp och lämnade salen i protest mot att Mikael Damberg skulle väljas om till ordförande. Mikael Damberg, som var involverad i allt det där myglet på högsta nivå. Som själv var 30 år gammal, men spelade fult gentemot oss som fortfarande var tonåringar. Att han lyfts upp som ett trovärdigt namn i diskussionerna om vem som ska föra sossarnas talan i riksdagen - det är ju rent skamligt.

Under de år jag sedermera var som mest aktiv inom Partiet (ja - Partiet med stort P, som i "Die Partei, Die Partei, Die hat immer recht") hörde jag många gånger uttrycket "När Partiet kallar...". Uttrycket vill alltså säga att när partiet kallar - då kommer en. Den här veckan är det ett budskap som verkligen har dragits till sin spets. Alla de Partimedlemmar med bekanta namn som gått ut och sagt att om de skulle bli tillfrågade, då skulle de minsann ställa upp. När Partiet kallar... För när Partiet kallar, då förväntas en ställa upp lite oavsett hur många svek Partiet som sådant bidragit med den senaste tiden. Hur mycket fulspel du än fått utstå, så ska du ändå ställa upp.

Är det bara jag som drar parallellen till den misshandlade hustrun, som förväntas stå vid sin makes sida i vått och torrt - lite oavsett vad?

fredag 27 januari 2012

Husjakten, del 8

Drömhuset gick oss ur händerna. Så klart. Det verkade för bra för att vara sant, och så var det också. Mitt i byn och helt fantastiskt. I nuläget är de nästan uppe i bud på 200.000 mer än vårt maxbud. Det suger verkligen. Men så har vi ju inte heller någon handpenning att tala om, vilket leder till de snordyra lånen, vilket leder till att vi inte direkt kan hänga med.

Nästa steg blir alltså sparande. Visserligen kommer inflödet av cash öka när maken börjar jobba, men de pengarna försvinner ju ganska snart till dubbla dagisavgifter och ökade pendlingskostnader. Så sparplanen ser istället ut såhär (på ett ungefär):

1. Gör veckomatsedlar. I dessa bör betydligt mer vegetarisk mat än vad vi äter idag ingå.
2. Sluta köpa en massa grejer. Om vi behöver något - kläder eller grejer - ska vi satsa på begagnat. Alternativt halva reapriset, det går också bra.
3. Lägg inga pengar på Trisslotter. Mot alla förhoppningar tar det pengar från huskontot, snarare än bidrar. Tyvärr. Reklamen bedrar.

Är det någon som har fler spartips? Det går att kommentera på bloggen även om en inte har ett google-konto, har jag fått veta att en del kan behöva information om. (Ja, jag fiskar .)

2. Cafébiträde

Då jag var 16-17 nånting jobbade jag några veckor som cafébiträde. Min chef var ökänd och fick kort efter att jag jobbade för honom näringsförbud.

I min lilla by hade bageriet tidigare agerat lunch-hak för några av byns arbetare, men sedan den läskiga chefen tagit över började de fly stället en efter en. Han kom till lilla Fritsla och trodde sig kunna ta samma priser som inne i Göteborg. Mig försökte han få att jobba gratis efter att arbetsdagen var slut ("Är det beordrad övertid?" frågade jag och gick hem när han sa nej).

En gång kom det in en kille med gissningsvis latinamerikanskt ursprung. Han var ung och hade ett krucifix runt halsen. Det första han gjorde då han kom in var att be om ursäkt för att han inte hade någon tröja på sig - det var varmt och hade hade egentligen inte tänkt gå in någonstans. Chefen kom ut och stirrade på snubben, som blev uppenbart obekväm. Killen vred lite på sig, sedan gick han utan att köpa något. Chefen sa drygt att han minsann visste att slyngeln inte skulle köpa någonting så fort han sett honom.

Jag skulle inte heller ha köpt någonting av en otäck näringsägare som behandlade mig på det viset. Jag vet inte riktigt vad jag lärde mig om arbete när jag jobbade på det där caféet - men jag lärde mig en hel del om både arbetsrätt och människor.

Tidigare inlägg:

Jobben
1. Skumplastfabriken

torsdag 26 januari 2012

Teknikrädslan

Kvällen tillbringade jag på Filosoficaféet, som anordnas i samarbete mellan Folkuniversitetet och Högskolan i Borås. Jan Nolin, professor som forskar kring sociala medier, talade idag om den teknikeffektiva människan.

