Åldersnoja

En av mina terminer som student slirade jag ut en del - jag fick för mig att jag skulle läsa företagsekonomi. Detta gjorde jag lite halvdant sådär, men jag lyckades iallafall hitta några vänner. En av kursarna berättade om en sittning en av de första veckorna, där hon haft ett intressant samtal med en av de yngre studenterna. Kursaren jag pratade med berättade att en nittonåring (med tandställning, kan tilläggas) hade frågat hur gammal hon var. När min vän svarade att hon var tjugofyra, då hade nittonåringen sagt:

Men oj - är du så gammal? Fast oroa dig inte, det syns inte!

Kommentaren är i mina öron hur underhållande som helst, och hade kanske varit ännu mer så om det inte vore för ett minne från då jag själv var tjugo. Jag bodde ett par månader i Spanien och hängde där med två tjejer som var tjugosju. Jag tyckte att det var fascinerande att tjugosjuåringarna var så fräscha och verkade så unga, och jag kommer ihåg att jag vid ett tillfälle sa till en av dem att "men ni två ser ju så välbevarade ut!".

Ja. Jag vet. Det behöver väl egentligen inte kommenteras. Fast jag vill också tillägga att i år - då blir jag 27.