Jag är blaskan som kommer från livsmedelsaffären?

Alex tipsade om ett test som analyserar dina statusuppdateringar på Fejjan för att se vilken svensk tidskrift du är. Tydligen är jag ICA-kuriren.

Eftersom jag blev lite nyfiken på vilka ord som flashade förbi och jag inte tittade jättenoga första gången, råkade jag göra testet igen. Nu blev jag nån tidning som heter "Vin och bar". Har jag nämnt att jag är nykterist?

Och eftersom jag inte blev samma de två första gångerna fick jag ju testa igen, och igen. Nån restaurangtidning och "Allt om mat". Och så insåg jag hur slumpartat reklamaktigt det helt enkelt var - för orden som flashade förbi hade inte alls med mat att göra, utan såg mer ut som "hemma", "hund", "buss", "buss", "klädsel". Låter inte som något i vin- och mattidningar något av det?

Här kan du också göra testet. Om du har Facebook, alltså.

Lundalängtan

Nu var det drygt två år sedan som vi lämnade Lund, och fram tills häromveckan har jag inte ens tänkt tanken att det kanske hade varit kul att stanna. I dryga två år har jag varit helnöjd, och bara tänkt på Lund som det där som var, som jag inte behöver fundera tillbaka så mycket på. Givetvis har längtan efter de människor jag lämnade bakom mig slagit mig då och då - men aldrig staden i sig, och aldrig efter det liv vi levde där.

Men så kom då som sagt en dag häromveckan, då jag av någon anledning kom att tänka på vägen hem från jobbet där i Lund. Den väg jag brukade cykla på tio minuter - en kvart, eller gå på dryga halvtimmen. Jag kom att tänka på hur stabilt det var att cykla i staden, hur lummigt och grönt det var över allt och vilken underbar arbetsplats som universitetet faktiskt var. Jag tänkte att nu när barnen börjar bli lite större, kanske vi kunnat lämna det vakuum som uppstod i staden för oss mitt emellan studentlivet och familjelivet, för att faktiskt ge oss på all den kultur som fanns att tillgå för både stora och små.

Jag tänkte en hel massa goda tankar om staden och livet som jag faktiskt vantrivdes i den sista tiden. Och det är så skönt. För egentligen så ångrar jag fortfarande inte flytten en endaste liten gnutta - men däremot har jag äntligen kommit över de totalt obefogade ogilla-känslor jag kände för Lund, och även Malmö, det allra sista. Om några veckor ska jag åka ner igen för att hälsa på - och då kan jag göra det med full glädje.

Kolebäcksugnen

Sedan vi flyttade tillbaka "hem" har vi pratat om att vi vill lära känna vårt närsamhälle, och inte minst de naturupplevelser och turist"attraktioner" som finns i trakterna. Vi har fått gjort ett gäng utflykter, även om de inte blir så ofta som vi skulle vilja.

Idag tog vi oss dock iväg till Kolebäcksugnen mitt i skogen i utkanten av Fritsla. Superbra skogshäng med lite att titta på, lite stigar och en fin grillplats. Idag var nog första gången jag var där sedan en skolutflykt på låg- eller mellanstadiet. Ska lätt göras om.

För lite mer insikt om vad för sorts ställe det rör sig om, bjuder jag här på ett psykadeliskt filmklipp någon bemödat sig lägga upp på Youtube:

Usel jävla dag

Nu är jag trött på all sketans övertid. Ännu mer trött är jag på att vara stressad.

posted from Bloggeroid

Real life Zombieattack

Visserligen har jag varit en glad tittare på diverse dåliga zombiefilmer (zombies, vampyrer, häxor, monster - what´s not to like?), men när zombierna dyker upp i verkligheten är det inte riktigt lika kul längre.

Naken stönande man åt upp en annan naken mans ansikte. På riktigt. Vad fan? Inte lika kul, utan ganska jävla äckligt, faktiskt.

Solsting

Jag har tydligen fått solsting, så nu måste jag googla fram mönster på solhattar för folk med förbannat stora huvuden.

I övrigt kan nämnas att veckans tystnad berott på strandhäng (med årets första dopp - benen domnade), personalfest för mina lärare och återigen strandhäng.

Kontraster

När jag lämnade Borås för en halvtimme sedan var det 25 grader och strålande sol. Nu är jag hemma, det ser ut så här och är åtta grader kallare.

posted from Bloggeroid

Lyckad annonsering

Fantastiskt lyckat, det här. Någon som ser något som fattas?

posted from Bloggeroid

Skituppkoppling

De senaste dagarna har jag haft en massa inlägg på gång, men det blir liksom aldrig nåt eftersom comhems uppkoppling funkar så jävla illa jämt.

Och så mycket mer än så här orkar jag inte skriva på telefonen nuförtin. Annat var det när jag åkte tåg en timme om dan.

The mother of all storhandling

Och vad händer? Jo - fucking avstämning är vad som händer.

"Åh nej", sa jag och tittade ner på min överfulla vagn.

ICA-tjejen tittade ner på vagnen och sa också "åh nej". Sedan var hon mäkta imponerad över att jag inte missat nåt.

posted from Bloggeroid

Livet på landet

Ur Markbladet: "Det blir lite av en omvänd skyltning. Man kommer bara att få parkera där det finns markerade p-platser, säger Pär-Erik Johansson, ordförande i teknik- och servicenämnden."