Han talade om hur varenda liten komponent i vår mobiltelefon är en potentiell spion eller terrorist. Om hur varje mobiltelefon har hundratals små komponenter - som alla tillverkas i Kina (ni vet, den där stora diktaturen). Han talade om hur Google samlar all information som finns om oss i deras olika verksamheter på ett ställe, och har en komplett bild av vem du "är". Informationen kan vara vem du e-postat, vad som står i din kalender, vilka kartor du studerat på Google Earth eller vilka klipp du sett på Youtube. Och han talade om hur väldigt få av oss som reflekterar över detta faktiska integritetsbrott.

Under dagens föreläsning gick han in för att ta fram de negativa aspekterna av internetifieringen, och det bet på mig måste jag säga. Jag har digitaliserat mig helt och hållet, och det är lite skrämmande att fundera över vad det innebär. Vad är det egentligen som jag lämnar ut om mig själv? Egentligen ingenting jag tycker är viktigt att dölja. Men tanken på att inte ha någon bit av mig själv som är bara för mig, det är lite otäckt på något sätt.

Facebook, Twitter, bloggen - det är saker jag inte vill släppa. Men imorgon ska jag nog gå och köpa mig en gammal hederlig papperskalender. Tror jag. Jag har inte bestämt mig än.

onsdag 25 januari 2012

Clementiner

Bloggen hamnade visst i tillfällig koma. Gårdagen var en späckad dag då telefonen var glömd hemma. Idag är jag så jävla trött att jag håller på att stupa.

Så medan jag går och sover kan ni ju fundera över vad som hände med riktiga clementiner så länge. Ni vet, såna där som fanns när vi var små - såna med tunt, tunt skal som nästan var som ett skinn. Såna saknar jag - de smakade bäst.

måndag 23 januari 2012

1. Skumplastfabriken

Som fjortonåring hade jag mitt första sommarjobb - på golvet i en skumplastfabrik. Jag stod vid maskiner tillsammans med andra, stansade ut olika figurer ur skumplast och la de utstansade figurerna i lådor. Ibland fick jag räkna knäskydd och lägga dem i lådor.

Jag minns att jag vid tillfälle frågade mina arbetskamrater vad de olika grejerna vi stansade var till för. De visste inte. Någon sa att en liten rund grej vi stansade skulle vara till insidan av toalettstolar, men i övrigt fick jag inte fram någon information.

Jag antar att det var ungefär vid den här tidpunkten jag insåg att den typen av jobb - löpande band - som innebar att en skulle göra saker utan att inse varför, helt enkelt inte var för mig. När jag i olika sammanhang fått lära mig saker om marxism, har det talats om vikten av att känna sig delaktig i det egna arbetet. Kanske är det mer effektivt att bara stå och göra en sorts mutter hela tiden, medan någon annan gör skruvarna. Men när dagen är slut inser en att arbetet med största sannolikhet känns mer givande om du får vara med och producera en vara från början till slut.

Det var någonting jag lärde mig i praktiken då jag var fjorton.

Tidigare inlägg:

Jobben

Husjakten, del 7

Ytterligare en visning igår. Jag tror att jag i ett tidigare inlägg skrev att jag väntade på det där huset som skulle få mig att gilla det trots alla skavanker. Och nu har det hänt. En vän som var på samma visning sa sig se ett slitet hus med potential att bli fint efter mycket tid och pengar. Maken och jag såg ett hus som var fint.
Tiotalshus med högt i tak och massor av utrymme. Så centralt det går med skolan tvärs över gatan - uppskattningsvis tre minuter att gå till byns bageri. Visst var det lite slitet här och var, men inget som inte går och leva med ett tag. Sammanfattningsvis blev vi helt förälskade i huset.
De potentiella problemen då?
Jo, eftersom det var högt i tak är det dyrt att värma upp. Treglasfönster och en extra kamin skulle så klart hjälpa.
En vän informerade om att det finns planer på att bygga höga lägenhetshus i den vackra ravinen som ligger nedanför trädgården. Inte säker på att det är ett jätteproblem, det får en ju räkna med om en vill bo mitt i byn.
Fukt mellan fönsterglasen. Täta eller ännu hellre byt till treglas, förhoppningsvis inte superduperbråttom.
På källartoaletten stod en sån där suggrej som använda vid stopp i avloppet. Tiotalshus, så får en kanske räkna med stambyte förr eller senare.
Allt som allt, inga problem som inte går att övervinna. Så nu blir det budgivning. Personligen kan jag dock inte se att alla andra som var på visningen inte kommer vilja buda på det, så vi får väl se vad som händer.

