Dockhem

Hen-boken

2012-02-01T21:23:00.000+01:00

Nu har jag stött på den lite här och var där jag brukar hänga, och blivit lika glad varje gång. Jag syftar så klart på barnboken Kivi och monsterhund från Olika förlag (för övrigt ett förlag att hålla koll på) - den första barnboken med ordet "hen" i.

I Nya vågen säger författaren att det alltid är lite jobbigt att skriva för barn, då han ständigt kommer på sig själv med att sitta och fundera ifall han faller in i stereotypt tänkande eller inte. Han var inte intresserad av att skriva om en liten flicka, eller en liten pojke. Han ville skriva om ett barn - och rikta sig till alla barn. Så då gjorde han det. Och själva berättelsen är tydligen inte superoriginell, men leken med språket gör att den ändå verkar spännande - och bilderna ser ju ut att vara jättefina.

Nu är den beställd - vidare rapport får väl helt enkelt lämnas senare.

Kylan

2012-02-01T16:43:00.001+01:00

Imorse var det mer än själva sovmorgonen som gjorde att jag var glad att ta bilen. Nu tittar jag ut på snön och kan inte bestämma mig om jag är glad att slippa traska runt i rusket eller ledsen att behöva köra i det.

Bild-fail

2012-01-31T22:31:00.000+01:00

Jag misstänker att det kan vara så att jag inte är den enda som stört mig på det faktum att många bilder på min blogg är rutiga och transparenta. Tydligen har detta att göra med Bloggers android-app, och skulle kunna bli bättre om jag istället använde appen blog droid.

Så jag försökte; skrev ett inlägg, la upp en bild och misslyckades med att publicera. Felmeddelande om och om igen, inget fint bildinlägg idag heller. Nu när jag är hemma framför datorn och skulle kunna googla mig till vad bekymret är, orkar jag inte. Får bli en annan dag. Så här kommer bilden, istället publicerad på datorn.

Min fråga är: hur hamnade alla snöbollar på isen? Har de blåst dit? Eller är det kanske någon som kastat dem? Väldans många snöbollar att kasta, vore det...

Några tankar, någon?

Extern diktatur

2012-01-30T21:12:00.000+01:00

Har ni hört om det tyska förslaget om att kväsa Greklands självbestämmanderätt? Tyskland har alltså i EU kommit med ett förslag om en speciell EU-kommissionär som skulle ha rätt att lägga in veto i det grekiska budgetarbetet. En person. Och inte bara en person, utan en person helt utifrån. Som i: påverkas inte ett jota själv.

Som en extern diktatur.

Joråsåatteeh... det där med eurosamarbetet - känns ju jävligt fräscht, faktiskt.

Gnäll

2012-01-30T08:02:00.001+01:00

Kanske vaknade busschauffören med samma känsla som jag imorse. Kanske valde han, till skillnad från mig, att följa impulsen och ligga kvar. Det enda jag vet säkert är att när jag ringde till Västtrafik sa de att bussen var två minuter sen, trots att det redan gått mer än tio sedan den borde kommit.

Jag insåg att det inte spelade någon roll om den skulle dyka upp eller inte, med förseningen kommer tåget ändå vara framme först. Så jag gick till tågstationen. Hade kunnat sova en halvtimme till.

En istället för man

2012-01-29T09:39:00.000+01:00

I en kommentar fick jag frågan varför jag skriver "en" istället för "man". Det tog ett tag innan jag själv vande mig, men jag tycker att det känns mer rätt. Tanken med bloggen är ju att jag själv ska bestämma över hur mitt universum ska se ut. Min blogg blir liksom en zon där jag får ha kontroll och envåldshärska. Och jag tycker faktiskt att "man" är ett jäkligt skumt uttryck. Även i andra bloggar har jag märkt att en har samma idé som jag - Fitt for fight är ett exempel.

Vid en snabb googling på frasen "en istället för man" hittade jag den här tråden. Någon har tydligen menat att användandet av en istället för man skulle tyda på en ovilja gentemot män. Vilket förmodligen är det lustigaste jag hört den här veckan. Att det skulle vara ovilja mot män att inte vilja säga till exempel "när man som kvinna...". Det handlar ju inte om att inte vilja ha män, det handlar bara om att inte vilja ha män som norm för mänskligheten. Betydlig skillnad.

När Partiet kallar...

2012-01-28T19:01:00.000+01:00

Under alla de år jag var aktiv i SSU var konflikterna alltid någonting som drev, snarare än bara politiken. Den falang som var styrande inom förbundet fuskade med valkretsar, och vi som var aktiva visste att det som efter ett par år blåstes upp i media som bidragsfusk inte hade ett ekonomiskt syfte - bidragsfusket var bara en bieffekt till vad som var ett väldigt fult maktspel. Det var väl ungefär under denna period som en halv SSU-kongress reste sig upp och lämnade salen i protest mot att Mikael Damberg skulle väljas om till ordförande. Mikael Damberg, som var involverad i allt det där myglet på högsta nivå. Som själv var 30 år gammal, men spelade fult gentemot oss som fortfarande var tonåringar. Att han lyfts upp som ett trovärdigt namn i diskussionerna om vem som ska föra sossarnas talan i riksdagen - det är ju rent skamligt.

Under de år jag sedermera var som mest aktiv inom Partiet (ja - Partiet med stort P, som i "Die Partei, Die Partei, Die hat immer recht") hörde jag många gånger uttrycket "När Partiet kallar...". Uttrycket vill alltså säga att när partiet kallar - då kommer en. Den här veckan är det ett budskap som verkligen har dragits till sin spets. Alla de Partimedlemmar med bekanta namn som gått ut och sagt att om de skulle bli tillfrågade, då skulle de minsann ställa upp. När Partiet kallar... För när Partiet kallar, då förväntas en ställa upp lite oavsett hur många svek Partiet som sådant bidragit med den senaste tiden. Hur mycket fulspel du än fått utstå, så ska du ändå ställa upp.

Är det bara jag som drar parallellen till den misshandlade hustrun, som förväntas stå vid sin makes sida i vått och torrt - lite oavsett vad?

Husjakten, del 8

2012-01-27T20:42:00.000+01:00

Drömhuset gick oss ur händerna. Så klart. Det verkade för bra för att vara sant, och så var det också. Mitt i byn och helt fantastiskt. I nuläget är de nästan uppe i bud på 200.000 mer än vårt maxbud. Det suger verkligen. Men så har vi ju inte heller någon handpenning att tala om, vilket leder till de snordyra lånen, vilket leder till att vi inte direkt kan hänga med.

Nästa steg blir alltså sparande. Visserligen kommer inflödet av cash öka när maken börjar jobba, men de pengarna försvinner ju ganska snart till dubbla dagisavgifter och ökade pendlingskostnader. Så sparplanen ser istället ut såhär (på ett ungefär):

1. Gör veckomatsedlar. I dessa bör betydligt mer vegetarisk mat än vad vi äter idag ingå.
2. Sluta köpa en massa grejer. Om vi behöver något - kläder eller grejer - ska vi satsa på begagnat. Alternativt halva reapriset, det går också bra.
3. Lägg inga pengar på Trisslotter. Mot alla förhoppningar tar det pengar från huskontot, snarare än bidrar. Tyvärr. Reklamen bedrar.

Är det någon som har fler spartips? Det går att kommentera på bloggen även om en inte har ett google-konto, har jag fått veta att en del kan behöva information om. (Ja, jag fiskar .)

2. Cafébiträde

2012-01-27T07:00:00.000+01:00

Då jag var 16-17 nånting jobbade jag några veckor som cafébiträde. Min chef var ökänd och fick kort efter att jag jobbade för honom näringsförbud.

I min lilla by hade bageriet tidigare agerat lunch-hak för några av byns arbetare, men sedan den läskiga chefen tagit över började de fly stället en efter en. Han kom till lilla Fritsla och trodde sig kunna ta samma priser som inne i Göteborg. Mig försökte han få att jobba gratis efter att arbetsdagen var slut ("Är det beordrad övertid?" frågade jag och gick hem när han sa nej).

En gång kom det in en kille med gissningsvis latinamerikanskt ursprung. Han var ung och hade ett krucifix runt halsen. Det första han gjorde då han kom in var att be om ursäkt för att han inte hade någon tröja på sig - det var varmt och hade hade egentligen inte tänkt gå in någonstans. Chefen kom ut och stirrade på snubben, som blev uppenbart obekväm. Killen vred lite på sig, sedan gick han utan att köpa något. Chefen sa drygt att han minsann visste att slyngeln inte skulle köpa någonting så fort han sett honom.

Jag skulle inte heller ha köpt någonting av en otäck näringsägare som behandlade mig på det viset. Jag vet inte riktigt vad jag lärde mig om arbete när jag jobbade på det där caféet - men jag lärde mig en hel del om både arbetsrätt och människor.

Tidigare inlägg:

Jobben
1. Skumplastfabriken

Teknikrädslan

2012-01-26T21:24:00.001+01:00

Kvällen tillbringade jag på Filosoficaféet, som anordnas i samarbete mellan Folkuniversitetet och Högskolan i Borås. Jan Nolin, professor som forskar kring sociala medier, talade idag om den teknikeffektiva människan.

