6. Turistvärdinna

Turistvärdinnegiget måste nog ha varit det första jobb jag fick genom att svara på en annons, komma på intervju och allt sånt där. Sommaren efter studenten tillbringade jag på en turistbyrå med att prata med tyska turister, ge information, föra besöksstatistik och dela ut tygkartor. Det var ett sjysst jobb - givande och trevligt. Fick chansen att utveckla mina språkliga förmågor, servicevana; sånt där som är bra att ha. I arbetslivet och helt enkelt i livet generellt.

Till skillnad från när jag jobbade som cafébiträde var den stora skiljelinjen gentemot chefen förmodligen att jag tyckte det var underhållande att vi fick brev adresserade till "Marx turistbyrå" och inte hon. Inte så mycket att bråka om, liksom.

Galet bra sommar, helt enkelt.

Tidigare inlägg:

Jobben
1. Skumplastfabriken
2. Cafébiträde
3. Kassörska
4. Kommunalt anställd barnvakt
5. Museiguide

Veckohandling

För ett tag sedan skrev jag om att spara pengar, och det självklara tipset torde ju vara vegetarisk mat och veckoplanering. Jag fick tips av någon om att ica.se har en funktion där det går att välja recept, bygga en veckomatsedel och sedan skriva ut handlingslista - konceptet är ju genialt, men tyvärr var det sådär lagom inte-enkelt att hitta smidiga recept, så vi sket i det.

Istället gick vi in på Hälsas hemsida och hittade lite snabbt ett gäng vegetariska recept som jag gjorde veckohandlingen utifrån - allt som allt gick handlingen på 750 spänn, vilket är fantastiskt för en tvåbarnsfamilj när det dessutom ingick en del kryddor som behövde fyllas på och lite extra nappar och sådär - sånt som inte behövs varje vecka, helt enkelt...

Veckans sju maträtter blir:

Broccolipaj med smuldegstäcke
Bakad potatis med vinterfyllning
Indisk linssoppa
Bönwok (serveras med pasta)
Black burger
Crêpes med kål och svamp
Fetaostpaj (ja, jag gillar paj. Mycket.)

Om någon letar receptsamling med lättlagat lämpat för småbarnsfamiljen med ont om tid (eller andra hushåll med ont om tid, för den delen), kan jag dessutom tipsa om att Alexandra har samlat in ett helt gäng smidiga recept från sina läsare. Dem hittar ni smidigt här (en pdf utlovas dessutom inför framtiden).

Vaknat

Som om någon tänt en jävla lampa.

Pysselprojekten

De senaste månaderna har jag haft en helt galen pyssellängtan. Det är stickning och virkning och det ena med det andra. Tyvärr har jag en tendens att starta så många projekt samtidigt att jag inte hinner färdigt med ett enda. Här ovan ser ni materialet till mitt senaste projekt, med lite tur kanske jag återkommer med rapport om något år eller två.

Fattar inte

Jag fattar verkligen inte - varför är det så jävla kontroversiellt, det där med "hen"? "Han eller hon" är ju omständligt som få - varför inte ha ett ord som betyder just detta? Jag begriper det inte överhuvudtaget!

Jävla kräk!

Nu så här i efterhand kan jag ju ångra att jag lite pinsamt outade det faktum att vi vid tillfälle stoppat i våra ungar för mycket sött och för lite mat. För efter att såväl maken som två av våra tre gäster blivit drabbade av samma symtom som Bumbi, har jag god grund för att misstänka att något annat än socker låg bakom lördagens happening.

Trafikvett

Vägen som går mellan oss och Borås är tvåfilig ibland, enfilig ibland. Inte sällan hamnar en bakom någon som kör oerhört långsamt. När vägen är tvåfilig speedar de på utav bara satan, och en börjar tänka att det kanske inte behövs att köra om - eller så kanske en inte ens hinner köra om, eftersom de kör så fort.