Är det bara jag som tycker att det kanske inte låter så omvänt? Det gäller alltså mitt i centrum av ett samhälle, det här...

Är det meningen att jag ska välkomna solen nu eller?

Jag råkade visst gå ut en halvtimme eller så...

posted from Bloggeroid

Det här var väl ändå inte meningen

Glad att vi aldrig bytte däck på bilen.

posted from Bloggeroid

Koppla bort och koppla av

Nu kopplar jag bort kontaktmöjligheter till mig för helgen, för jag  har checkat in på spa med maken.

Rehab för näthatare

Länkkärlek:

REHAB//SARA OCH MOA I BANG

Rysaren fortsätter... eller?

För ett tag sedan skrev jag om varför ormar får mig att rysa alldeles för jävligt, och det inlägget har tydligen lett hit folk. Och precis som historien om ormen som mäter sin matte för att införskaffa middag, fick bara sökorden "ormen lade sig bredvid mig i sängen" mig att rysa. Är det alltså fler ovetande stackare som råkat ut för detta och nu vill veta vad den i smyg ondskefulla ormen sysslar med? Eller... är det kanske bara en skröna?

Och jo - så klart är det bara en skröna. En väl spridd sådan, som sprids med hjälp av såväl Knausgårds Min kamp 2 och Hermansons Himmelsdalen. Visst - medverkan i diverse böcker är så klart inte nödvändigtvis ett tecken på att det är fel, men vidare googling bekräftade att historien knappast är sann. Snopes.com avslöjar skrönan som just en sådan, och talar om att en pyton inte har för vana att mäta sina offer. "They grab, they squeeze, they eat."

Om ormar fortfarande får mig att rysa? Tro fan det! Min google-jakt informerade mig också om att ifall en pytonorm skulle ge sig på mig och bestämma sig för att krama mig till döds, då skulle jag inte ha en chans om jag inte hade andra människor runt omkring som kunde linda bort ormjäveln. Snopes.com fortsätter sitt myth-bustande med att tala om att den typen av ormar folk har hemma inte skulle kunna gapa tillräckligt stort för att äta en vuxen människa. Inte en vuxen, alltså, men ett barn?

Fy fan för att bo i delar av världen som har en massa läskiga, farliga, giftiga ormar och insekter. Jag är så nöjd här i Norden så det finns inte. Visst kan björn och varg vara läskigt och farligt och allt sånt där - men de kommer garanterat inte krypa in i ditt hem när du ligger och sover. Hmpf.

Kontrasten

Igår: inte sovit en blund. Hastar till dagis för att hinna till bilprovningen. Hinner dit, inte en själ där, misslyckas med ankomstregistrering, blir förbannad och inser efter en kvart att det var mitt fel; fel dag.

Idag: sovit tio och en halv timme, strosat till dagis, hunnit till bilprovningen och sitter nu och väntar på att de ska bli klara där.

Jag tror jag gillar den här dagen.

Te-high

Igår eftermiddag-kväll hällde jag nog i mig ett par liter Earl Grey. Det visade sig att jag nog inte är så van vid svart te längre. Teet i kombination med ett och ett halvtåring som klättra fram och tillbaks över en visade sig vara en dålig kombination för sömnens skull. Jag är trött.

Blogginspiration/Länkkärlek

För ett tag sedan började jag lyfta favoritbloggar, och började då med Ellen. Näst på min lista är Alexandra, som precis som Ellen inspirerar mig på många plan. Hon har fått mig att gå ut och springa fastän jag inte var sugen, att köpa snygga skor och genom sin blotta bloggexistens fått mig att må bättre i min roll som förälder. Hon har en typisk vardagsblogg, antar jag, samtidigt som hon sällan går in på för mycket detaljer. Det är oftast personligt men sällan privat.

Förutom att hon tuggar bark och har snygga skor, har hon också tagit initiativ till Klädutmaningen 2.0, där hon uppmanar alla till att ge fan i masskonsumtion (i princip). Vad jag förstått har utmaningen spritt sig något väldigt och blir ju således en lagom bra insats för miljön.

I föräldraskapet verkar hon vara tämligen avslappnad, men egentligen vet jag inte så mycket. Jag vet bara att hon ger intryck av att vara en klok person i allmänhet, och då är det inspirerande då hon utan att knussla säger att hon grät senast häromdagen, eftersom det ibland är skitsvårt att vara förälder (gemensamt tema med Ellen). För det är det ju - men ibland får alla andra det att se så fasansfullt lätt ut, och då är det skönt att få bekräftelse på att det inte är det.

Så ovan - ett litet axplock av vad det är som gör att jag tycker att "Försök att inte se så snygg ut" är en bra blogg.

Motivationen

När saker och ting bara lassas på varandra - jobbgrej på jobbgrej på jobbgrej på sömnbrist på kyla på... i all oändlighet, då är det svårt att motivera sig till att blogga. Åtminstone för mig. Påskledighet är en befrielse, och det ska bli mäkta skönt - även om vi kommer att flänga runt och träffa folk som bara den. Det har ju såklart både sina för- och nackdelar; det är synd att vi inte får så mycket sitta still-tid, men kul att vi får träffa så mycket roliga människor.

Jag hoppas på att ha tid och ork att återkomma under påskhelgen.