Han talade om hur varenda liten komponent i vår mobiltelefon är en potentiell spion eller terrorist. Om hur varje mobiltelefon har hundratals små komponenter - som alla tillverkas i Kina (ni vet, den där stora diktaturen). Han talade om hur Google samlar all information som finns om oss i deras olika verksamheter på ett ställe, och har en komplett bild av vem du "är". Informationen kan vara vem du e-postat, vad som står i din kalender, vilka kartor du studerat på Google Earth eller vilka klipp du sett på Youtube. Och han talade om hur väldigt få av oss som reflekterar över detta faktiska integritetsbrott.

Under dagens föreläsning gick han in för att ta fram de negativa aspekterna av internetifieringen, och det bet på mig måste jag säga. Jag har digitaliserat mig helt och hållet, och det är lite skrämmande att fundera över vad det innebär. Vad är det egentligen som jag lämnar ut om mig själv? Egentligen ingenting jag tycker är viktigt att dölja. Men tanken på att inte ha någon bit av mig själv som är bara för mig, det är lite otäckt på något sätt.

Facebook, Twitter, bloggen - det är saker jag inte vill släppa. Men imorgon ska jag nog gå och köpa mig en gammal hederlig papperskalender. Tror jag. Jag har inte bestämt mig än.

Clementiner

2012-01-25T20:56:00.001+01:00

Bloggen hamnade visst i tillfällig koma. Gårdagen var en späckad dag då telefonen var glömd hemma. Idag är jag så jävla trött att jag håller på att stupa.

Så medan jag går och sover kan ni ju fundera över vad som hände med riktiga clementiner så länge. Ni vet, såna där som fanns när vi var små - såna med tunt, tunt skal som nästan var som ett skinn. Såna saknar jag - de smakade bäst.

1. Skumplastfabriken

2012-01-23T21:08:00.000+01:00

Som fjortonåring hade jag mitt första sommarjobb - på golvet i en skumplastfabrik. Jag stod vid maskiner tillsammans med andra, stansade ut olika figurer ur skumplast och la de utstansade figurerna i lådor. Ibland fick jag räkna knäskydd och lägga dem i lådor.

Jag minns att jag vid tillfälle frågade mina arbetskamrater vad de olika grejerna vi stansade var till för. De visste inte. Någon sa att en liten rund grej vi stansade skulle vara till insidan av toalettstolar, men i övrigt fick jag inte fram någon information.

Jag antar att det var ungefär vid den här tidpunkten jag insåg att den typen av jobb - löpande band - som innebar att en skulle göra saker utan att inse varför, helt enkelt inte var för mig. När jag i olika sammanhang fått lära mig saker om marxism, har det talats om vikten av att känna sig delaktig i det egna arbetet. Kanske är det mer effektivt att bara stå och göra en sorts mutter hela tiden, medan någon annan gör skruvarna. Men när dagen är slut inser en att arbetet med största sannolikhet känns mer givande om du får vara med och producera en vara från början till slut.

Det var någonting jag lärde mig i praktiken då jag var fjorton.

Tidigare inlägg:

Jobben

Husjakten, del 7

2012-01-23T07:28:00.001+01:00

Ytterligare en visning igår. Jag tror att jag i ett tidigare inlägg skrev att jag väntade på det där huset som skulle få mig att gilla det trots alla skavanker. Och nu har det hänt. En vän som var på samma visning sa sig se ett slitet hus med potential att bli fint efter mycket tid och pengar. Maken och jag såg ett hus som var fint.

Tiotalshus med högt i tak och massor av utrymme. Så centralt det går med skolan tvärs över gatan - uppskattningsvis tre minuter att gå till byns bageri. Visst var det lite slitet här och var, men inget som inte går och leva med ett tag. Sammanfattningsvis blev vi helt förälskade i huset.

De potentiella problemen då?

Jo, eftersom det var högt i tak är det dyrt att värma upp. Treglasfönster och en extra kamin skulle så klart hjälpa.

En vän informerade om att det finns planer på att bygga höga lägenhetshus i den vackra ravinen som ligger nedanför trädgården. Inte säker på att det är ett jätteproblem, det får en ju räkna med om en vill bo mitt i byn.

Fukt mellan fönsterglasen. Täta eller ännu hellre byt till treglas, förhoppningsvis inte superduperbråttom.

På källartoaletten stod en sån där suggrej som använda vid stopp i avloppet. Tiotalshus, så får en kanske räkna med stambyte förr eller senare.

Allt som allt, inga problem som inte går att övervinna. Så nu blir det budgivning. Personligen kan jag dock inte se att alla andra som var på visningen inte kommer vilja buda på det, så vi får väl se vad som händer.

Gästinlägg från Bumbi

2012-01-22T18:49:00.000+01:00

Bumbi kom och frågade mig vad jag gjorde, så jag berättade att jag bloggade. Han ville också prova, så här kommer Bumbis gästinlägg. Mitt eget inlägg (som handlade om wabi sabi) kommer en annan gång, helt enkelt.

regt65trk nfh hhhhhhhnnkioö....----ggggggggfffffffffffffffffffbbbbbbbbbbbvcxzyhnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn n n nn n n n n n nn n n n nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnhhhhhhhhhhhhhhhn

PS från mamman: Det här inlägget författades med mycket precision. Det raderades och ändrades en himla massa innan han var nöjd. Är det så jag gör, tro?

Jobben

2012-01-21T13:00:00.000+01:00

Härom veckan nämnde jag ett gammalt jobb jag haft, kollegan lyfte på ena ögonbrynet och sa: "Jasså, har du jobbat med det också?" Och visst - jag har ju hunnit med en del...

Så jag tänkte att jag skulle göra en liten bloggserie med alla jobben, och jag börjar med att lista dem.

1. Stod på golvet i en skumplastfabrik. Titel oklar.
2. Cafébiträde
3. Kassörska
4. Kommunalt anställd barnvakt
5. Museiguide
6. Turistvärdinna
7. Springvikarie (lärare)
8. Dealer (black jack)
9. Telefonbokare
10. Lagerarbetare
11. Telemarketingoperatör
12. Studentambassadör
14. Översättningsgranskare/korrekturläsare (praktik)
13. Internationell assistent
14. Studieinformatör
15. Fakultetssekreterare
16. Utbildningsledare

Fortsättning följer.

Tidskonsumtion

2012-01-21T07:52:00.001+01:00

Jag var på humör för att muntra upp mig, och då min klocka blivit av med batteri bestämde jag mig för att död klocka plus behov av uppmuntran är lika med ny, färgglad klocka.

Länkkärlek

2012-01-20T07:35:00.001+01:00

Fitt for fight spanar i världen efter fittsymboler, snarare än fallos. De är fler än en kan tro!

Klicka på musen

Hatten av för Larry

2012-01-19T16:30:00.000+01:00

I föregående inlägg nämnde jag Hats off to Larry. Och jag tycker verkligen att det är festligt med en så käck och glad låt med detta budskap, så jag ger er videon:

En sån däringa lista

2012-01-19T10:00:00.000+01:00

Ellen tyckte att jag (eller eeh... typ) skulle fylla i en sån här lista, så jag tänkte att det är bäst att jag gör det då...

1. Vad gjorde du för tio år sen?
Jag var på tågluff i Europa. Med feber.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Var föräldraledig, ständigt upptagen med allt det där mamma-fikandet.

3. Fem snacks du gillar:
Choklad. Och popcorn, och ostbågar. Så måste jag nog lägga till lagom kokta ägg och apelsiner som är sådär precis lagom mogna som de är nu.

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Hats off to Larry (Del Shannon). Kan åtminstone typ hela. Vet ni inte vad det är för nån, rekommenderar jag er att googla, för den är lite kul.

Inatt jag drömde, den brukar jag sjunga för barnen.

och eehh... Bäbä vita lamm...

Allvarligt talat, jag har alltid varit kass på att lyssna på texter. Bara en del låtar som jag sådär verkligen noterat orden till. Som tonåring klottrade jag hela texten till Radioheads Creep precis överallt.

Och just det - så klart - Mercedes Benz

Och så Leader of the pack också - och då blev det ju fem till slut!

5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
1. Betala studielån.
2. Köpa ett hus. Alternativt bygga ett nytt.
3. Här tänkte jag sagt köpa en ny bil, eftersom jag skulle behöva en bättre pendlingsbil. Men så kom jag på att om jag var mångmiljonär kanske jag inte skulle "pendla" direkt... fast kanske att jag skulle vilja ha en ny bil iallafall...
4. Delta i en massa kreativa och andliga hobbykurser
5. Skulle nog vilja vara delaktig i något maffigt bra för världen-projekt, gärna som har med utbildning att göra.

6. Fem dåliga vanor:
Pratar för mycket.
Plockar inte undan efter mig.
Gör för många saker samtidigt.
Skjuter på qigongen.
Snoozar för länge.

7. Fem saker du gillar att göra:
Som Ellen, så måste jag nog framhärda att sova är galet underskattat. Sov hos svärmor ett par nätter tidigare i veckan, och helt plötsligt var jag på så mycket bättre humör

Qigong. Även det en riktig humörhöjare - åtminstone på sikt.

Äta godis. Fast det handlar kanske snarare om beroende än om att faktiskt gilla

Laga mat. Hellre än bra, kanske...

Läsa sagor för barnen

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Magtröjor. Jag har inte direkt den genetiska uppsättning som gör att skinnet över magen drar ihop sig lite fort efter avklarade graviditeter.