Men så blir det enfiligt igen, och bilarna saktar ner igen. Till långt, långt under hastighetsgränsen. Jag fattar verkligen inte grejen. Oförskämt - det är vad det är!

Älskade Liv!

Sitter och läser Liv Strömqvists Ja till Liv!, och måste bara säga att allt denna kvinna gjort är så jävla bra! Maken frågade mig "Är det något speciellt som du läst nu, eller är det generellt?"

Och det är så generellt - du kan slå upp i princip vilket avsnitt som helst i denna ABC-bok, och det kommer garanterat att vara lysande. Jag är så sjukt nöjd med att veta att när jag är färdig med den här, har jag ännu mer som väntar på mig. For the win!

Lördagskvällens nöje

Efter en trevlig kväll med vänner på besök fick vi snabbt ställa om och istället ägna lördagskvällen åt att skrubba kräk från en matta. Här är händelseförloppet som ledde fram till detta:

1. 5 plättar med sylt till lunch.
2. Lördagsgodis från morfar.
3. Egenhändigt blandad saft till mellis.
4. 2 plättar med sylt till middag.
5. Lördagsgodis från gästerna.

Mitt skrubbförsök misslyckades, så klart. Nästa steg: kemtvätt.

Wabi sabi - värsta nya trenden

Två tidskrifter jag gärna läser är Hälsa och Family Living. Därför tyckte jag att det var extra intressant när dessa båda med inte så långt mellanrum lyfte upp en gammal asiatisk inredningsfilosofi vid namn wabi sabi.

Extra intressant blir det eftersom de båda tidskrifterna griper sig an fenomenet med helt olika angreppspunkter. Båda tidskrifterna drar paralleller till feng shui, men kommer fram till helt olika saker. Family livings reporter menar att det är uppfriskande med wabi sabi, eftersom det till skillnad från feng shui (?) förespråkar asymmetri snarare än symmetri och att wabi sabi är skönt då det inte är lika fascistoit som feng shui. Hälsas reporter lyfter istället upp att du inom wabi sabi, precis som inom feng shui, ska premiera sådant du verkligen tycker om.

För inom wabi sabi är det tydligen det som är fokus - att det du älskar blir besjälat, och därför blir vackert. Det är bättre med en sliten och nedsutten fåtölj som du älskar, än med en designstol du har bara för att den är "rätt". Skulle du däremot älska designstolen är det den du ska satsa på. Men med tiden kommer så klart även den att bli sliten - och då är det en del av skönheten. Detta läser jag i Hälsa, som också lyfter att wabi sabi förespråkar funktion före form.

Family Living, däremot, har gjort en lite annorlunda tolkning av wabi sabi. De har tagit fasta på att det är okej med en sliten fåtölj, och menar därför att wabi sabi säger att du ska ha slitna saker (punkt). Reporterns sammanfattning av wabi sabi är:

• Torra löv - inte körsbärsblommor
• Nakna grenar - inte blomsterarrangemang
• Vilda blommor - inte rosor
• Keramik - inte porslin
• Natursten - inte betong
• Linoleum - inte vinyl
• Naturligt ljus - inte lysrör
• Klädnypor - inte torktumlare

Vilket ju inte alls går ihop med den första bilden jag fick av wabi sabi. För om jag nu föredrar körsbärsblommor framför torra löv, borde väl det vara bättre? Som om inte det gjorde mig skeptisk nog, går Family Living (denna familjeinriktade tidning) vidare med att förklara att wabi sabi är toppen för småbarnsfamiljer eftersom det är bra att ha stora glaskärl med pinnar och grejer i fönstret (gah - fatta den paniken!), för att det är murriga färger och därför inte syns om det är smutsigt och för att det välkomnar ungarnas älskade pinnsamlingar inomhus.

Rätta mig om jag har fel - men att ungarna skulle ha långa, bösiga pinnar att peta varandra i ögonen med när vi är inomhus, det skulle faktiskt inte alls underlätta mitt liv...