söndag 22 januari 2012

Gästinlägg från Bumbi

Bumbi kom och frågade mig vad jag gjorde, så jag berättade att jag bloggade. Han ville också prova, så här kommer Bumbis gästinlägg. Mitt eget inlägg (som handlade om wabi sabi) kommer en annan gång, helt enkelt.

regt65trk    nfh hhhhhhhnnkioö....----ggggggggfffffffffffffffffffbbbbbbbbbbbvcxzyhnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn  n n  nn  n n n n n nn  n n n nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnhhhhhhhhhhhhhhhn

PS från mamman: Det här inlägget författades med mycket precision. Det raderades och ändrades en himla massa innan han var nöjd. Är det så jag gör, tro?

lördag 21 januari 2012

Jobben

Härom veckan nämnde jag ett gammalt jobb jag haft, kollegan lyfte på ena ögonbrynet och sa: "Jasså, har du jobbat med det också?" Och visst - jag har ju hunnit med en del...

Så jag tänkte att jag skulle göra en liten bloggserie med alla jobben, och jag börjar med att lista dem.

1. Stod på golvet i en skumplastfabrik. Titel oklar.
2. Cafébiträde
3. Kassörska
4. Kommunalt anställd barnvakt
5. Museiguide
6. Turistvärdinna
7. Springvikarie (lärare)
8. Dealer (black jack)
9. Telefonbokare
10. Lagerarbetare
11. Telemarketingoperatör
12. Studentambassadör
14. Översättningsgranskare/korrekturläsare (praktik)
13. Internationell assistent
14. Studieinformatör
15. Fakultetssekreterare
16. Utbildningsledare

Fortsättning följer.

Tidskonsumtion

Jag var på humör för att muntra upp mig, och då min klocka blivit av med batteri bestämde jag mig för att död klocka plus behov av uppmuntran är lika med ny, färgglad klocka.

fredag 20 januari 2012

Länkkärlek

Fitt for fight spanar i världen efter fittsymboler, snarare än fallos. De är fler än en kan tro!

Klicka på musen

torsdag 19 januari 2012

Hatten av för Larry

I föregående inlägg nämnde jag Hats off to Larry. Och jag tycker verkligen att det är festligt med en så käck och glad låt med detta budskap, så jag ger er videon:

En sån däringa lista

Ellen tyckte att jag (eller eeh... typ) skulle fylla i en sån här lista, så jag tänkte att det är bäst att jag gör det då...

1. Vad gjorde du för tio år sen?
Jag var på tågluff i Europa. Med feber.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Var föräldraledig, ständigt upptagen med allt det där mamma-fikandet.

3. Fem snacks du gillar:
Choklad. Och popcorn, och ostbågar. Så måste jag nog lägga till lagom kokta ägg och apelsiner som är sådär precis lagom mogna som de är nu.

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Hats off to Larry (Del Shannon). Kan åtminstone typ hela. Vet ni inte vad det är för nån, rekommenderar jag er att googla, för den är lite kul.

Inatt jag drömde, den brukar jag sjunga för barnen.

och eehh... Bäbä vita lamm...

Allvarligt talat, jag har alltid varit kass på att lyssna på texter. Bara en del låtar som jag sådär verkligen noterat orden till. Som tonåring klottrade jag hela texten till Radioheads Creep precis överallt.

Och just det - så klart - Mercedes Benz

Och så Leader of the pack också - och då blev det ju fem till slut!



5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
1. Betala studielån.
2. Köpa ett hus. Alternativt bygga ett nytt.
3. Här tänkte jag sagt köpa en ny bil, eftersom jag skulle behöva en bättre pendlingsbil. Men så kom jag på att om jag var mångmiljonär kanske jag inte skulle "pendla" direkt... fast kanske att jag skulle vilja ha en ny bil iallafall...
4. Delta i en massa kreativa och andliga hobbykurser
5. Skulle nog vilja vara delaktig i något maffigt bra för världen-projekt, gärna som har med utbildning att göra.

6. Fem dåliga vanor:
Pratar för mycket.
Plockar inte undan efter mig.
Gör för många saker samtidigt.
Skjuter på qigongen.
Snoozar för länge.

7. Fem saker du gillar att göra:
Som Ellen, så måste jag nog framhärda att sova är galet underskattat. Sov hos svärmor ett par nätter tidigare i veckan, och helt plötsligt var jag på så mycket bättre humör

Qigong. Även det en riktig humörhöjare - åtminstone på sikt.