Mary Kays mascara skulle jag aldrig köpa. Jag var på ett sånt där party en gång, frågade om mascaran var lämpad för känsliga ögon, provade och sedan tog det typ tre sekunder innan tårarna rann.

Gud. Jag kan verkligen inte komma på någonting särskilt jag inte skulle köpa eller ta på mig. Jag måste vara extremt vulgär, helt enkelt.

9. Fem favoritleksaker:
Androidtelefonen (ja, jag fortsätter att typ-kopiera Ellens lista, men vem skulle inte sätta telefonen högst upp)
Stickor/virknålar/garn
Duplo eller klossar. Här lyckas jag faktiskt förkovra mig i lek tillsammans med barnen ganska länge utan att direkt tröttna.
Räknas böcker? Eller kanske papper och penna?
TV:n. Speciellt i kombination med den bärbara hårddisken.

*****

Så det var listan. Fyll i den du också - och lägg en länk i kommentarsfältet!

Mindervärdeskomplex

2012-01-18T17:19:00.001+01:00

Det sitter en tjej på tåget. Trots att det är slutet på dagen är sminket perfekt. Typ designerkläder. Iphone i ena handen, Ipad i den andra. I knät en fullklottrad A5- kalender. Snygga smycken och en felfri manikyr.

Efter en sjukt bra dag känner jag mig ändå helt plötsligt så tjock, fel klädd och misslyckad...

Snuskigt som fan

2012-01-18T07:00:00.000+01:00

Vårt kylskåp är helt galet snuskigt. Jag skulle ta en bild och lägga upp, men jag skäms för mycket. Inte så att det är en massa mögel eller så, men skräp. Typ lökskal, smulor och så. En masse.

Antar att kvällen är färdigplanerad, i alla fall. Som det står på varenda sida i en av ungarnas böcker: "Kanin, dags att städa!"

Handledsfixen

2012-01-17T20:12:00.000+01:00

Maken har från och till under ett par gnällt på att han haft ont i handleden. Sedan hörde han talas om värsta nördgrejen, som han gick och köpte på Teknikmagasinet (eller nåt sånt). En gyroboll:

Grejen med gyrobollen är följande: det är en liten boll som ligger inne i ett fodral. Med hjälp av ett snöre kan du få bollen att snurra runt runt, fort som attan, inuti fodralet. Genom att röra handleden på ett visst sätt kan du få bollen att fortsätta snurra, och det går allt fortare. Och detta stärker musklerna runt omkring handlederna - maken menar att det funkar.

Sedan finns det såklart de som tagit gyrobolls-exercerandet lite väl långt... Se exempel:

Som ni kan se är gyrobollen alltså ett verktyg med vilket du kan öva upp helt fantastiska runkmuskler.

Familj i kris

2012-01-16T18:03:00.000+01:00

Okej... så Bumbi hoppade på sin far, slog i hakan och blev av med en flis från en tand. Ubbe har fått feber (kanske öroninflammation?), och maken skar tydligen av en bit av tummen då han lagade middag.

Undrar vilket som blir mitt öde?

Våga vägra svart

2012-01-16T14:45:00.001+01:00

Kollegorna drog igång våga vägra svart, så jag tänkte att det är lika bra att vinna tävlingen...

Ett erbjudande jag inte kunde motstå

2012-01-15T21:13:00.001+01:00

Ubbe har sovit galet kasst den senaste månaden, vilket har lett till extra trötta föräldrar. Med anledning av detta ligger maken och jag nu och ska sova hemma hos svärmor, medan svärmor sover hemma hos oss - tillsammans med barnen.

Förhoppningsvis leder detta till en hel natts sömn, som dessutom håller på längre eftersom jag redan är i Borås där även jobbet finns.

O, denna glädje!

Husjakten, del 6

2012-01-15T17:16:00.002+01:00

Två visningar idag. Det första huset var helt bedårande, mycket väl omhändertaget av vad som verkade vara pedantiska ägare. Men alldeles för orenoverat och alldeles för litet. Eller ja; ett sovrum för litet. Och som exempel på hur orenoverat det var, kan man ta badrummet. Våtrumstapeten var uppenbart för gammal, då den hade skarvar. Och skarvar i badrumstapeten kan väl vara acceptabelt, det är det ju i hus som renoverades inte nyligen. Men just de här skarvarna var 3 mm breda och utan silikon eller dylikt i. Tapeten hade här och var börjat släppa från väggen. Flera av rummen hade heltäckningsmattor (som förvisso var förvånansvärt fräscha).

Till husets mer särpräglande drag hörde väl den groteska "spetsen" som var runtomkring fönstren - jag har aldrig förstått varför en vill utsmycka hus med trä karvat som spetsgardiner - och det faktum att det fristående garaget (till skillnad från det garage som låg i anslutning till huset) hade värsta Fritzl-källaren.

Dagens andra visning var helt fullknökad med folk. Ett galet upprenoverat radhus; två sprillans nya badrum, det ena med bubbelkar och det andra med bastu och ett lika nytt kök. Allt gjort av fackmän. Men huset kändes väldans opersonligt, två av sovrummen skulle vara på ett fuktigt souterrängplan och insynen till och från grannarna var ett faktum. Inte heller något för oss.

Vi är nu galet trötta på att leta hus. Och enligt många har vi knappt börjat... Alldeles särskilt kanske eftersom mäklaren som idag påpekade att vi kommer hitta fel med alla hus vi tittar på hade alldeles rätt. Nu gäller det bara att hitta ett hus som känns rätt trots alla dessa fel.

Husjakten, del 5

2012-01-14T18:37:00.003+01:00

I Husjakten, del 4 nämnde jag ett radhus vi skulle titta på. Jag hoppades att det skulle vara alldeles lagom för oss, och efter visningen var det också precis vad vi kom fram till. Tre sovrum, en liten extraskrubb och egen tvättstuga. Litet och behändigt - kök och badrum var väl visserligen inte toppmodernt, men det kändes inte som om någonting var särskilt akut. Så vi la ett bud, kom överens med säljaren och skrev ett köpekontrakt - till och med handpenningen fick vi betald.

Så gjorde vi en besiktning, och insåg ungefär hur mycket vi har att lära. Ökade fukthalter både här och där. Med största sannolikhet mögel - svårt att säga med säkerhet, eftersom säljaren hade vädrat grundligt och sedan tänt lite ljus. Golvet i källaren, där två av sovrummen låg, skulle behöva höjas (återigen det där med makens längd och minskad takhöjd...) Badrummen var fulrenoverade, med plastmatta lagd ovanpå den gamla. Den nya hade börjat släppa, till och med. Taket behövde bytas - detta visste vi redan på visningen, men då det var asbest i såväl ytter- som innertak skulle det gå på dubbelt så mycket som mäklaren påstått.

Vi hade ett bra kontrakt, och därmed rätt att dra oss ur köpet efter besiktningen och få handpenningen tillbaka. Det sög, men så fick det bli.

Efter det har marknaden inte varit superspännande, men några visningar har vi hunnit med.

Det var huset som behövde dräneras och ha ett nytt tak och nya badrum. Gjutjärnsbrunnarna var rostiga, grannen hade alltför stor insyn och huset var på det stora hela alldeles för trångt.

Det var huset som var stort, luftigt och underbart - men som inte var hanterat med kärlek. Röta i fasaden, mögel på vinden, golvbjälkar som behövde bytas och taket likaså. Hemmarenoverat badrum. Vilken som av de sakerna för sig hade väl varit okej, men alltihop i en klump kändes väl sådär...

Så hade vi huset med tänd brasa och doftljus i varje rum - bara det sänder ju fetaste röksignalerna. Men förutom det var det även där hemmarenoverat badrum och alldeles för trångt. Ingenting för oss, alltså. Imorgon är det ytterligare två stackars hus som ska inspekteras, så får vi väl se vart det hela leder. Börjar bli värsta livsstilen, det här.

Tidigare inlägg:
Husjakten
Husjakten, del 2
Husjakten, del 3
Husjakten, del 4

Smutsiga människor

2012-01-14T08:51:00.000+01:00

"Vad är det här", sa Bumbi och pekade på papperskorgen.
"Det är en papperskorg."
"Jaha." Han såg mycket förvirrad ut då han tittade på affischen någon satt upp på papperskorgens sida. "Slänger man smutsiga människor där?"

Yrkeskriminell

2012-01-13T11:19:00.001+01:00

"Men Mille Markovic är ju yrkeskriminell, varför har han gjort sig förtjänt av en hel bok?" frågade reportern på P1 morgon.

Tja... kanske för att han är yrkeskriminell?

God natt, jord

2012-01-12T17:49:00.000+01:00

Varit iväg med jobbet, men uppenbarligen räckte en natts ordentlig sömn inte så långt. Så nu går jag och lägger mig och sover - förhoppningsvis natten lång.

Vi ses imorgon igen, världen.