Smålåg

Känner mig lite smålåg, efter en tämligen jobbig vecka men alldeles för sena kvällar och alldeles för lite familj. Så tänker jag att jag borde åka och köpa mängder med godis (choklad) och bara moffa i mig alltihop, för det är jag jättevärd som tröst och allt sånt där. Så inser jag att jag också är ledsen för att jag väger för mycket, för att mina kläder inte sitter som de ska och för att mitt knä verkar paja ihop lite igen. Så jag kokar lite ägg istället - det är också bra.

Så klart är jag inte alls värd en massa socker och skit. Jag är värd mycket mer än så. För är jag trött och hängig, kommer sockret bara att göra mig ännu tröttare och ännu hängigare. Och det är ju inte alls tanken med att unna sig och vara värd och att trösta. Trösta och unna borde ju leda till att må bättre. Suck. Choklad som är så gott.

5. Museiguide

"Gud har 99 namn och endast kamelen kan det hundrade" - så säger ett gammalt arabiskt uttryck. Och med det uttrycket som grund drogs i början av 2000-talet igång en utställning som handlade om de stora världsreligionerna. Vi som var guider hade som gemensam nämnare att vi var unga och intresserade av religion. Utställningen tog egentligen inte upp särskilt mycket om faktisk tro, gick inte alls på djupet - den fokuserade istället helt och hållet på ytan.

I olika stationer fick vi som guidade berätta för besökarna om de troendes klädsel, matvanor och riter - allt med tanken att vi skulle ge besökarna någon bakgrund till och kännedom om varför en i olika religioner gjorde på olika sätt. Galet bra projekt, och det är kul att se att det fortfarande händer saker under detta projektnamn.

Tidigare inlägg:

Jobben
1.Skumplastfabriken
2. Cafébiträde
3. Kassörska
4. Kommunalt anställd barnvakt

Vackraste gåvan, finaste smycket

Första gången Bumbi kom hem och hade plockat blommor blev jag nästan löjligt glad. Idag blev jag om möjligt ännu gladare, då jag kom hem från jobbet alldeles för sent (igen) och fick ett egentillverkat smycke:

Värsta hälsosamma... inte

Under de månader jag arbetat i Borås har jag hittat en superbra hälsokostaffär, där jag så klart gått och blivit stammis. Igår var jag där och förklarade att jag håller på att torka sönder. Damen som har affären rekommenderade en kräm, sedan sa hon att det allra viktigaste förstås är vad vi stoppar i oss snarare är vad vi smörjer på oss.

Hon informerade om att en inom hälsokostbranschen tror att d-vitaminbrist är en bidragande orsak nu när vi haft en solfattig vinter.
"Och så är det ju viktigt med fettsyror också, så klart. Men det får du ju säkert redan i dig - du som verkar vara så förståndig."

Jo, tack... fettsyror... Kanske finns lite i fiskpinnarna som vi stoppat i oss på senare tid? Eller i den stående favoriten Mamma Scans köttbullar? Inte det... nähä...

4. Kommunalt anställd barnvakt

I mitt politiska engagemang har jag alltid pratat för "Nattis". Det finns gott om föräldrar som jobbar långt efter den vanliga förskolan har stängt och så klart måste även deras ungar ha någonstans att ta vägen då föräldrarna är på jobbet - någonstans där de får ta del av pedagogiskt anpassad verksamhet, precis som alla andra barn behöver.

När jag var 17 fick jag och en kompis dela på en tjänst som kommunalt anställd barnvakt (på timbasis). En kvinna i vår hemby var ensamstående med tre barn, men jobbade på ett av äldreboendena i byn. Så klart ett äldreboende som inte stängde kl 17 bara för att förskolan gjorde det. Så när kvinnan var på jobbet var antingen jag eller min kompis där och tog hand om barnen. Vi fick så klart instruktioner att förhålla oss till, och maten var oftast ganska väl förberedd då vi kom. Men det var inte jag. Nu så här i efterhand inser jag att jag inte visste ett skvatt om barn. Eller om jag ska vara ärlig så visste jag det väl redan då. Inte för att jag tror att jag gjorde något som var skadligt för barnen, men någon pedagogisk verksamhet kunde jag då rakt inte bidra med.