Äta godis. Fast det handlar kanske snarare om beroende än om att faktiskt gilla

Laga mat. Hellre än bra, kanske...

Läsa sagor för barnen

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Magtröjor. Jag har inte direkt den genetiska uppsättning som gör att skinnet över magen drar ihop sig lite fort efter avklarade graviditeter.


Mary Kays mascara skulle jag aldrig köpa. Jag var på ett sånt där party en gång, frågade om mascaran var lämpad för känsliga ögon, provade och sedan tog det typ tre sekunder innan tårarna rann.

Gud. Jag kan verkligen inte komma på någonting särskilt jag inte skulle köpa eller ta på mig. Jag måste vara extremt vulgär, helt enkelt.
 
9. Fem favoritleksaker:
Androidtelefonen (ja, jag fortsätter att typ-kopiera Ellens lista, men vem skulle inte sätta telefonen högst upp)
Stickor/virknålar/garn
Duplo eller klossar. Här lyckas jag faktiskt förkovra mig i lek tillsammans med barnen ganska länge utan att direkt tröttna.
Räknas böcker? Eller kanske papper och penna?
TV:n. Speciellt i kombination med den bärbara hårddisken.

*****

Så det var listan. Fyll i den du också - och lägg en länk i kommentarsfältet!

onsdag 18 januari 2012

Mindervärdeskomplex

Det sitter en tjej på tåget. Trots att det är slutet på dagen är sminket perfekt. Typ designerkläder. Iphone i ena handen, Ipad i den andra. I knät en fullklottrad A5- kalender. Snygga smycken och en felfri manikyr.
Efter en sjukt bra dag känner jag mig ändå helt plötsligt så tjock, fel klädd och misslyckad...

Snuskigt som fan

Vårt kylskåp är helt galet snuskigt. Jag skulle ta en bild och lägga upp, men jag skäms för mycket. Inte så att det är en massa mögel eller så, men skräp. Typ lökskal, smulor och så. En masse.

Antar att kvällen är färdigplanerad, i alla fall. Som det står på varenda sida i en av ungarnas böcker: "Kanin, dags att städa!"

tisdag 17 januari 2012

Handledsfixen

Maken har från och till under ett par gnällt på att han haft ont i handleden. Sedan hörde han talas om värsta nördgrejen, som han gick och köpte på Teknikmagasinet (eller nåt sånt). En gyroboll:


Grejen med gyrobollen är följande: det är en liten boll som ligger inne i ett fodral. Med hjälp av ett snöre kan du få bollen att snurra runt runt, fort som attan, inuti fodralet. Genom att röra handleden på ett visst sätt kan du få bollen att fortsätta snurra, och det går allt fortare. Och detta stärker musklerna runt omkring handlederna - maken menar att det funkar.

Sedan finns det såklart de som tagit gyrobolls-exercerandet lite väl långt... Se exempel:



Som ni kan se är gyrobollen alltså ett verktyg med vilket du kan öva upp helt fantastiska runkmuskler.

måndag 16 januari 2012

Familj i kris

Okej... så Bumbi hoppade på sin far, slog i hakan och blev av med en flis från en tand. Ubbe har fått feber (kanske öroninflammation?), och maken skar tydligen av en bit av tummen då han lagade middag.

Undrar vilket som blir mitt öde?

Våga vägra svart

Kollegorna drog igång våga vägra svart, så jag tänkte att det är lika bra att vinna tävlingen...

söndag 15 januari 2012

Ett erbjudande jag inte kunde motstå

Ubbe har sovit galet kasst den senaste månaden, vilket har lett till extra trötta föräldrar. Med anledning av detta ligger maken och jag nu och ska sova hemma hos svärmor, medan svärmor sover hemma hos oss - tillsammans med barnen.
Förhoppningsvis leder detta till en hel natts sömn, som dessutom håller på längre eftersom jag redan är i Borås där även jobbet finns.
O, denna glädje!

Husjakten, del 6

Två visningar idag. Det första huset var helt bedårande, mycket väl omhändertaget av vad som verkade vara pedantiska ägare. Men alldeles för orenoverat och alldeles för litet. Eller ja; ett sovrum för litet. Och som exempel på hur orenoverat det var, kan man ta badrummet. Våtrumstapeten var uppenbart för gammal, då den hade skarvar. Och skarvar i badrumstapeten kan väl vara acceptabelt, det är det ju i hus som renoverades inte nyligen. Men just de här skarvarna var 3 mm breda och utan silikon eller dylikt i. Tapeten hade här och var börjat släppa från väggen. Flera av rummen hade heltäckningsmattor (som förvisso var förvånansvärt fräscha).