Så trött kan en bli

2012-01-12T17:45:00.000+01:00

De senaste dagarna har jag varit så trött att jag blivit knäpp. I förrgår försökte jag köra iväg med bilen, utan att faktiskt vrida om nyckeln i låset. Det hände ju inte så mycket...
Jag gick också in på Claes Ohlsson och köpte en sladd - fel sladd. När jag igår skulle gå och byta sladden, insåg jag att jag glömt plånboken hemma - jag saknade alltså de 16 kronor som behövdes extra. När jag sedan åkte iväg grämde jag mig halva vägen in till Göteborg över att jag ödslat tid på Claes Ohlsson, trots att jag inte kunnat utföra mitt ärende där. Istället borde jag ju passat på att åka till IKEA och köpa tvättkorgar. Tog dryga fem mils grämande innan jag insåg att jag inte hade kunnat åstadkomma det utan plånboken heller...

Korkat inlägg om 6 timmars arbetsdag

2012-01-11T07:59:00.001+01:00

I dagens BT skriver Stig-Björn Ljunggren en gästkrönika. Efter att ha läst den tycker jag faktiskt inte alls att det är konstigt med en s-skribent som regelbundet får skriva på ledarsidan i en liberal tidning. Makes perfect sense, till och med.
Ljunggren skriver om vad han kallar för "Vänsterpartiets patetiska krav på 6 timmars arbetsdag". Och argumentationen? - ska se om jag kommer ihåg den...
1. Att införa 6 timmars arbetsdag vore att acceptera att arbete sliter ut.
2. Folk jobbar inte med att städa 8 timmar, utan med att analysera regeringens energipolitik.
3. Att Ljunggren har rätt kommer att bevisas då Jonas Sjöstedt som partiledare för Vänsterpartiet med stor sannolikhet kommer att jobba 12 timmar om dagen. Dessutom jobbade Lenin mycket mer än 6 timmar om dagen.
Min fråga nu är så klart: hur kan någon som är så uppenbart korkad och verklighetsfrånkopplad ens lyckas ta sig upp på morgonen? Eller ännu värre - bli publicerad? För
1. Arbete sliter. Sedan kan jag förvisso hålla med om att det idag för det mesta sliter mycket mer än det borde, inte minst psykiskt.
2. Det är långt fler som jobbar med att städa 8 timmar om dagen, än med att analysera regeringens energipolitik. Men även de som jobbar enbart med hjärnan kommer att ha svårt att hålla den hjärnan knivskarp hur många timmar om dygnet som helst. Extra intressant att skriva så här i en krönika publicerad i BT. I Sjuhäradsbygden är det ofantligt många människor som jobbar inom industri eller andra arbetaryrken, slitsamt och ofta monotont.
3. Idag har vi en norm på 8 timmars arbetsdag, men som Ljunggren skriver kommer Sjöstedt med största sannolikhet lyckas jobba galet mycket iallafall. Oklart hur en norm på 6 timmar skulle vara mer förtryckande och styrande?
Och vad gäller Lenin: vem fan bryr sig? Han jobbade dessutom för någonting han brann för som person, inte för att tjäna pengar åt ett företag. Efter att Lenin och alla andra som levde samtidigt som honom jobbat alldeles för mycket, fick Ljunggrens parti och rörelse jobba hårt för att komma bort från alldeles för långa arbetsdagar.
Och så min egen lilla kommentar, inte alls kopplat till det Ljunggren skrev:
4. Livet är inte bara arbete. För mig är det som är mest centralt inte hur min arbetsgivare bäst kan utnyttja mitt dygn, utan hur jag ska lyckas hålla igång heltidsjobb vid sidan om två barn, socialt umgänge, lite bokläsande och ibland kanske till och med utövande av mitt medborgarskap.

Bloggimportering

2012-01-10T10:00:00.000+01:00

Jag insåg att jag hade en gammal blogg som jag fortfarande tyckte hade innehåll av värde, och som folk med tanke på besöksantalet fortfarande verkade finna läsvärd. Då vi alla vet hur fel det känns att klicka sig fram och mötas av en blogg som är död, har jag nu tagit mitt ansvar och integrerat den gamla bloggens inlägg med den här.

Att importera från wordpress till blogger var inte helt lätt, då den vanliga xml-filen inte fungerade ("server-fel", påstod blogger). Efter lite googling hittade jag sidan wordpress2blogger som lite snabbt hjälpte till att konvertera filen till lämpligt format.

Och voila! Håll till godo, om det är någon som skulle få för sig att läsa sådant jag har skrivit förut... nu är det bara att leta sig fram i arkiven!

Förkylningskur

2012-01-09T14:00:00.000+01:00

När trettondagshelgen började kände jag mig allmänt tung i huvudet och hade ett irriterande kli i halsen. För att stävja detta hackade jag lite ingefära, täckte med vatten och kokade upp. Efter att det fått stå ca 5 minuter lät jag det koka upp igen, silade bort ingefäran och blandade med honung. Sedan bälgade jag i mig några liter av det här under helgen. Och minsann - huvudet är lättare och halsen har mindre kli...

Värsta händiga jag

2012-01-09T07:30:00.000+01:00

På senare tid har jag gått in i en fas då jag är galet sugen på att pyssla med saker.

På jobbet har vi det askallt, och de flesta av mina tröjor har dessutom trekvartsärm. Inspirerad av provrummet.se stickade jag ett par handledsvärmare av lite längre modell - gör helt enorm skillnad för värmen!

Småbarnsmammans fullkomliga nattningspanik

2012-01-08T20:37:00.002+01:00

Som jag nämnde igår är Bumbi inne i en livskris just nu. När han slutade med napp sa han "Jag tycker det är svårt att sova utan napp". Jag lovade honom att sitta med honom tills han somnat, och om han inte kunde somna skulle vi bara ligga tillsammans och stirra upp i taket eller in i väggen - oavsett vilket, skulle det vara helt okej.

Nu är det en månad senare, och han vill fortfarande att jag eller maken ska ligga med honom när han somnar. Vilket väl kunde varit okej. Visserligen kan det ta ganska lång tid ibland (som värst har det nog tagit 1,5-2 timmar), men det är ju så klart bra om han känner sig trygg när han ska sova utan att få sneda och vinda tänder, placerade i världens överbett.

Men så är det då det faktum, att om vi väl ligger där och det faktiskt är lugnt och skönt - då börjar han peta på en. Han petar, och kittlar lite grand, och viskar för sig själv, hummar och nynnar och... och... JAG BLIR HELT JÄVLA GALEN!! Visst kan jag väl ligga jämte honom när han ska somna. Men när han pillar och petar tills det blir helt galet obekvämt för mig, då får jag nog. Och jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag ber honom sluta, och jag ber honom sluta igen. Jag säger att om han inte slutar, då sätter jag mig i fåtöljen utanför hans dörr istället.

Går jag upp ur sängen, då går han också upp ur sängen. Släcker jag lampan, då tänder han lampan. Och kanske ytterligare någon lampa än den som var tänd från början. Till slut blir jag förbannad och skruvar ur alla jävla glödlampor, och det är ungefär där någonstans jag känner att det har gått alldeles för långt. För det är ju ett helt sjukt jävla beteende.

Så vad gör jag? Snälla - ge mig hjälp och råd! Och kom inte dragandes med någon förbannad "sova hela natten"-metod á la Anna Wahlgren - han är tre och ett halvt, så det skeppet har liksom redan seglat...

Favoritmiddagen

2012-01-08T18:25:00.000+01:00

Hos oss är pannkakor en klar favoriträtt. Inte minst då vår äldste avkomma är en sådan som inte äter så mycket, och nästan aldrig protein. Lysande är att pannkakor funkar på så många olika sätt. Idag räckte mjölken inte riktigt till, så jag fyllde på med lite extra vatten. Vi hade inget vetemjöl hemma, men väl ett par skvättar av rågsikt och skrädmjöl - mjölsorter som dessutom är så mycket bättre än vanligt vetemjöl.

Tips om ungarna inte tål mjölk eller ägg, är att det går bra att styra upp proteinrika pannkakor ändå - använd tex bönsoppa som vätska i smeten. Dock ingen hit med alltför grötig soppa, försökte med en mustig ärtsoppa en gång, gick tyvärr inte jättebra.

Barnen får alltid plättar (var alltid så sjukt sur på min mamma för att hon vägrade skaffa plättlagg när jag var liten, så jag överkompenserar lite), medan vi stora äter vanliga pannkakor.

Med pannkakor börjar Bumbi helt plötsligt äta. Två fullastade tallrikar gick ner till lunch idag, trots en ganska inaktiv förmiddag. Efter den här bilden kom ytterligare en plätt på, så jordgubbssylt på det:

Bamsetallrikar fyndade vi på Röda korsets kupan i Kinna.

Bumbi krisar och fladdermussången

2012-01-07T23:24:00.000+01:00

I december månad lämnade Bumbi napparna till tomten. I samma veva slutade han ha blöja (helt på eget bevåg) och lärde sig bokstäverna. En kan alltså lätt sammanfatta det hela med att det hände mycket för honom. Det leder till en kris, klängighet och föräldrar som nu håller på att bli fullständigt galna. Alltså, helt galna.

Ett av de lite mildare irritationsmomenten han bidrar med är att ständigt vilja lyssna på samma låt, om och om igen. Han bad mig leta upp "fladdermussången" (se nedan, ingen aning om varför han kallar den så) på "jutup" och sedan kunde han inte få nog. Om och om igen. Första gången tyckte jag ju att det var rätt kul, då jag själv tycker att det är något av en hitlåt. Men om och om igen... nu har jag tröttnat. Nästan, iallafall.