När jag började var barnen fyra, sex och nio - och vad det innebar hade jag inte den blekaste om. Första gången jag var där, efter ungefär en timme, blev jag galet förvånad då jag helt plötsligt hörde sexåringens röst inifrån toaletten.

"Färdig!"

På nioåringens skratt förstod jag att min totala oförberedelse på detta var uppenbar. Jag hade inte en aning om att sexåringar inte torkade sig själva i rumpan då de varit på toaletten - och det säger väl egentligen det mesta. Jag hade inte där att göra. Visserligen kom jag att älska de där ungarna, och vi byggde upp en bra relation den period som jag arbetade hos dem. Men jag tycker nog att vi alla borde kunna enas om att de förtjänade bättre. De förtjänade att bli omhändertagna av någon som visste vad fasiken de sysslade med. Precis som alla barn gör. Precis som jag vill att mina barn ska bli omhändertagna av goda pedagoger när jag är och jobbar mitt på dagen.

Tidigare inlägg:

Jobben
1. Skumplastfabrik
2. Cafébiträde
3. Kassörska

Länkkärlek

Så fort jag har lite tid över - må så vara om det är på tåg eller buss, eller om det är vid spisen när middagen tillagas - kommer jag på mig själv med att stå med min lilla android, klicka upp Google reader och se om det är något nytt på någon av de bloggar jag följer. Och jag insåg att det så klart är väldigt själviskt av mig att inte dela med mig av mina bloggtips.

Den första blogg jag klickar upp när readern är full, är oftast Enligt Ellen. Jag hittade till Ellen förra våren då jag var föräldraledig. Jag hade bloggsurfat en himla massa, och readern hade helt plötsligt fyllts med en massa husliga kvinnor som skrev hur himla kul det var att vara mamma. Typ. Och även om dessa bloggar till viss del kunde vara inspirerande, hade jag samtidigt börjat få en känsla av att jag själv inte var huslig nog, och att jag måste vara en dålig mamma som inte alltid tyckte att det var 100% kul att gå hemma med småttingar istället för att jobba.

Så länkades jag in på Ellens blogg i samband med att hon skrev om hur hon valt bort att amma. Jag fortsatte läsa, och såg hur hon från och till skriver om föräldraskapets baksidor. För visst är det kul att vara förälder, men det kan också vara asjobbigt. Hon skriver om längtan efter att gå till ett arbete istället för att sitta hemma och dadda. Och så skriver hon om politik och vardag och allt möjligt - och jag känner igen mig.


Jag känner igen mig i hennes beskrivningar av föräldraskapet. Jag känner igen mig i de politiska åsikterna och jag känner igen mig då hon beskriver en konstant rädsla för att göra "fel", för att inte kunna de sociala koderna.

Att hitta till Ellen kändes lite som att hitta hem. Inte nödvändigtvis samma inspiration som jag hittar i en del andra bloggar, som får mig att vilja jobba på mig själv, utvecklas och göra roliga saker. Men att läsa hennes inlägg får mig att vara nöjd med den jag är, och det är ju minst lika viktigt det!

Hört på radion

Jag satte precis på radion, och hörde de avslutande orden:

"Och det här var andra och sista delen i Kalibers serie 'Våld funkar'."

Nästan så att en måste ta och lyssna på.

3. Kassörska

I två omgångar har jag jobbat som kassörska i livsmedelsbutik. Arbetsuppgifterna varierade en del, och förutom själva kassagrejen kunde det röra sig om att packa upp varor, rensa ut dålig frukt och grönt eller att städa golv.