Till husets mer särpräglande drag hörde väl den groteska "spetsen" som var runtomkring fönstren - jag har aldrig förstått varför en vill utsmycka hus med trä karvat som spetsgardiner - och det faktum att det fristående garaget (till skillnad från det garage som låg i anslutning till huset) hade värsta Fritzl-källaren.

Dagens andra visning var helt fullknökad med folk. Ett galet upprenoverat radhus; två sprillans nya badrum, det ena med bubbelkar och det andra med bastu och ett lika nytt kök. Allt gjort av fackmän. Men huset kändes väldans opersonligt, två av sovrummen skulle vara på ett fuktigt souterrängplan och insynen till och från grannarna var ett faktum. Inte heller något för oss.

Vi är nu galet trötta på att leta hus. Och enligt många har vi knappt börjat... Alldeles särskilt kanske eftersom mäklaren som idag påpekade att vi kommer hitta fel med alla hus vi tittar på hade alldeles rätt. Nu gäller det bara att hitta ett hus som känns rätt trots alla dessa fel.

lördag 14 januari 2012

Husjakten, del 5

I Husjakten, del 4 nämnde jag ett radhus vi skulle titta på. Jag hoppades att det skulle vara alldeles lagom för oss, och efter visningen var det också precis vad vi kom fram till. Tre sovrum, en liten extraskrubb och egen tvättstuga. Litet och behändigt - kök och badrum var väl visserligen inte toppmodernt, men det kändes inte som om någonting var särskilt akut. Så vi la ett bud, kom överens med säljaren och skrev ett köpekontrakt - till och med handpenningen fick vi betald.

Så gjorde vi en besiktning, och insåg ungefär hur mycket vi har att lära. Ökade fukthalter både här och där. Med största sannolikhet mögel - svårt att säga med säkerhet, eftersom säljaren hade vädrat grundligt och sedan tänt lite ljus. Golvet i källaren, där två av sovrummen låg, skulle behöva höjas (återigen det där med makens längd och minskad takhöjd...) Badrummen var fulrenoverade, med plastmatta lagd ovanpå den gamla. Den nya hade börjat släppa, till och med. Taket behövde bytas - detta visste vi redan på visningen, men då det var asbest i såväl ytter- som innertak skulle det gå på dubbelt så mycket som mäklaren påstått.

Vi hade ett bra kontrakt, och därmed rätt att dra oss ur köpet efter besiktningen och få handpenningen tillbaka. Det sög, men så fick det bli.

Efter det har marknaden inte varit superspännande, men några visningar har vi hunnit med.

Det var huset som behövde dräneras och ha ett nytt tak och nya badrum. Gjutjärnsbrunnarna var rostiga, grannen hade alltför stor insyn och huset var på det stora hela alldeles för trångt.

Det var huset som var stort, luftigt och underbart - men som inte var hanterat med kärlek. Röta i fasaden, mögel på vinden, golvbjälkar som behövde bytas och taket likaså. Hemmarenoverat badrum. Vilken som av de sakerna för sig hade väl varit okej, men alltihop i en klump kändes väl sådär...

Så hade vi huset med tänd brasa och doftljus i varje rum - bara det sänder ju fetaste röksignalerna. Men förutom det var det även där hemmarenoverat badrum och alldeles för trångt. Ingenting för oss, alltså. Imorgon är det ytterligare två stackars hus som ska inspekteras, så får vi väl se vart det hela leder. Börjar bli värsta livsstilen, det här.

Tidigare inlägg:
Husjakten
Husjakten, del 2
Husjakten, del 3
Husjakten, del 4

Smutsiga människor


"Vad är det här", sa Bumbi och pekade på papperskorgen.
"Det är en papperskorg."
"Jaha." Han såg mycket förvirrad ut då han tittade på affischen någon satt upp på papperskorgens sida. "Slänger man smutsiga människor där?"

fredag 13 januari 2012

Yrkeskriminell

"Men Mille Markovic är ju yrkeskriminell, varför har han gjort sig förtjänt av en hel bok?" frågade reportern på P1 morgon.
Tja... kanske för att han är yrkeskriminell?

torsdag 12 januari 2012

God natt, jord

Varit iväg med jobbet, men uppenbarligen räckte en natts ordentlig sömn inte så långt. Så nu går jag och lägger mig och sover - förhoppningsvis natten lång.