Sedan kan en kanske dessutom ifrågasätta det moraliskt riktiga i att låta en tre och ett halvt-åring sitta och skråla "I got hi-i-igh". Men det är ju kul att han gillar musik iallafall, så vad ska en göra?

Ett rasistiskt patriarkparti

2012-01-06T12:07:00.001+01:00

På Twitter såg jag någon mena att (V) nu är ett rasistiskt, patriarkalt parti, eftersom det valdes en vit manlig partiledare istället för en kvinnlig invandrare.

Men det var väl just det som var bekymret - de flesta som på kongressen pläderade för Rosanna Dinamarca gjorde det med argumentet att hon var just kvinna (eller kvinnlig småbarnsförälder) och invandrare. Få tog upp vad hon faktiskt presterat. Få tog upp hennes personliga egenskaper (för varken varandet som kvinna eller invandrare säger ju någonting om henne som person).

Och det är ju just det patriarkatet och rasismen handlar om - att man ständigt väljer vissa företrädare just på grund av deras kön eller deras hudfärg. Att man vänder på steken gör det inte nödvändigtvis bättre - inte om det inte finns andra argument än just hudfärg och könstillhörighet.

Jag tror att Jonas Sjöstedt var ett bra val. Han har vid flertalet tillfällen visat att han är kapabel att på ett pedagogiskt sätt förklara tanken bakom vänsterns politik. För den tanken är för de allra flesta tyvärr inte självklar - inte i den borgerliga hegemoni vi lever i idag.

All I want for christmas

2012-01-06T07:30:00.000+01:00

Det var nu nästan en vecka sedan vi städade ut julen här hemma hos oss. Men innan jag packade ner allt pynt i lådor var jag tvungen att fota mitt favoritjulpynt, som jag faktiskt pyntat ihop alldeles själv.

Och för att ni ska se vad som står högst upp, tog jag en bild speciellt på det också:

Tack, Sara Granér.

Att sakna ett gammalt jag

2012-01-05T22:27:00.000+01:00

På jobbet diskuteras det ibland hur det var förut, när man klädde sig si eller så, eller lyssnade på det eller det - allt för att det var ett uttryck för den tid som var då. Själv var jag tjejen som gick runt i skumma stormönstrade balklänningar från sjuttiotalet (inköpta på Myrornas eller UFF) tillsammans med mina slitna, beiga skejtskor. På gymnasiet var jag tjejen som under två år gick med superkortaste snaggen (och därför givetvis måste varit flata). Jag satt hemma i mitt lilla flickrum, där jag knött in huur mycket loppisfyndade möbler som helst. Rökelse, skriva poesi och lyssna på P1 - det var grejer det. Att plugga grammatik var också en livsnödvändighet och galet intressant.

Jag kan sakna den där delen av mig själv ibland - att vara någon som på riktigt vill lära sig saker, vill veta, vill läsa tung litteratur och bli smart. Min högsta vilja var nog att vara verkligt intellektuell, men när det väl kommit till kritan har jag nog inte ens kommit upp till statusen kvasi. Men idag: vem fan bryr sig?

Jag gillar ju faktiskt att göra saker praktiskt, att agera och se till att saker blir gjorda utan att jag skrivit en avhandling om varje grej först. Jag gillar att ägna tid åt att glo på TV-serier och annat som inte faller under kategorin finkultur. Två års studier enbart ägnade åt litteraturvetenskapen och det är med glädje jag idag slukar vampyrlitteratur från ungdomshyllan, snarare än att läsa ikapp på de där dikterna eller vad det nu var som gjorde att Tranströmer vann Nobelpriset. Istället för grammatikstudier vill jag sticka, virka och kanske måla lite grand.

Men det är lite märkligt det där, hur olika faser i livet lockar fram olika delar av en själv.

Den totala gränslösheten

2012-01-05T19:43:00.001+01:00

Bumbi (medan han tittar ner i min urringning): "Mamma, får jag titta på dina tuttar?"
Jag: "Nej."
Bumbi: "Nähä, men jag ser dem redan ändå."

Nyårsfynd

2011-12-31T17:24:00.001+01:00

Här behövs inga nyårslöften om att sluta med godis, inte. Istället kan vi kompensera med hjälp av dagens loppisfynd. Kolla in, bara 100 spänn!

Kärlek

2011-12-02T15:56:00.001+01:00

"Titta där är mamma"

Det där med sömnen

2011-12-01T07:23:00.001+01:00

Ubbe har sovit helt värdelöst, åtminstone den senaste veckan.

Igår kväll runt elvatiden stod grannarna, en mamma och hennes tonårsdotter, på gården och gallskrek på varandra säkert en halvtimme. Det hjälpte inte heller, skulle en kunna säga.

Blind krockade med blind

2011-11-25T15:17:00.001+01:00

Igår såg jag en blind som krockade med en annan blind. Jag menar, vad är egentligen oddsen?

Och så här i efterhand inser jag ju att jag borde ha stoppat dem. Men i stunden stod jag, precis som alla andra seende runt omkring mig, helt handlingsförlamad och såg på. Det var så... oväntat.

Tåghyfs

2011-11-25T07:18:00.001+01:00

-Kan jag sitta här?
-Nej, sade hon med beklagande röst, jag håller den här platsen åt en kompis, som kommer snart.

Tio minuter senare var platsen fortfarande tom. Som typ den enda platsen i vagnen. Och här sitter jag bredvid nån jävla tonåring som tror att rakvatten är duschtvål.

Onödig stress

2011-11-25T07:00:00.001+01:00

Stressade till tåget idag, jättemycket. Vill ju inte cykla såhär på vintern, och det tar ju mycket längre tid att gå. Halvvägs till stationen insåg jag att även om det snart är december, så är det fortfarande massa plusgrader ute. Inte alls halt.

Dessutom, står jag nu och väntar på tåget som inte är sent.

Hem

2011-11-23T17:41:00.001+01:00

Äntligen sitter jag så på tåget hem. Efter att ha armbågat mig fram på Stockholm central med resväska mitt i rusningstid är jag extra glad för det. Vidrigt - fattar verkligen inte varför folk vill bo sådär?

Kan väl tillägga att jag inte bara är negg - dagens konferens om digidel2013 var faktiskt superspännande, det får jag ju ge den.

Ganska fint, faktiskt

2011-11-22T21:34:00.001+01:00

Har inte träffat ungarna på över en vecka nu, vilket är snatt outhärdligt.

Det lindrar dock lite av att Bumbi är så bra på att prata nuförtiden, och att han när jag ringer säger:

"Hej mamma, du är min favoritmamma. Jag älskar dig."

Lindrar ännu mer när han faktiskt berättar för mig om sin dag. Jag älskar att han är så kommunikativ - fullkomligt älskar det.

Värre än en sporttidning

2011-11-22T10:42:00.001+01:00

Här är redaktionen för TechWorld. Kvinnor hatar tydligen teknik. Det här är ju fan värre än en sporttidning.

Storstan

2011-11-21T13:15:00.001+01:00

Är på konferens i Stockholm, och imorse när jag gick genom stan fick jag syn på Norstedts hua och tänkte att ja, det hade ju kanske varit najs.

Sedan så jag mig omkring, och min nästa tanke blev "fan vad glad jag är att jag inte bor här!".

Jag blir stressad av att hänga i storstan. Jag längtar hem till landet och ä glad att mitt dagliga arbete inte tar mig till en större stad än Borås.

Jag har, helt enkelt, valt så jävla rätt.

Flitigt bloggande

2011-11-17T21:05:00.001+01:00

Jag har varit en flitig bloggare den här veckan. Tyvärr har ingen annan än jag själv märkt det, eftersom Bloggerappen på min telefon verkar ha haft lite svårt att koppla upp sig...

Men ni har å andra sidan inte missat särskilt mycket. Lite gladskryt på väg till jobbet, om hur jag numera kommer i ett par före-grav-jeans som legat och hånglott på mig i garderoben alltför länge. En bild på Ubbe, som tappade byxorna medan han lekte bibliotekarie (det är så Bubmi kallar Ubbes nya favvolek - ni vet den, där alla böcker plockas ut från bokhyllan och hamnar på golvet, med lite tur i en hyfsad stapel).

Och så missade ni så klart min tudelade inställning till det faktum att make och barn for på semester till släkten i Norrland, medan jag själv är kvar hemma och jobbar. Jobbat supermycket, sovit ganska lite. Gick på en föreläsning om Ship to Gaza (som för övrigt fick mig att växla mellan känslor av upprördhet och uppgivenhet). Mötte en vän och såg en verkligt usel film (som i bästa fall och med välvillig tolkning åtminstone hade något sorts trevligt budskap om att hitta balans i livet).

Alla själars natt

2011-11-12T20:42:00.001+01:00

Jag lovade att återkomma angående mina fynd, så nu gör jag det.

På senare tid har jag skummat lite av varje, brottsstycken här och brottsstycken där. Främst har det varit tidskrifter som har pockat min uppmärksamhet. Och så Alla själars natt av Deborah Harkness (Forum förlag).

För grejen är den, att jag fullkomligt älskar lättsmält litteratur med ockult innehåll. Häxor, vampyrer - det mesta går förmodligen hem. Jag kan absolut inte säga mig vara någon konossör i ämnet - främst har detta intresse till en början tagit sig uttryck i ett svullande av TV-serier som blandar det ockulta med en fantastisk dramatik (och när jag säger fantastisk dramatik - betänk då att jag tycker Days of our lives är oerhört fascinerande).

