Att som politiker gå till val på politikerförakt

Nå, så var det dags igen. Efter många månaders brist på inspiration har mycket hunnit hända i mitt liv. Jag och familjen har lämnat Lund och Skåne bakom oss, och flyttat tillbaka "hem" till Marks kommun. Jag har - åtminstone för stunden - lämnat den aktiva politiken bakom mig och min partiavgift är av ideologiska skäl detta år inte betald.

Inte en sekund har jag ångrat vårt beslut att flytta tillbaka till hemkommunen, även om exempelvis medieutbudet lämnar mer att önska. I brevlådan får vi nu varje vecka hem Markbladet, vars artiklar sliter stora hål i min själ på grund av sin brist på kvalitet och fullständiga meningar, och till vardags kommer för en period även Borås tidning. Den senare av dessa bägge tidningar har nu under sensommaren tagit sin roll som en del i alliansens kampanjapparat på stort allvar, och jag har sällan skådat dess like till vinklad journalistik (nu snackar vi inte ledarsidan här, utan de faktiska nyhetsartiklarna).

I Markbladet har jag nu ivrigt följt sommarens kommunpolitiska spel, och inte kunnat låta bli att fascineras av det faktum att kommunens fjärde största parti de facto gått till val på politikerförakt. Markbygdspartiet, som är vårt lokala missnöjesparti, står och orerar vitt och brett om hur värdelösa alla andra politiska partiers beslut är - detta utan att egentligen ge ett enda konkret exempel. Mest i generella ordalag pratar partiets försteman Henry Sandahl om hur alla andra är dumma konspiratörer, och hur han minsann gjort en massa bra saker och kommit med en massa bra förslag - återigen utan konkreta exempel.

En intressant skildring av partiet finnes i dagens Borås tidning, i en artikel om vad Markbygdspartiet vill. Det första som slås fast i artikeln är att partiet helst ser sig själva i en vågmästarroll, snarare än i majoritet. Och självklart måste detta vara det mest bekväma för vem som helst - då slipper en ju ta ansvar. Och ärligt talat är deras politik knappast någonting att ta ansvar med. Deras uttalade vilja är att satsa mer på så kallad kärnverksamhet - och gott nog, visst. Men detta ska de finansiera genom att slopa den mesta av vår kultur- och fritidsverksamhet, inklusive badhuset. Enligt deras beräkningar skulle detta spara in en massa pengar till kommunen, vilket naturligtvis är ren dum-matematik.

För att kommunen ska få in pengar krävs skatteintäkter. För att få skatteintäkter krävs medborgare som är villiga att bo kvar i kommunen (och som arbetar), och gärna också nyinflyttade medborgare som kan bidra med ytterligare resurser. Ett nedlagt badhus leder till minskad simkunnighet för våra barn (om inte skolorna regelbundet skeppar barnen till Borås, men det låter ju inte heller särskilt billigt - eller för den delen miljövänligt). Livsfarligt. Nedlagda fritidshem leder till att föräldrar måste jobba väldigt mycket mindre, vilket leder till minskade skatteintäkter av den orsaken (partiets förslag om ökade vårdnadsbidrag leder givetvis till detsamma). Nedstängda fritidsgårdar leder med stor sannolikhet till ökad förstörelse ute i samhället, vilket innebär ökade kostnader i reparationer och underhåll. Ett minskat kulturutbud leder till att kommunen i allmänhet är mindre attraktiv att bo i, varför färre skulle flytta hit och färre skulle betala skatt.

Alltså, det är inte det att jag inte kan förstå mig på politikerförakt. Skandalerna som målas upp i media är många, och även jag som varit aktiv i kommunpolitiken en tid håller på att spy på den rådande gubbismen. Och de flesta ser nog inte att de politiker som sitter och styr en kommun är helt vanliga människor, som har vanliga arbeten och lägger ner sina själar och sin tid på att försöka göra det som ska vara bäst för kommunens medborgare som kollektiv. Men att försöka stävja politikerföraktet genom att rösta på sådana som fattar än mer ogenomtänkta beslut, som är än mer självgoda än de andra? Det är ingen lösning.

Vad en fritidspolitiker gör

Den senaste tiden har det blivit alltmer uppenbart för mig att min verklighet delas av väldigt få. Igen och igen har jag fått frågor som får mig att inse att en offentlig förklaring av min verklighet kanske vore på sin plats. Hur mycket tid lägger du på politiken? Vad gör du då du är politiker, vad går uppdragen egentligen ut på? Vad är kul och vad är mindre kul? Får du betalt?

Att svara på dessa frågor är inte helt okomplicerat Men jag ska iallafall ge det ett försök. Då jag inser att en sådan här utläggning riskerar bli väldans trist från rad till rad, tänker jag att det kan vara bra att dela in mina svar i kategorier, så kan var och en få svar på just sin fråga.

