Kretiva komplimanger

Igår var Bumbi ute på gården och lekte med ett par andra barn, Lo pch F. Bumbi och F gick omkring och slängde förolämpningar efter varandra under någon timme. Då jag tröttnade på detta föreslog jag att vi skulle ha en liten tävling, där vi skulle se vem som kunde säga snällast saker till de andra.

"Ja," sa F. "Jag vill börja."

"Okej," svarade jag. Eftersom jag tänkte att det var bra med en mjukstart föreslog jag att de skulle börja med att säga snälla saker till Lo.

"Okej," fortsatte F. "Lo - jag ska kalla dig Springabringa! Så - nu är jag färdig, nu är det din tur att säga någonting, Bumbi."

"Jaha," sa Bumbi. "Lo... jag vet vem som gjorde det!"

Sedan var komplimangtävlingen slut. Vad som besatte mig att lansera idén från första början var väl lite oklart, men jag fick ju åtminstone slut på de mer groteska tillmälena...

Morgonpigg?

Till min stora glädje har min make börjat inse att han nog är en morgonmänniska trots allt. Och det gör mig glad för att det är inte jag - alltså kan jag med relativt gott samvete sova lite längre på helgerna. Idag är jag dock hemma med barnen för att undvika en förskola med bara vikarier (planeringsdag), och fasade lite för att kanske behöva gå upp trots hemmavarandet. Men så väckte äldsta sonen mig 9.20 - då fick jag dra nappen ur munnen på den yngre varianten så att han också vaknade.

Måndag morgon fick således en mycket god start - följdes av en liten tur med cykelkärran till affären, där vi passade på att köpa upp ett litet lager av veckans utdömda eko-kött att stoppa i frysen. Borde ta ledigt fler måndagsförmiddagar, känner jag...

Hyresugnen

"Jag fattar inte varför folk vill äga sitt boende när det är så smidigt med hyresrätt", sa kollegan. "När min kyl och frys gick sönder härom året ringde jag och anmälde det, och när jag kom hem från jobbet stod det nytt där."

Och visst - om allt funkar så smidigt är det ju alldeles ypperligt med hyresrätt, så klart.

Ovan ser ni vår ugn. Jag har avskytt den sedan dagen vi flyttade in här. Det är nämligen så att handtaget som används för att öppna luckan blir över 70 grader varmt när ugnen är på. Enligt Boverkets regelverk för barnsäkerhet får metalldelar på ugnens utsida inte bli mer än 60-nånting grader. De rekommendationerna antogs dock något år efter att våra skithus byggdes, så det bryr sig inte vår hyresvärd om. Livslängden på vår ugn beräknas vara ytterligare 9 år. Hyresvärden menar att vi förvisso kan betala för att få en ny ugn installerad tidigare, men eftersom de köper in de billigast tänkbara ugnarna misstänker hon att en ny ugn skulle kunna innebära ännu varmare utsida.

Härom veckan var det ett element inne i vår ugn som exploderade. Vi fick löfte om att de skulle laga den redan dagen därpå, sedan dagen efter det och dagen efter det. I två veckor blev vi lovade att ugnshelvetet skulle lagas dagen efter, tills de till slut lagade den. Kanske är det för att jag bor i ett underprivilegierat område, kanske är det för att jag har en usel värd. Men att det skulle vara smidigt att bo i hyresrätt - det håller jag banne mig inte med om!

Mina barn...

...är typ aldrig tysta. Jag tror att det förmodligen är payback, för typ hela mitt liv. Aoch. Det gör lite ont, nästan.

Solkräm

Jag kom på något så smart. Att Bumbi, som nu är fyra, ju faktiskt är lagom stor för att hjälpa mig smörja solkräm på ryggen där jag inte når. Jojo - visst gick han med på att hjälpa. Så han fick fick en stor klick kräm i handen, började smörja och --- tröttnade. Värsta yogaövningen att försöka se till att inte ha världens kletigaste lager på ryggen längre.

Tji fick jag.

Flumeride

Maken och jag: "Gaaaaaaaaaah!"

Bumbi: "Oj, vilken hög backe."

Här fantiseras det friskt(?)

Bumbi: "T är en mammabov och jag är en pappapolis, och nu ska vi skada dig. "

Spidermantårtan

posted from Bloggeroid

Kalasteman

På söndag ska vi anordna vårt första barnkalas. Och ju närmre vi kommer, desto mer inser jag att folk tydligen brukar ha teman på sina barnkalas. Så hur ser vår planering ut?

Jo - vi försöker möta fyraåringens önskelista något sånär. Hittills består den i:

• Blixten McQueen-inbjudningskort (check)
• Spidermantårta, med spidermanljus
• Prinsesskrone-partyhattar
• Massor av ballonger

Tycker att "barns splittrade smak" kan vara ett alldeles utmärkt tema på ett barnkalas. Så det så.

Suck

Så sjukt filmsugen och en unge som vägrar somna på det. Inte mycket till fritid när ungarna somnar före en själv. Inga böcker, inga filmer. Nåväl, läsa och virka går ju förvisso att kombinera med nattning iallafall.

Just nu har jag tagit en paus i läsandet av alla vampyrromaner från tonårshyllan och ägnar mig istället åt Hustvedt.

Hur ett barn skänker glädje

Bumbi: "Mamma, du är tjock och jag är smal och Ubbe är smal och pappa är smal. Du är utan oss."