Kassagiget övade vid tillfällen upp den berömda stresståligheten ganska så rejält, då jag tvingades lära mig att arbeta lugnt och metodiskt trots att kön blev allt längre. Jag fick också en medvetenhet om hur mycket ens handlingar och attityd faktiskt kan påverka andra människors mående. För även om de flesta som kommer till kassan, packar upp sina varor och ska betala har ett tämligen nuetralt bemötande av den som sitter bakom disken, så kan en enda idiot sänka samma person i flera timmar. Och det är förvånansvärt många människor som tycker att kassörskan är en lämplig person att ta ut allt sitt agg och sin dåliga dag över. Efter att ha jobbat i kassa brukar jag alltid önska dem som sitter där en trevlig dag innan jag går - för jag vet att det faktiskt kan göra skillnad. Inte varje gång, men ibland behövs det desto mer.

Tidigare inlägg:

Jobben
1. Skumplastfabriken
2. Cafébiträde

Sovmorgonen

Idag har jag världens mesta sovmorgon - och vaknade av mig själv 7.30. Visserligen tämligen utvilad (däckade i soffan framför QX-galan typ halv elva igår), men iallafall! Det var ju meningen att jag skulle vara wild and crazy och sova till åtminstone halv tio.
Nåväl, så kan det gå...

Efterrätt för en

I kontrast till veckans tidigare middagar för en, åt jag idag middag tillsammans med kollegorna på värsta fina restaurangen. Dock blev det ensam efterrätt på busstationen.
Imorgon: mycket efterlängtad sovmorgon.

Bokpaket

Fick hem det skojiga paketet på posten, som innehöll annat kul än bara hen-boken. Tre trevliga skapelser av Liv Strömqvist, som jag faktiskt inte läst än.

Fem tips för att undvika våldtäkt

Hos fitt for fight hittade jag de bästa instruktioner jag någonsin sett om hur en undviker våldtäkt:
Fem tips för att undvika våldtäkt

Matprat

Ubbe håller på att lära sig prata. Än så länge kan han säga:
Hej
Banan
Clementin (nåväl, "tin")
Mat
Mer mat
Min (oftast i relation till mat)
Det är kanske ingen större tvekan om vad som är viktigt i hans liv...

Middag för en

Jag har varit själv hemma den här veckan, vilket är en mycket märklig känsla. Och eftersom den så kallade "egentiden" inte är särskilt vanlig för en småbarnsmor som mig, stänger jag helt enkelt av allt som är vanligt och livsnödvändigt i livet. Som att diska. Och faktiskt laga mat. Så här är vad jag har ätit den här veckan:

Färdig ravioli med creme fraiche, chevre och körsbärstomater.

Bacon, ägg, chevre och körsbärstomater.

Så en repris av soppan.

Soffan

Vi satt sönder soffan häromdagen. Jävla fan. Kan väl iofs inte vara omöjligt att laga. Dessutom skulle vi behöva sy ett nytt överdrag till soffan, då det gamla är urtvättat och fel i färgen för sin omgivning. Så i nästa månads budget ska helt klart en uppfräschning av soffan in.

Fastighetsskötaren

Jag fick ringa fastighetsskötaren, som kom och konstaterade att dörren hade gått i lås av sig självt.

"Det händer inte särskilt ofta. Det är jobbigast när det händer med badrumsdörrarna, då brukar folk sparka in dörren - de håller ju inte för så mycket de här dörrarna."

Tack och lov för det, säger jag.

Vi fick ett nytt lås till klädkammaren - är det bara jag som tycker att det ser ut som om han satte på det bak och fram? Låskolven är liksom vänd åt fel håll...

Inte bästa dagen

Har haft sprängande bihålor och dunkande huvudvärk hela helgen. Imorse åkte maken och barnen iväg på en liten resa, och när jag till slut får tummen ur och ska klä på mig ordentligt - då inser jag att klädkammaren gått i baklås. Förvisso har jag en del smutstvätt jag skulle kunna omvandla till ren tvätt, men sladden till tvättmaskinen ligger - i klädkammaren. Kanske skulle någon vilja hävda att det bara är att hämta verktygslådan och försöka få upp dörrfan. Men var är verktygslådan? Just det - i klädkammaren.

