Kulturarv

Det talas om kulturarv hit och dit, och själv har jag aldrig riktigt förstått grejen. Är det verkligen alltid så viktigt att bevara det som kommer från förr?

En del av vårt så kallade kulturarv antar jag kan sägas vara barnlitteratur av författare som Astrid Lindgren och Elsa Beskow - och varför detta ska vara så viktigt att bevara, det kan jag inte riktigt förstå. Ett av Lindgrens mest kända verk handlar om en liten flicka vars glorifierade far är en vit man som har åkt och gjort sig till kung över negrer i Söderhavet. Imperialism - det är väl ingenting att vara stolt över?

Så tittar vi till Beskow. En kvinna som skrev en saga om barn som fick stryk och vars mor var så villrådig i hur hon skulle hantera situationen med sina barn/sitt boende/livet och som då blev "räddad" av en gubbe som fick styra upp saker och ting. Hjälplöst kvinnosläkte och barnaaga - känns sådär lagom modernt, liksom...