Saker de tänker på istället för att somna

Så, jag är åter till stadiet där Bumbi inte vill somna själv. Därför sitter jag nu bredvid hans säng och väntar på att han ska verka trött. Från och till håller han sig lite extra vaken genom att börja prata med mig. Hittills har jag bland annat fått veta att han, på riktigt, sett ett halsband som lever och att han vill ha sin super Mario-tröja imorgon. Tycker det är fint att jag har en fyraåring som redan planerar sin outfit en dag i förväg, känns ju väldigt organiserat och bra.

Livet i rosa - nu händer det

Min unge har under en period, om han själv fått bestämma, varit klädd i grönt från topp till tå. Från och till har detta ackompanjerats av rosa i form av rosa glittriga vantar, rosa hjälm och rosa cykel. Under perioden har vi råkat ut för en lång rad incidenter, där först och främst en tjej på dagis deklarerat att dessa rosa detaljer inte är okej. Hon har sagt att det rosa innebär att han är tjej, och på något sätt också låtit honom veta att det inte riktigt är okej att vara tjej (åh detta självförakt!).

Så nu är allt annorlunda. Det pratas spiderman, bakugan och beyblade. Han har egentligen inte den blekaste om vem någon av dessa figurer är, men framförallt spiderman är enligt honom starkast i världen och superhäftig. Gott nog antar jag - det är väl bra att ha lite fantasi. Men så kommer vi till färgerna. Jag har generellt försökt uppmuntra en bra blandning av färger och element i klädsel, men nu kommer det:

"Nej, jag gillar inte rosa, jag gillar bara mörkblått! Nej, jag gillar inte ljusblått, jag gillar bara mörkblått!" osv. Mörkblått, mörkblått, mörkblått. Och gärna lite svarta inslag på det. Hade han själv fått shoppa en ny garderob just nu hade han förmodligen sett ut som en liten begravningsnisse. Det får han inte, för han har jättemycket fina kläder i alla möjliga färger som sitter alldeles utmärkt på kroppen ett bra tag framöver. Jag hoppas verkligen att den här dystra färgfasen har gått över tills nästa gång han går upp en storlek... men det vore kanske att hoppas för mycket?

Postat från ett barnrum, i väntan på sömn

Det är inte min sömn jag väntar på. Jag inser ju att det där med nattning borde vara alldeles mysigt och den stund på dagen då en får en mysig stund med barnen. Men jag fattar verkligen inte hur en gör. Idag fick jag helt enkelt lösa det genom att spänna fast den yngre modellen i vagnen. Efter det har de legat helt avslappnade på varsitt håll.

Så just nu är väl allt gott nog, även om det där med att spänna fast känns så där fräscht i teorin. Därför måste jag ju fråga: är det någon som förstår hur en gör för att få två små barn att nöjt lägga sig i varsin säng i samma rum och sedan somna? Utan att busa tokvilt, utan att trigga igång varandra till tusen och utan att någon skadar sig pga för vild lek på för litet utrymme (läs: i en och samma växa- säng).

Om det är någon som har en trollformel som fungerar, var snäll och dela med er! För just nu ogillar jag verkligen den här delen av dagen, som borde vara så mysig.

Kärleksgåvor

Varje dag bygger mitt barn flera kärleksgåvor till mig. Sedan lägger han dem högt upp på hyllan i mitt sovrum, så att Ubbe inte ska få tag i dem. Det är nämligen väldigt viktigt att mina bilar och helikoptrar och allt vad det är håller sig intakta.

posted from Bloggeroid

"Nu är det slut på veckan..."

"...nu är det dags för fredagsmyys" sjunger 4-åringen medan han proppar i sig ostbågar framför Lilla spöket Laban. Kanske ska tillägga att vi aldrig tittar på reklam-TV i det här huset. Säger bara en sak: DAGIS!

Islands alla vulkaner

Varje kväll nu, i samband med nattning, börjar Bumbi ställa frågor om vulkaner och lava. Vi har pratat lite grand, och han vill verkligen veta hur världen är beskaffad.

B: "Mamma, vulkaner finns inte på riktigt va?"
Jag: "Jo, det gör de. Det finns till exempel på Island."
B: "Jaha." [tyst en stund]
B: "Mamma - Island finns inte på riktigt va?"

Vi har pratat om vulkaner och om lava. Vi har pratat om Eyjafjallajökull och om vad som finns i mitten av jorden. Vi har snurrat på jordgloben för att titta var olika länder ligger och hur långt bort saker och ting är i förhållande till varandra.

I helgen är det så biblioteket och barnavdelningens faktahylla som gäller. Jag gillar verkligen att ungen har börjat  vilja lära sig saker - det är helkul.

Bokstäver som man fyller år med

posted from Bloggeroid

Ooops

Sitter och syr medan fyraåringen sitter och roar sig framför datorn med facebookspel.

"Mamma, jag vann - jag fick stjärnor!"
"Jaha, vad spelar du då?"
"Jag spelar det här, där man ska skjuta på robotar."

posted from Bloggeroid

Briljant men smärtsamt

Maken och jag har nu kommit fram till något fullständigt briljant. Istället för att dela på kidsen och natta varsin varje natt, ska vi istället öva på att natta båda ungarna tillsammans. Detta leder till att den som inte nattar kan ta disk och städ, vilket leder till mer fritid när allt är klart - förutsatt att det inte tar alltför lång extra tid med nattningen av båda, förstås. I en uppstartsfas (dvs nu) tar det ganska lång tid att natta båda, men vi hoppas att det leder till någonting gott. På sikt.

För tillfället sitter jag och lyssnar på en serie olika tolkningar i serien "barnen vill inte sova". Exempel är barn och far båkar om vem som är en dumskalle. Ytterligare ett exempel är två hysteriskt fnissande barn och en om vartannat suckande och frustande far. Risken är att det här håller i sig. Imorgon är det min tur igen; får se hur det går då...