Vi ses imorgon igen, världen.

Så trött kan en bli

De senaste dagarna har jag varit så trött att jag blivit knäpp. I förrgår försökte jag köra iväg med bilen, utan att faktiskt vrida om nyckeln i låset. Det hände ju inte så mycket...
Jag gick också in på Claes Ohlsson och köpte en sladd - fel sladd. När jag igår skulle gå och byta sladden, insåg jag att jag glömt plånboken hemma - jag saknade alltså de 16 kronor som behövdes extra. När jag sedan åkte iväg grämde jag mig halva vägen in till Göteborg över att jag ödslat tid på Claes Ohlsson, trots att jag inte kunnat utföra mitt ärende där. Istället borde jag ju passat på att åka till IKEA och köpa tvättkorgar. Tog dryga fem mils grämande innan jag insåg att jag inte hade kunnat åstadkomma det utan plånboken heller...

onsdag 11 januari 2012

Korkat inlägg om 6 timmars arbetsdag

I dagens BT skriver Stig-Björn Ljunggren en gästkrönika. Efter att ha läst den tycker jag faktiskt inte alls att det är konstigt med en s-skribent som regelbundet får skriva på ledarsidan i en liberal tidning. Makes perfect sense, till och med.
Ljunggren skriver om vad han kallar för "Vänsterpartiets patetiska krav på 6 timmars arbetsdag". Och argumentationen? - ska se om jag kommer ihåg den...
1. Att införa 6 timmars arbetsdag vore att acceptera att arbete sliter ut.
2. Folk jobbar inte med att städa 8 timmar, utan med att analysera regeringens energipolitik.
3. Att Ljunggren har rätt kommer att bevisas då Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet med stor sannolikhet kommer att jobba 12 timmar om dagen. Dessutom jobbade Lenin mycket mer än 6 timmar om dagen.
Min fråga nu är så klart: hur kan någon som är så uppenbart korkad och verklighetsfrånkopplad ens lyckas ta sig upp på morgonen? Eller ännu värre - bli publicerad? För
1. Arbete sliter. Sedan kan jag förvisso hålla med om att det idag för det mesta sliter mycket mer än det borde, inte minst psykiskt.
2. Det är långt fler som jobbar med att städa 8 timmar om dagen, än med att analysera regeringens energipolitik. Men även de som jobbar enbart med hjärnan kommer att ha svårt att hålla den hjärnan knivskarp hur många timmar om dygnet som helst. Extra intressant att skriva så här i en krönika publicerad i BT. I Sjuhäradsbygden är det ofantligt många människor som jobbar inom industri eller andra arbetaryrken, slitsamt och ofta monotont.
3. Idag har vi en norm på 8 timmars arbetsdag, men som Ljunggren skriver kommer Sjöstedt med största sannolikhet lyckas jobba galet mycket iallafall. Oklart hur en norm på 6 timmar skulle vara mer förtryckande och styrande?
Och vad gäller Lenin: vem fan bryr sig? Han jobbade dessutom för någonting han brann för som person, inte för att tjäna pengar åt ett företag. Efter att Lenin och alla andra som levde samtidigt som honom jobbat alldeles för mycket, fick Ljunggrens parti och rörelse jobba hårt för att komma bort från alldeles för långa arbetsdagar.
Och så min egen lilla kommentar, inte alls kopplat till det Ljunggren skrev:
4. Livet är inte bara arbete. För mig är det som är mest centralt inte hur min arbetsgivare bäst kan utnyttja mitt dygn, utan hur jag ska lyckas hålla igång heltidsjobb vid sidan om två barn, socialt umgänge, lite bokläsande och ibland kanske till och med utövande av mitt medborgarskap.

tisdag 10 januari 2012

Bloggimportering

Jag insåg att jag hade en gammal blogg som jag fortfarande tyckte hade innehåll av värde, och som folk med tanke på besöksantalet fortfarande verkade finna läsvärd. Då vi alla vet hur fel det känns att klicka sig fram och mötas av en blogg som är död, har jag nu tagit mitt ansvar och integrerat den gamla bloggens inlägg med den här.

Att importera från wordpress till blogger var inte helt lätt, då den vanliga xml-filen inte fungerade ("server-fel", påstod blogger). Efter lite googling hittade jag sidan wordpress2blogger som lite snabbt hjälpte till att konvertera filen till lämpligt format.

