Kärlek

"Titta där är mamma"

Det där med sömnen

Ubbe har sovit helt värdelöst, åtminstone den senaste veckan.
Igår kväll runt elvatiden stod grannarna, en mamma och hennes tonårsdotter, på gården och gallskrek på varandra säkert en halvtimme. Det hjälpte inte heller, skulle en kunna säga.

Blind krockade med blind

Igår såg jag en blind som krockade med en annan blind. Jag menar, vad är egentligen oddsen?
Och så här i efterhand inser jag ju att jag borde ha stoppat dem. Men i stunden stod jag, precis som alla andra seende runt omkring mig, helt handlingsförlamad och såg på. Det var så... oväntat.

Tåghyfs

-Kan jag sitta här?
-Nej, sade hon med beklagande röst, jag håller den här platsen åt en kompis, som kommer snart.
Tio minuter senare var platsen fortfarande tom. Som typ den enda platsen i vagnen. Och här sitter jag bredvid nån jävla tonåring som tror att rakvatten är duschtvål.

Onödig stress

Stressade till tåget idag, jättemycket. Vill ju inte cykla såhär på vintern, och det tar ju mycket längre tid att gå. Halvvägs till stationen insåg jag att även om det snart är december, så är det fortfarande massa plusgrader ute. Inte alls halt.
Dessutom, står jag nu och väntar på tåget som inte är sent.

Hem

Äntligen sitter jag så på tåget hem. Efter att ha armbågat mig fram på Stockholm central med resväska mitt i rusningstid är jag extra glad för det. Vidrigt - fattar verkligen inte varför folk vill bo sådär?
Kan väl tillägga att jag inte bara är negg - dagens konferens om digidel2013 var faktiskt superspännande, det får jag ju ge den.

Ganska fint, faktiskt

Har inte träffat ungarna på över en vecka nu, vilket är snatt outhärdligt.
Det lindrar dock lite av att Bumbi är så bra på att prata nuförtiden, och att han när jag ringer säger:
"Hej mamma, du är min favoritmamma. Jag älskar dig."
Lindrar ännu mer när han faktiskt berättar för mig om sin dag. Jag älskar att han är så kommunikativ - fullkomligt älskar det.