VAD JAG GÖR

Vad jag gör är lite svårt att säga på rak arm helt och hållet, men på det stora hela är det så att jag  läser handlingar rörande en hel massa ärenden, går på möten och diskuterar och/eller röstar, pratar med folk i förberedande syfte och en himla massa i den stilen. Mina fasta möten i kommunal regi består av ett kommunfullmäktigemöte och ett kultur- och fritidsnämndsmöte varje månad. Utöver det kan en hamna i diverse styrgrupper och sådär, som ofta träffas under mer tillfälliga perioder. Själv sitter jag för tillfället med i en styrgrupp som utefter den Biblioteksplan vi tagit i fullmäktige ska ta fram en mer konkret handlingsplan. Alla mina möten är någonting jag gör på min fritid, utöver mitt vanliga arbete.

TID

Vad gäller tidsåtgången är detta någonting som varierar väldans från vecka till vecka. Som jag nämnde i föregående har jag två fasta, återkommande möten i kommunal regi varje månad. Eftersom jag dessutom inte är vald i egenskap av min person, utan som representant för ett parti, har jag ett möte inför varje kommunalt möte, där jag diskuterar kommande frågor med mina partikamrater. Då är vi alltså uppe i fyra möten per månad (säg ca 15-16 timmar sammanlagt). Utöver dessa möten ska nämnds- och fullmäktigegruppens respektive åsikter förankras i övriga partiet och gärna också hos väljarna eller samhället i stort. Här tillkommer ytterligare något möte då och då, må det vara i stängda lokaler eller ute på gator och torg.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det är en jädra massa möten (men förmodligen inte mer än 20 timmar i månaden) och sedan ytterligare en hel del tid för att läsa in sig på de ärenden som kommer upp i nämnd eller fullmäktige.

BETALNING

Visst, jag får betalt för de kommunala möten jag närvarat vid. En viss summa för första timmen, lite lägre för det efterföljande (detta då en räknar med att jag läst på lite innan jag dyker upp på mötena). Oavsett hur många timmar vi håller på, så stannar ersättningen dock vid högst 790 kronor per sammanträde. På detta dras skatt och även en så kallad "kansliavgift" till mitt parti. Slutligen blir det alltså ett par hundralappar i månaden för en himla massa jobb. Skriverier i tidningar om att gubbsen står och snackar länge i fullmäktige för att få mer betalt är således inte bara en överdrift, utan helt och hållet felaktigt - vi får inte mer pengar för att vi håller på längre. Detta gäller även de gånger vi har budgetsammanträden, vilket i Lunds kommun brukar hålla på två heldagar  från klockan åtta på morgonen till klockan elva på kvällen, ibland till och med ännu längre.

TRÅKIGT

Jag tycker att det är dötrist när gubbarna (oftast är det dem det rör sig om) går upp och mal i timtals, då de säger samma saker om och om igen.

Jag tycker att en del sakfrågor, hur viktiga många av dem än må vara, är tämligen tråkiga även de.

Framför allt tycker jag att det är tråkigt att det finns så mycket människor med taskiga attityder rent generellt som är engagerade i politiken. Det kan röra sig om de "vuxna pojkar" jag skrev om i ett inlägg häromsistens och det kan handla om hur min åsikt tydligen inte anses lika viktig då jag inte är 50+ och man. Män står i talarstolen och hänvisar till/svarar på osv vad andra män har sagt, även om det kanske är en kvinna som fört huvudtalan för den åsikt det refereras till. Jag har varit med om att kvinnor "tappats bort" från talarlistan systematiskt, fått kommentarer om min kropp och sett allt möjligt skitigt hända, varav mycket kan härledas till kvinnans biologiska könstillhörighet (eller kanske snarare till mannens sociala).

ROLIGT

Jag bestämde mig för att spara det roliga till sist, eftersom jag vill att de som lyckas skumma sig igenom det här inlägget ska gå iväg med en förståelse för varför jag ändå gör allt det jag gör och lägger den tid jag lägger.

Anledningen till att jag spenderar så mycket tid och kraft på politiken är nog mycket för att jag kan. Genom att engagera mig i politiken, inte minst den kommunala, kan jag på ett väldigt konkret sätt vara med och påverka både min egen och mina medmänniskors vardag. Ofta tar det ganska lång tid - det är sant - men har en bara lite tålamod kan en faktiskt se hur saker en varit med och bestämt faktiskt blir till verklighet.

Det är inte bara taskiga attityder rakt igenom, utan finns också gott om spännande och faktiskt till och med ganska roliga människor engagerade i politiken. Till en början blev politiken en plattform där jag kunde träffa andra människor med värderingar som liknade mina enga, nu kan det också fungera som en arena för att träffa människor med helt andra perspektiv.

Om en bortser från en del av de korkade, ytliga och helt enkelt mindre genomtänkta inlägg som ibland kan ses/höras i fullmäktigedebatterna eller på nämndssammanträdena, så kan det faktiskt vara ganska intellektuellt stimulerande att vara politiskt aktiv - åtminstone då en sätter sig in i frågor, och ännu mer då en kopplar dem till ens egna övertygelser och politiska ideologi.

SLUTLIGEN

Då jag egentligen, av princip, är väldans avogt inställd till alltför långa blogginlägg, tänker jag sluta här. Det här rör sig, som skrivet, om min högst personliga lilla verklighet, så jag vet inte riktigt säkert vilka frågor jag borde svara på eller hur. Har jag missat någonting, så fråga på...