Och voila! Håll till godo, om det är någon som skulle få för sig att läsa sådant jag har skrivit förut... nu är det bara att leta sig fram i arkiven!

måndag 9 januari 2012

Förkylningskur


När trettondagshelgen började kände jag mig allmänt tung i huvudet och hade ett irriterande kli i halsen. För att stävja detta hackade jag lite ingefära, täckte med vatten och kokade upp. Efter att det fått stå ca 5 minuter lät jag det koka upp igen, silade bort ingefäran och blandade med honung. Sedan bälgade jag i mig några liter av det här under helgen. Och minsann - huvudet är lättare och halsen har mindre kli...

Värsta händiga jag

På senare tid har jag gått in i en fas då jag är galet sugen på att pyssla med saker.

På jobbet har vi det askallt, och de flesta av mina tröjor har dessutom trekvartsärm. Inspirerad av provrummet.se stickade jag ett par handledsvärmare av lite längre modell - gör helt enorm skillnad för värmen!


söndag 8 januari 2012

Småbarnsmammans fullkomliga nattningspanik

Som jag nämnde igår är Bumbi inne i en livskris just nu. När han slutade med napp sa han "Jag tycker det är svårt att sova utan napp". Jag lovade honom att sitta med honom tills han somnat, och om han inte kunde somna skulle vi bara ligga tillsammans och stirra upp i taket eller in i väggen - oavsett vilket, skulle det vara helt okej.

Nu är det en månad senare, och han vill fortfarande att jag eller maken ska ligga med honom när han somnar. Vilket väl kunde varit okej. Visserligen kan det ta ganska lång tid ibland (som värst har det nog tagit 1,5-2 timmar), men det är ju så klart bra om han känner sig trygg när han ska sova utan att få sneda och vinda tänder, placerade i världens överbett.

Men så är det då det faktum, att om vi väl ligger där och det faktiskt är lugnt och skönt - då börjar han peta på en. Han petar, och kittlar lite grand, och viskar för sig själv, hummar och nynnar och... och... JAG BLIR HELT JÄVLA GALEN!! Visst kan jag väl ligga jämte honom när han ska somna. Men när han pillar och petar tills det blir helt galet obekvämt för mig, då får jag nog. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag ber honom sluta, och jag ber honom sluta igen. Jag säger att om han inte slutar, då sätter jag mig i fåtöljen utanför hans dörr istället.

Går jag upp ur sängen, då går han också upp ur sängen. Släcker jag lampan, då tänder han lampan. Och kanske ytterligare någon lampa än den som var tänd från början. Till slut blir jag förbannad och skruvar ur alla jävla glödlampor, och det är ungefär där någonstans jag känner att det har gått alldeles för långt. För det är ju ett helt sjukt jävla beteende.

Så vad gör jag? Snälla - ge mig hjälp och råd! Och kom inte dragandes med någon förbannad "sova hela natten"-metod á la Anna Wahlgren - han är tre och ett halvt, så det skeppet har liksom redan seglat...


Favoritmiddagen

Hos oss är pannkakor en klar favoriträtt. Inte minst då vår äldste avkomma är en sådan som inte äter så mycket, och nästan aldrig protein. Lysande är att pannkakor funkar på så många olika sätt. Idag räckte mjölken inte riktigt till, så jag fyllde på med lite extra vatten. Vi hade inget vetemjöl hemma, men väl ett par skvättar av rågsikt och skrädmjöl - mjölsorter som dessutom är så mycket bättre än vanligt vetemjöl.

Tips om ungarna inte tål mjölk eller ägg, är att det går bra att styra upp proteinrika pannkakor ändå - använd tex bönsoppa som vätska i smeten. Dock ingen hit med alltför grötig soppa, försökte med en mustig ärtsoppa en gång, gick tyvärr inte jättebra.

Barnen får alltid plättar (var alltid så sjukt sur på min mamma för att hon vägrade skaffa plättlagg när jag var liten, så jag överkompenserar lite), medan vi stora äter vanliga pannkakor.


Med pannkakor börjar Bumbi helt plötsligt äta. Två fullastade tallrikar gick ner till lunch idag, trots en ganska inaktiv förmiddag. Efter den här bilden kom ytterligare en plätt på, så jordgubbssylt på det:
Bamsetallrikar fyndade vi på Röda korsets kupan i Kinna.

lördag 7 januari 2012

Bumbi krisar och fladdermussången

I december månad lämnade Bumbi napparna till tomten. I samma veva slutade han ha blöja (helt på eget bevåg) och lärde sig bokstäverna. En kan alltså lätt sammanfatta det hela med att det hände mycket för honom. Det leder till en kris, klängighet och föräldrar som nu håller på att bli fullständigt galna. Alltså, helt galna.