Jävla fan. Om den här huvudvärken går över snart, ska jag se om jag inte kan göra en kraftansträngning och försöka få upp dörren på något vänster iallafall.

Brödet som bakas

Som en del i det nya sparpaketet, inser vi att brödbak är en hit. Istället för att betala 25 spänn för en limpa, betalar vi kanske 4. Dessutom blir det mycket godare.

Här är mitt standardrecept, som går att variera in i absurdum genom att en byter ut en skvätt av mjölet mot lite vad som faller en in.

1 dl olivolja
4 dl vatten
1 eller 1/2 pkt jäst
12 dl rågsikt
en nypa salt

Blanda ihop allt. Låt jäsa ca 35 minuter om du har använt ett helt paket jäst, en timme om du använt ett halvt. Knåda lite, släng ner i en brödform. Sätt ugnen på 225 grader. Låt jäsa lika länge som första jäsomgången en gång till. Avsluta genom att lägga brödet i den varma ugnen ca 35 minuter.

Klart!

De senaste omgångarna har vi bytt ut 2 dl av mjölet mot havregryn. Det går också bra att ha samma mängd mjöl som i grundreceptet, och tillsätta lite extra av någonting saftigt som t.ex. lite rivna morötter eller frukostens grötrester.

Heter det inte Corona?

Vi är en familj som tycker om att gå på loppis - loppis är helt enkelt ett helt strålande lördagsnöje. Maken och jag kan titta på fina saker, medan barnen kan leka lite med udda leksaker som inte finns någon annastans (och ibland kanske till och med få något med sig hem). På Erikshjälpen här i byn kostar en bulle dessutom inte mer än en femma, så fika kommer väl till pass.

Senaste rundans fynd var ett Corona (heter det inte så? - hittar inget när jag googlar); ni vet det där gamla spelet som var inne på typ 70-talet (kvalificerad gissning, trots att jag inte var född än). Spelet har samma princip som biljard, på ett ungefär, fast istället för små klot har du små träringar som ska ner i något av de fyra hörnen...

Eftersom jag inte hittar det när jag googlar kan jag inte heller komma ihåg exakt hur en ska spela. Än så länge är det kanske inget jätteproblem, eftersom Bumbi hittat på sina egna regler som går ut på att han ska använda en kazoo istället för kö och sedan skjuter vi samtidigt runt alla träringarna planlöst. Men vi har kul ändå.

Fast iallafall - för framtida bruk, är det någon som vet hur en spelar? Eller vad spelet heter?

Middagsräddning

Om en, som jag gjorde häromdagen, råkar få allt en har hemma i matväg att smaka riktigt jävla peck - då är Felix Gulaschsoppa riktigt bra att ha hemma. Den är god på riktigt, till skillnad från många andra färdiga gulaschsoppor jag smakat...

Hen-boken

Nu har jag stött på den lite här och var där jag brukar hänga, och blivit lika glad varje gång. Jag syftar så klart på barnboken Kivi och monsterhund från Olika förlag (för övrigt ett förlag att hålla koll på) - den första barnboken med ordet "hen" i.

I Nya vågen säger författaren att det alltid är lite jobbigt att skriva för barn, då han ständigt kommer på sig själv med att sitta och fundera ifall han faller in i stereotypt tänkande eller inte. Han var inte intresserad av att skriva om en liten flicka, eller en liten pojke. Han ville skriva om ett barn - och rikta sig till alla barn. Så då gjorde han det. Och själva berättelsen är tydligen inte superoriginell, men leken med språket gör att den ändå verkar spännande - och bilderna ser ju ut att vara jättefina.

Nu är den beställd - vidare rapport får väl helt enkelt lämnas senare.

Kylan

Imorse var det mer än själva sovmorgonen som gjorde att jag var glad att ta bilen. Nu tittar jag ut på snön och kan inte bestämma mig om jag är glad att slippa traska runt i rusket eller ledsen att behöva köra i det.