Nåväl, boken då... Boken innehåller verkligen fantastisk dramatik. Det bästa ordet för att beskriva storyn är kanske svulstig, eller något i den stilen. Författaren är en tvättäkta historiker, så jag tänker mig att de flesta historiska detaljer är förhållandevis äkta, vilket ju bidrar till någon sorts kvalitativ känsla. Språket, berättelsens uppbyggnad och andra faktorer av den karaktären, däremot - not so much. Ta vilken Marian Keyes-roman som helst, och du har väl den ungefärliga tonen.

Ovanpå den tonen kan vi lägga en helt vedervärdig syn på könsroller. Den kvinnliga huvudkaraktären är en stark och självständig kvinna som forskar i historia. Under berättelsens gång inser vi att hon är en häxa med helt osannolikt starka krafter. Men hon är kär i en vampyr med några hundra år på nacken - han kommer från konservativa ideal och hela boken igenom hänvisas till "vampyrernas natur", som gör att han som hane är extremt beskyddande. I vampyrernas kultur måste man (inte minst som kvinna) lyda denna starka hane och det är ingenting som går att göra något åt, eftersom det är så det är. Av naturen. Och den starka, självständiga häxan går så klart med på detta. När ärenden som i allra högsta grad rör henne ska diskuteras, lämnar hon männen för sig själva (den enda kvinna som vägrar gå är häxans manhaftiga, whiskeydrickande, lesbiska moster) för att istället stå i köket och laga mat och passa upp.

Helt jävla vidrigt.

Men vad tyckte jag då om boken i sin helhet? Underbar. Kan knappt bärga mig tills nästa del i serien kommer på svenska. Jag menar, när det kommer till nöjesläsning slår svulstigt PK vilken dag som helst...

Bollformat?

2011-11-08T20:05:00.001+01:00

Det kanske är jag som är kinkig, men jag tycker faktiskt inte att den där diamantbollen ser särskilt mycket ut som en boll...

Egen kontroll

2011-11-06T18:02:00.001+01:00

Bumbi ville själv hälla upp ketchup på sin tallrik. Och det brukar ju inte vara några problem, så vi glömde titta när han gjorde det.

Självömkan

2011-11-06T11:20:00.003+01:00

Det började med feber. Jag har i regel inte feber. Så en hel vecka med konstant feber var rätt tufft. Efter en knapp vecka med feber (ibland upp emot 40 trots febernedsättande) och sedan ett par dagar även kraftig hosta gick jag till jourcentralen. Läkaren lyssnade lite på mina lungor och sa att att vara sjuk är en del av livet. Gilla läget, helt enkelt. Och sluta ta febernedsättande om jag inte har upp emot 40 grader.

Så jag gick hem. Slutade ta febernedsättande. Och blev helt utslagen. Orkade inte äta, inte läsa, ingenting. I två dagar låg jag så, sedan gick jag till vanliga vårdcentralen. Där gjorde de diverse tester och konstaterade lunginflammation. Fick penicillin, hostmedicin och instruktioner att ta febernedsättande om det gjorde så att jag kunde leva bättre (typ orka äta och så). Fick veta att penicillinet förmodligen skulle verka inom 2-3 dagar. Det gjrode det inte. Det tog längre tid för mig att känna att jag andades någorlunda obehindrat. Och jag fick stanna hemma längre än penicillinkuren varade.

Efter två och en halv vecka i sjuksängen gick jag tillbaka till jobbet. Det kändes lite tveksamt, och jag var inte säker på om det var en bra idé egentligen. Måndagen gick okej, även om jag var helt slut. Tisdag förmiddag gick okej. Tisdag eftermiddag höll jag på att trilla ihop i en skakande liten hög, så jag åkte hem. Och sedan dess har jag varit i princip tyst, för att låta halsen vila lite tillsammans med resten av kroppen. Nu i helgen var rösten trots all vila nästan helt borta. Idag är det dock bättre, men jag känner mig långt ifrån bra.

Jag började på mitt nya jobb för tre månader sedan. Starten var helt klart tumultartad, och så mycket till introduktion har det inte hunnit bli. Om en dryg vecka har jag en tung jävla deadline, som jag ansvarar för helt och hållet. Imorgon är det äntligen dags för en hyfsad introduktion inför det arbete som ska göras inför nämnda deadline. Denna dag har redan skjutits upp på grund av min sjukfrånvaro, och imorgon måste jag verkligen gå. Och den kommande veckan måste jag verkligen jobba järnet.

Jag är anställd på ett år, för att behovet av min tjänst ska utvärderas. Att då inte få möjlighet att göra ett så bra jobb som bara möjligt - det är sjukt frustrerande. Jag har galet mycket idéer och väldans massa saker jag skulle vilja göra för att utveckla verksamheten. Och så ligger jag här och hostar och knorrar, alternativt är hög på cocillana.

Fan också.

På mitt bostadsområde...

2011-09-28T07:01:00.001+02:00

...hann de grundmåla den ena av bänkarna vid vändplatsen. Sedan tog pengarna slut. Och nej, jag skojar inte - det var flera månader sen nu.

Inte heller hann de byta ut alla de fönster som målarna lät bli pga röta. Tydligen kommer det nya pengar om tre år.

Feng shui-kök

2011-09-27T16:45:00.001+02:00

Jag googlade precis "kök norr feng shui", för att se vad den trevliga gamla läran hade att säga om kök i norr.

Att feng shui tolkats på många sätt visste jag ju om, och att jag förmodligen skulle kunna få lite besked på olika håll var jag ju beredd på. Men allvarligt talat! Vad är det med flumfilosofi-Sverige egentligen? Jag fick alla besked från att feng shui tycker det är toppen med kök i norr till att "feng shui förbjuder kök i norr". Nåväl, ta allt med en nypa salt. Visst tycker feng shui att vissa skar funkar mer eller mindre bra, men jag vet ju också att det alltid finns sätt att mildra det dåliga eller styra upp bättre.

Göra det bästa av situationen, helt enkelt. Med andra ord: hittar vi ett hus vi gillar, kan vi ju alltid tänka på väderstrecken sen...

Husjakten, del 4

2011-09-27T07:22:00.001+02:00

Inatt drömde jag att vi hittat ett hus, som vi tyckte mycket om och även köpte. Vi tyckte inte att det verkade vara så mycket jobb på det - kanske av naivitet, kanske för att det inte var det i relation till hur mycket vi tyckte om huset. Men när jag tittade på det såg jag att fasaden höll på att vittra sönder. På sina ställen kunde vi se avloppsrör sticka ut genom hål i fasaden, och detta skulle vi fixa genom att kontursåga ut hål för rören i färdiggjutna cementväggar som skulle täcka hela fasaden. Och så vidare.

Men ni fattar ju! Så här är ju så klart inte ett hus konstruerat. Men det verkar ju min hjärna tro.

Min dröm, om jag får spåna helt fritt, skulle ju vara ett trevligt och ganska stort hus från typ trettiotalet. Lagom stor, insynsskyddad trädgård precis bredvid ån. Och så supernära Kinna centrum. Litet växthus, kanske.

Så tänker jag på livsstil. Billigt ska det vara, så klart. Inte ska vi behöva lägga för mycket tid på att arbeta heller. Jag menar, det finns ju så mycket annat vi vill göra också. Läsa böcker, läsa bloggar, se på TV-serier. Umgås med barnen, virka och sticka. Ja ni vet, allt det där.

Jag tror att radhuset vi ska titta på ikväll, i tegel och med superlåga driftskostnader, kommer att vara alldeles lagom för oss. Eller helt perfekt, till och med. Mer om det senare.

Paketinslagning

2011-09-25T09:16:00.001+02:00

Min mamma fyller år idag, och Bumbi fick slå in paketen.

Bokmässeshopping

2011-09-25T08:01:00.002+02:00

5/10: Jag hittade nedanstående inlägg ibland mina utkast. Hade visst glömt att publicera... Det är iallafall böckerna i fråga som är anledningen till att jag inte bloggat så mycket på senare tid. Jag sökte läsinspiration, och på bokmässan var det visst precis vad jag fick.

***

Igår var det heldag på bokmässan, och följande blev inköpen:

"Alla själars natt" av Deborah Harkness (Forum)

"Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2" av Kristina Henkel och Marie Tomicic (Olika förlag)

"Familjeboken" av Eddie Summanen (Vombat förlag)

"Städer vid havet" av René Vázquez Díaz (Alhambra)

"Geväret och olivkvisten" av David Hirst (Alhambra)

Jag återkommer om dessa längre fram.

Isn't it ironic?

2011-09-22T18:12:00.001+02:00

Blåmögelosten hade visst möglat. =(

Vem sockermutar?

2011-09-21T16:25:00.001+02:00

Maken: "Vi ska fika bulle."
Bumbi: "Jaha, är mamma hemma?"

Tonår

2011-09-21T07:23:00.001+02:00

De senaste dagarna har det varit mycket tonår på buss och tåg på väg till jobbet. Mycket tjejer som säger "hon ba" och "han ba" och "han äää såå snyyygg!!!"

Dagens är den coola killen som satt och lyssnade på någon mjuk och mysig mellow morgonmusik när jag gick på tåget, och genast bytte till störig techno när hans kompisar gick på en station senare.