Ett av de lite mildare irritationsmomenten han bidrar med är att ständigt vilja lyssna på samma låt, om och om igen. Han bad mig leta upp "fladdermussången" (se nedan, ingen aning om varför han kallar den så) på "jutup" och sedan kunde han inte få nog. Om och om igen. Första gången tyckte jag ju att det var rätt kul, då jag själv tycker att det är något av en hitlåt. Men om och om igen... nu har jag tröttnat. Nästan, iallafall.



Sedan kan en kanske dessutom ifrågasätta det moraliskt riktiga i att låta en tre och ett halvt-åring sitta och skråla "I got hi-i-igh". Men det är ju kul att han gillar musik iallafall, så vad ska en göra?

fredag 6 januari 2012

Ett rasistiskt patriarkparti

På Twitter såg jag någon mena att (V) nu är ett rasistiskt, patriarkalt parti, eftersom det valdes en vit manlig partiledare istället för en kvinnlig invandrare.

Men det var väl just det som var bekymret - de flesta som på kongressen pläderade för Rosanna Dinamarca gjorde det med argumentet att hon var just kvinna (eller kvinnlig småbarnsförälder) och invandrare. Få tog upp vad hon faktiskt presterat. Få tog upp hennes personliga egenskaper (för varken varandet som kvinna eller invandrare säger ju någonting om henne som person).

Och det är ju just det patriarkatet och rasismen handlar om - att man ständigt väljer vissa företrädare just på grund av deras kön eller deras hudfärg. Att man vänder på steken gör det inte nödvändigtvis bättre - inte om det inte finns andra argument än just hudfärg och könstillhörighet.

Jag tror att Jonas Sjöstedt var ett bra val. Han har vid flertalet tillfällen visat att han är kapabel att på ett pedagogiskt sätt förklara tanken bakom vänsterns politik. För den tanken är för de allra flesta tyvärr inte självklar - inte i den borgerliga hegemoni vi lever i idag.

All I want for christmas

Det var nu nästan en vecka sedan vi städade ut julen här hemma hos oss. Men innan jag packade ner allt pynt i lådor var jag tvungen att fota mitt favoritjulpynt, som jag faktiskt pyntat ihop alldeles själv.


Och för att ni ska se vad som står högst upp, tog jag en bild speciellt på det också:



Tack, Sara Granér.

torsdag 5 januari 2012

Att sakna ett gammalt jag

På jobbet diskuteras det ibland hur det var förut, när man klädde sig si eller så, eller lyssnade på det eller det - allt för att det var ett uttryck för den tid som var då. Själv var jag tjejen som gick runt i skumma stormönstrade balklänningar från sjuttiotalet (inköpta på Myrornas eller UFF) tillsammans med mina slitna, beiga skejtskor. På gymnasiet var jag tjejen som under två år gick med superkortaste snaggen (och därför givetvis måste varit flata). Jag satt hemma i mitt lilla flickrum, där jag knött in huur mycket loppisfyndade möbler som helst. Rökelse, skriva poesi och lyssna på P1 - det var grejer det. Att plugga grammatik var också en livsnödvändighet och galet intressant.

Jag kan sakna den där delen av mig själv ibland - att vara någon som på riktigt vill lära sig saker, vill veta, vill läsa tung litteratur och bli smart. Min högsta vilja var nog att vara verkligt intellektuell, men när det väl kommit till kritan har jag nog inte ens kommit upp till statusen kvasi. Men idag: vem fan bryr sig?

Jag gillar ju faktiskt att göra saker praktiskt, att agera och se till att saker blir gjorda utan att jag skrivit en avhandling om varje grej först. Jag gillar att ägna tid åt att glo på TV-serier och annat som inte faller under kategorin finkultur. Två års studier enbart ägnade åt litteraturvetenskapen och det är med glädje jag idag slukar vampyrlitteratur från ungdomshyllan, snarare än att läsa ikapp på de där dikterna eller vad det nu var som gjorde att Tranströmer vann Nobelpriset. Istället för grammatikstudier vill jag sticka, virka och kanske måla lite grand.

Men det är lite märkligt det där, hur olika faser i livet lockar fram olika delar av en själv.

Den totala gränslösheten

Bumbi (medan han tittar ner i min urringning): "Mamma, får jag titta på dina tuttar?"
Jag: "Nej."
Bumbi: "Nähä, men jag ser dem redan ändå."