Den kapitalistiska kreativiteten

Häromveckan träffade jag en kvinna från USA, och i ett samtal kom vi in på temat kommunism. I naiv anda sa jag att vi förmodligen inte tänkte på samma sak när vi hörde ordet kommunism - detta då jag hade föreställningar om att hon säkert tänkte saker som våld, förtryck, totalitarism och så vidare. Jag sa att det inte var det jag menade.

"Nej, just det", sa hon. "Och Karl Marx och så tänker ju vi [amerikaner], men det är väl inte det du menar."

Lite ställd, kan man säga att jag blev. Och tänker att det kanske är så att hon faktiskt inte känner till riktigt vad grejen med Marx var. Så jag förklarade att jo då, här i Sverige pratar vi en del om Marx i vänsterrörelserna. Och att själva grundtanken är att det inte är riktigt rättvist att en del människor tjänar pengar på andras arbete.

”Men hur gör ni med kreativiteten då?” frågade hon.

Ställd igen. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Att hon menade att man behöver ekonomiska incitament för att uppmuntra folks kreativitet, för att samhället skulle utvecklas. Och det slog mig som ett så märkligt argument. Så jag började mest stamma någonting om ett helt annat samhälle, med andra värden än pengar i centrum. Att jag tänker mig att människor kommer att vilja skapa för just samhällets utveckling, för gemenskapernas bästa snarare än den egna individens.

Men jag sa ingenting om den kreativitet som faktiskt finns idag, i det kapitalistiska systemet. Att det kanske inte nödvändigtvis är så att det är de bästa idéerna som det läggs resurser på (såväl ekonomiska som mänskliga). Hur det kapitalistiska systemet uppmuntrar till den typ av kreativitet som gör att vi skadar varandra, för att den enskilda individen ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Vapen och droger. Eller hur oljebolagen kväver miljötänkares kreativitet och dödar deras kreativa, hållbara lösningar innan de ens nått marknaden. Bara för att oljebolagen vill fortsätta tjäna multum. Och därmed förstöra jorden.

Att det är den typen av ”kreativitet” som kapitalismen främjar sa jag ingenting om. För jag blev så ställd. Ett så dumt jävla argument.

Kapitalismens undergång

Författare har svårt att leva på sitt arbete i dagens Sverige, vilket ledde till att tre representanter från Sveriges författarförbund igår gick ut i DN och krävde nya villkor för Sveriges författare. De kräver att en statlig utredning undersöker möjligheten till ändrade skatteregler och anpassade sociala trygghetssystem för författare och litterära översättare. De menar att litteratur är viktigt för ett samhälles demokratiska fortlevnad och kritiserar det faktum att boken i dagens samhälle blivit reducerad till enbart en vara. Den liberale bloggaren Fredrik Segerfeldt svarar med att skriva att om de vill ha betalt för sina böcker, så får de väl skriva böcker som folk vill läsa.

Segerfeldts korta uttalande blir mest till en pinsam symbol för exakt det problem som författarförbundets representanter pekar på. Reducering av böcker till enbart en vara. Segerfeldt har varit verksam vid Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Timbro - alla ställen med stark koppling till åtminstone det största regeringspartiet, statsministerns Moderater. Och det är väl ungefär den politik Segerfeldt förespråkar som vi kan vänta oss av regeringen i framtiden. En politik där boken, och kulturen i allmänhet, inte får lov att vara någonting annat än just en kommersiell vara. En politik där kulturens viktiga roll som upprätthållare av demokratin trycks ner totalt. Och så har vi bara kapitalismen kvar.

Finanskrisen figurerar fortfarande i pressen. Jag undrar om världsekonomin är på väg att krascha. Tror ni att det skulle betyda det kapitalistiska samhällets undergång?