Kassler

2011-09-20T07:02:00.001+02:00

Hur billigt blir det egentligen när lådan (mer eller mindre medvetet, jag hann helt enkelt inte fixa) glöms kvar hemma? Alltså jävla kassler, varför finns det?

Kommentartävling

2011-09-15T21:43:00.002+02:00

Den senaste veckan har jag fått två underbara kommentarer av Bumbi, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken av dem jag gillar mest. Vilken tycker ni är bäst?

1. "Mamma, du ser ut som en ängel!"

2. "Neej, mamma du ska sitta här och titta på! Jag ska städa."

Här är resultatet av städningen. Det tog sin lilla tid, men jag behövde ju å andra sidan bara ligga i den lilla växa-sängen och titta på, så det gjorde ju inte så mycket...

Finaste mamma

2011-09-14T16:34:00.001+02:00

Som nämnt har jag jobbat mycket den här veckan. I måndags var mina föräldrar barnvakt på eftermiddagen/kvällen och fatta att jag blev glad när jag klev innanför dörren halv nio på kvällen och mamma säger:

"Jag gjorde några biffar, så att du har någonting att ta med dig till lunch imorgon."

Arbetsglädje

2011-09-13T21:28:00.002+02:00

Idag har jag jobbat elva och en halv timme. Och så lite pendling och halvtaskig sömn ett par veckor på det, så är en på banan... jojo.

Men när jag skulle gå hem idag kände jag mig ändå lite stolt. Trött och urlakad, visst. Men på väg ut från jobbet möte jag flera glada människor, som såg sådär lagom upprymda och förväntansfulla ut. De var på väg att få lära sig någonting nytt, och utveckla sig själva. Det livslånga lärandet, eller nåt. Och jag hjälper till att göra det hela möjligt. Helfint.

Det här är inte en hårblogg...

2011-09-12T07:10:00.001+02:00

...men jag ville bara tala om att varje gång jag kommer från frisören ser jag ut som någon som lyssnar väldigt mycket på country and western. Jag ska nog sluta gå dit.

Assimilation

2011-09-09T15:20:00.001+02:00

"Adam & Karolina have been a couple for 3 years", står det. Men är inte tre år lite lite för att börja se precis likadana ut?

Upphottad?

2011-09-09T07:04:00.001+02:00

Njae, not so much... Efter gårdagens imagefiasko drog jag imorse fram hela arsenalen ur sminkväskan. Inte för att jag har en särskilt stor arsenal, och läppglanset hittade jag inte ens.

Kläderna är nästan lika sunkiga som igår, och håret ser fortfarande ut som ett skatbo. Men å andra sidan hade maken uppfattat på fejjan att de flesta kvinnor verkar lägga åtminstone en kvart på sitt hår varje morgon. Då är det ju inte så konstigt att jag inte ser ut som dem...

Liten dos av självdistans

2011-09-08T19:16:00.003+02:00

Vad ska jag säga... Jag inser ju också att det finns dagar det kanske hade varit lämpligt att lämna kängorna hemma, ta på sig en kavaj, dutta på lite puder och sätta upp håret. Men vad gör jag? Jo, jag går på säljmöte på internationellt storföretag iförd gröna docs, stickad tröja som inte håller sig uppe över axlarna, PMS-flottigt ansikte och snäppet mindre flottigt skatbo till hår. Okej för dubbelhakorna, dem kan jag kanske inte göra så mycket åt på kort sikt, men resten... Dags för en liten shopping spree snart, skulle jag tro.

Till på köpet känner jag mig extra dassig eftersom jag igår blev anklagad för att vara gravid. För tredje gången i år. Jag menar, vad fan?

Husjakten, del 3

2011-09-06T07:25:00.001+02:00

Vi var och tittade på ytterligare ett hus förra veckan. 30-tal, grönt, stort. Huset låg ovanpå ett garage med plats för fyra bilar och en smörjgrop. Vägg i vägg med garaget fanns en man cave-waiting-to-happen (perfekt syrum?). Själva huset var stort och rymligt. Visserligen skulle en behöva slå ut en vägg typ det första en gjorde, men huset kändes ganska fräscht och robust. (Inredningen, dock - aj! Pastellmelerade bubbliga strukturtapeter, aprikosfärgat kök och fejkmarmor i plast i badrummet.)

Allt som allt var det ett rätt schysst hus ändå. Trädgården lämnade förvisso en del att önska, då den mest bestod av en brant backe som kröntes av någon annans trädgård. Men det var ändå så att vi tänkte, att där skulle vi allt kunna bo. Fast vi tänkte bara, i teorin. Vi kände inte samma sak, så då fick det vara.

En kollega beskrev att när de letat efter hus i tre år, då hittade de äntligen huset som fick dem att känna att de var redo att byta upp sig då de kom hem. De tidigare tre åren hade det inte spelat någon roll vad de tittat på, då hade de alltid känt att det var skönt att komma hem till sin lägenhet efter en visning. Och det var väl precis så det var; när vi kom hem till vår sunkiga lilla trea efter att ha tittat på det stora, gröna huset - då var det rätt skönt att komma hem.

Favoritsaker

2011-09-05T07:28:00.002+02:00

Enligt inredningsfilosofin wabi sabi ska en omge sig enbart med sånt en gillar. Den här tjusiga fågeln har vår kompis Ulrika gjort. Den tycker jag om.

Arbete vs. Föräldraledighet

2011-09-03T23:42:00.001+02:00

Häromdagen ilade jag runt på jobbet, stressad som en tok, vrölmycket att göra. Mitt i kaoset fick jag ett sms från maken, med Bumbi citerad:

"Nu ska jag slå dig jävla köttbulle!"

Då kände jag att det är rätt gött att ha ett jobb att gå till, stressigt eller ej.(inte för att jag var särskilt osugen på jobbet innan heller, men ändå...)

Pedagogiskt värre

2011-09-03T10:09:00.003+02:00

"Min första stora bok om Djur:

De färgstarka, illustrationerna, de rejäla sidorna och de finurliga frågorna gör den här boken till rolig och engagerande läsning som lockar till små diskussioner med barnen. Vad för djur bor i träd? Vilka djur är bra på att hoppa? Det är exempel på några av frågorna i boken. Samtidigt lär sig naturligtvis barnen att känna igen orden i skrift."

Både Bumbi och Ubbe älskar den här boken. Och som en liten bonus ser den till att du som vuxen måste hålla huvudet på skaft. Tur att barnen inte kan läsa än:

Husjakten, del 2

2011-08-30T07:21:00.001+02:00

Vi var och tittade på ett hus till igår. Och blev väl sådär lite halvkära. Ett i grunden supertrevligt hus, byggt ca 1930 och lagom högt i tak (maken är en sån där lång en, så han kräver lite mer än standard). Läget trevligt, trädgården mysig och omgivningen lummig. Lagom stora rum.

Men - för det finns ett stort sådant - allting skulle behöva göras om. Inte det att tapeterna var fula, eller ens lite småsunkiga. Nej, istället var varje rum en påbörjad, tafflig hemmarenovering. Som inte var avslutad, alltså. Sladdar hängde löst ur väggen lite här och där. Det var stora glipor mellan golv och väggar, och mellan väggar och tak. I ett rum hade de satt upp nya gipsskivor som täckte delar av väggen.

Trädgården hade de byggt i nivåer, då den låg i en sluttning. Jättetrevlig ide (får inte till nån fjong med telefonen). Om de inte hade sabbat murbygget som skulle hålla nivåerna uppe, så att de nu höll på att rasa. Trädgården innehöll också ett oerhört trevligt växthus, som dock inte hade ett enda glas kvar i taket.

Utgångspris: mer än man begär för andra, större hus i samma område och som förmodligen är mindre att göra med...

Kraschat

2011-08-30T06:57:00.001+02:00

Så här såg de här bilarna inte ut då jag gick förbi igår. Heja brandkåren, som övar!

Kvällsnöje

2011-08-28T19:08:00.001+02:00

Ikväll spelar Dolly. Kulkul för mig. =)

Potträning

2011-08-27T16:54:00.001+02:00

För femte gången på en och en halv timme:

Våga vara troll

2011-08-26T21:54:00.001+02:00

Jag gick och simmade, sen kammade jag mig inte. Rätt gött med naturlig volym.

Tivoli

2011-08-26T21:10:00.003+02:00

Bumbi (det är G, vi kallade honom så när han låg i magen och jag tänkte att det var ett roligare namn i bloggen också) är visserligen inte tillräckligt gammal än, men när han väl är det tycker jag att det vore fint om det fanns en sjysst serietidning som han skulle kunna prenumerera på. Och när allt rabalder var kring tidningen Tivoli i somras, insåg jag att chansen till den sjyssta tidningen höll på att gå Bumbi förbi. Så i förebyggande syfte bokade jag en prenumeration redan nu.

Sedan hörde jag ingenting, sen ingenting. Och så såg jag en notis nånstans om att utgivningen skulle återupptas.
Och nån vecka senare damp ett skumt brev, utan frimärke, ned i lådan. Posten "krävde" 16 kronor i lösen (som de uppenbarligen inte krävde på riktigt, eftersom brevet kom fram) för det som visade sig vara räkningen för min prenumeration. Yey! Teckna en prenumeration du med!

Husjakten

2011-08-22T18:13:00.001+02:00

Vi var på husvisning igår. Ett helt vidrigt litet hus, var det. Trädgården var trevlig, men i övrigt har jag nog inget positivt att säga, alls. Eller jo - läget var helt okej och absolut inte mig emot.

Men huset... O detta läskiga hus, med planlösning från helvetet, världens brantaste trappor och otäck odör. Om vi börjar på utsidan; vid fönstren hade satts fast fejkade fönsterluckor. På samma fönster hade någon klistrat fast sprund och hängt upp vinröda markiser. Detail overload.

Inne i huset möttes vi av en trång liten hall, med en dragspelsdörr till ett pyttelitet sovrum. I hallen fanns även den första och den andra branta trappan. Ovanför den första branta trappan hittade vi en söt liten hall ("allrum"), ett badrum som gick i turkost och svart och ett litet sovrum med sneda, sneda tak.

Nedanför den andra branta trappan hittade vi fula små förrådsutrymmen, en tvättstuga och en liten toaskrubb med tapeter som försökte efterlikna ett stormande hav. Hela källaren stank av fukt.

Vidare i hallen fann vi ett smalt litet valv som ledde in till det lilla, lilla köket, där det fanns ytterligare ett smalt valv som ledde till det lilla vardagsrummet. Som delades i två av en stor trappa i gult furu. Trappan ledde ner till den lilla, lilla gillestugan. Som i sin tur luktade unket och ättika.

Allt detta på "97 kvadrat". Jag skulle säkert kunna hålla igång mer. Idag fick jag det första sms:et. Någon Larsson ett bud. Ska bli kul att se hur det går.

En dag

2011-08-19T23:26:00.001+02:00

Så är en borta och jobbar en dag, och när en kommer hem har storkillen lärt sig gå på toa och lillkillen att stå. Helt galet!

Pendling

2011-08-17T21:58:00.001+02:00

Alltså... Kanske låter det lite knäppt, men jag hade verkligen sett fram emot det här med pendling. I typ en timme om dagen (ibland mer om jag behövde ta bussen) skulle jag få sitta ner, helt för mig själv (typ) och ägna mig åt sånt som jag tycker är trevligt att sitta ner och göra ibland. Med min nya, smarta telefon skulle jag kunna lyssna på radio och läsa bloggar, hela resan lång.

Jo minsann, så smart hade jag allt tänkt ut det. Vad jag inte hade med i beräkningen var att jag bor på landet. Såpass mycket på landet, tydligen, att det knappt finns någon täckning mellan mig och jobbet. Och när det väl gör det, då är den banne mig inte 3G iallafall. Fan.

Tugga bark

2011-08-17T21:57:00.003+02:00

"Tugga bark!" har jag hört AMO skrika till sig själv hela sommaren. Först nu har jag hörsammat och hakat på. Efter att ha upplevt jobbstress efter bara tre dagar på nya stället insåg jag att en kropp i trim nog är att föredra ändå. Så att inget pajar, för det skulle bli än mer stressigt...

Till badhuset för att simma gick jag, men där var det stängt. Istället blev det supersvettig hemmaträning, men efteråt var jag på galet gott humör:

Att vakta sin tunga

2011-08-16T07:07:00.001+02:00

Okej. Jag är en sån som svär. Ofta och gärna. Jag svär för att jag är arg eller så använder jag svordomar som förstärkningar (kanske allra mest då jag är irriterad eller stressad).

Kanske är det dags att sluta. Häromdagen när vi satt vid middagsbordet satt G och viftade med fötterna under bordet, spände blicken i mig, log illmarigt och sa:

"Akta på den jäälva foten!"

Maken och jag skrattade lite förvånat och frågade vad han sa.

"Jag sa akta den jäälva... Jä-vla foten!"

Poliserna

2011-08-15T16:25:00.001+02:00

Borås kryllar av poliser o helikoptrar idag. Tydligen ska Elfsborg möta IFK Göteborg... Skumt med städer.

Framme

2011-08-15T07:44:00.001+02:00

Ironiskt nog regnar det knappt i Borås (av alla ställen), där jag ju kunnat använda mitt paraply.

Knappast nån jobbglamour

2011-08-15T07:12:00.001+02:00

Första dagen på jobbet och regnet öser ner. Låren genomblöta efter 4 minuters cykeltur till tåget. Höstkängorna som jag fick springa upp och hämta på vinden, regnjacka på och paraplyet med. Som jag har längtat!

Förvaringsfynd

2011-08-13T16:05:00.001+02:00

I desperat behov av mer förvaringsutrymmen for vi till Erikshjälpen och kom hem med den här.

Smält plast

2011-08-13T10:36:00.001+02:00

Den jäkla clownnäsan bestämde sig för att rulla ner på spisen mitt under pannkaksbaket.

Hemester

2011-08-12T21:38:00.016+02:00

Våra ambitioner till trots, har de senaste veckorna mest tillbringats med gårdshäng och med att ägna oss åt aktiviteter som vi gjort miljarder gånger förut, på samma ställen som alltid. Tanken från början var så klart att vi skulle upptäcka vår hemkommun och göra den perfekta hemestern.

Bättre sent än aldrig - tre dagar kvar tills jag börjar jobba, och vi gav oss ut på upptäcksfärd. Dagens utflykt bar av till Prekebo strax söder om Öxabäck, där en vida känd örtgumma höll hus i slutet av 1800-talet.

Här bodde Prekebogumman, i vad som tydligen var en av Västergötlands största gårdar. Landskapet var på den tiden tydligen väldigt öppet, med ängar, betesmark och odlingar.

Gummans son var värsta biffen.

Vi tittade på en källa, där vattnet tydligen inte fryser om vintern.

Vi plockade lingon.

Och blåbär.

Såg på omkullfallna träd.

Sedan avslutade vi dagen på Blomsdals örtagård, där vi beställde "kaffe och kaffebröd". Till vår förvåning (och förtjusning) såg en portion kaffebröd ut såhär:

Den kapitalistiska kreativiteten

2011-08-12T11:12:00.000+02:00

Häromveckan träffade jag en kvinna från USA, och i ett samtal kom vi in på temat kommunism. I naiv anda sa jag att vi förmodligen inte tänkte på samma sak när vi hörde ordet kommunism - detta då jag hade föreställningar om att hon säkert tänkte saker som våld, förtryck, totalitarism och så vidare. Jag sa att det inte var det jag menade.

"Nej, just det", sa hon. "Och Karl Marx och så tänker ju vi [amerikaner], men det är väl inte det du menar."

Lite ställd, kan man säga att jag blev. Och tänker att det kanske är så att hon faktiskt inte känner till riktigt vad grejen med Marx var. Så jag förklarade att jo då, här i Sverige pratar vi en del om Marx i vänsterrörelserna. Och att själva grundtanken är att det inte är riktigt rättvist att en del människor tjänar pengar på andras arbete.

”Men hur gör ni med kreativiteten då?” frågade hon.

Ställd igen. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Att hon menade att man behöver ekonomiska incitament för att uppmuntra folks kreativitet, för att samhället skulle utvecklas. Och det slog mig som ett så märkligt argument. Så jag började mest stamma någonting om ett helt annat samhälle, med andra värden än pengar i centrum. Att jag tänker mig att människor kommer att vilja skapa för just samhällets utveckling, för gemenskapernas bästa snarare än den egna individens.

Men jag sa ingenting om den kreativitet som faktiskt finns idag, i det kapitalistiska systemet. Att det kanske inte nödvändigtvis är så att det är de bästa idéerna som det läggs resurser på (såväl ekonomiska som mänskliga). Hur det kapitalistiska systemet uppmuntrar till den typ av kreativitet som gör att vi skadar varandra, för att den enskilda individen ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Vapen och droger. Eller hur oljebolagen kväver miljötänkares kreativitet och dödar deras kreativa, hållbara lösningar innan de ens nått marknaden. Bara för att oljebolagen vill fortsätta tjäna multum. Och därmed förstöra jorden.

Att det är den typen av ”kreativitet” som kapitalismen främjar sa jag ingenting om. För jag blev så ställd. Ett så dumt jävla argument.

När jag var tio ville jag vara hon.

2011-08-11T16:05:00.001+02:00

Balkongodling

2011-08-10T13:21:00.003+02:00

Javisst, jag vill bestämt minnas att jag faktiskt sådde citronmeliss. Jag är dock ganska säker på att det inte var i den här krukan. Men någon annanstans står den inte att finna.

Kedjebrev

2011-08-09T10:03:00.003+02:00

Hittat hos Amningshysteri. Skicka vidare.

Mamma, mamma, mamma!

2011-08-09T09:56:00.003+02:00

I över ett år har jag nu gått hemma med barn. Det är egentligen inte min grej att gå hemma så länge, och vi vill ju så klart dela föräldraledigheten så lika som möjligt. Men så hände det sig att vi flyttade för att komma närmre familjen, och jag var arbetslös och höggravid i några månader innan den faktiska föräldraledigheten.

Två mammiga småpojkar som konstant rycker mig i kläderna och säger "Mamma, mamma, mamma!". Jag är så trött på det att jag inte vet vart jag ska ta vägen. En paus, behöver jag. Nästa vecka börjar jag jobba igen, och jag längtar så jag knappt står ut.

Favoritord

2011-08-07T19:48:00.000+02:00

"Pastaroner"