Nattsaga

Bumbi läste "nattsaga" för mig för en liten stund sedan. Tydligen handlade den om en drake som skadade sig och behövde åka till sjukhuset.

Min lilla vegan

Bumbi sprang omkring med en burk och sa:

"Jag ska fånga djuren."

Sedan började han trumma på burken och sjunga. Med sin ljusa stämma sjöng han:

"Man får inte äta djur! Man får inte äta djur! Man får inte äta djuren!"

Undergången

Pappa C (till sonen T, som klättrar på möblerna): T, vad gör du?
T: Jag leker undergång.
C: Leker du undergång? Hur leker man det?
T: Då kommer det vatten.

Gs möte

Pappan har semester, och här veckan har vi varit på lite trevliga utomhusutflykter. Ett tecken på att Bumbi börjar bli lite äldre, är att han på flera ställen framgångsrikt skaffat sig nya vänner att leka med. På en lekplats i djurparken träffade han en liten pojke ungefär på samma nivå som Bumbi själv. Deras samtal lät såhär:

Bumbi: ”Dööö!”

Främmande pojken: ”Du dööö!”

Bumbi: ”Nej, du dööö!”

Fp: ”Nej, du dööö!”

Bumbi (tydligen med mest övertygelse): ”Du dööö!”

Fp (med mycket gnäll i rösten): ”Neeej – mamma, mamma, han sa dö!”

Spindelmannen...

...eller "spiderman", som han tydligen heter nuförtiden, har tydligen haft något sorts konvent på vår gård.

Arbetsmoral

G: "Nu jag gå jobbet. Jag sova jobbet."

Who you gonna call?

Bumbi: "Mamma det kommer ett spöke! ... Nu ska jag döda spöket.
-Dö, spöke!
-Nu har jag dödat spöket, nu är det borta. Det är på dagis."

Polis polis potatisgris

Bumbi leker polis. Han kommer åkande på kavan, kliver av, pekar på sig själv och säger (med mycket bestämd röst):

"Jag e polisen!"

Sedan vänder han pekfingret mot mig och säger:

"Nu jag döda dig! Nu du åka sjukhuset."

Polisen har även tagit min näsa. När han var trött och grinig tidigare ikväll, slog han på sin pappa. När vi sa "Bumbi, du får inte slåss" svarade han:

"Jo, jag får slåss. Jag är polisen."

Anders

Den senaste veckan har det hängt nån kille som heter Anders hemma hos oss osedvanligt ofta. Anders är en exakt kopia av min äldsta son, 2,5, och har ett mycket aktivt liv. Anders blir väldigt ofta sjuk, och måste gå till doktorn (det är jag). Lite oavsett vad det är, brukar han få plåster och medicin.

Anders kör bil, åker till skolan, går till jobbet (vid de senare två aktiviteterna är det viktigt att Anders får hjälp med att ta på sig sin ryggsäck) och en gång hade Anders smugit en av Rs leksaker i tvättmaskinen.

Skogen. Bortanför tröskeln skymtar Anders hus.

Idag har Anders varit mer aktiv än någonsin. På morgonen tog han körkort. På eftermiddagen har han bland annat haft konsert för mig (han klinkade på en gitarr och sjöng "Alla är rädda för spöket") och bjudit mig på picnic i skogen. Vi satt i skogen säkert en halvtimme. En liten stund fick jag dock vänta själv, eftersom Anders skulle ner i den mörka källaren och hämta mera kaffe på hyllan högt uppe.

Mörka källaren

Viktigast av allt är kanske att Anders aldrig tilltalas i första eller andra person - han är nämligen alltid Anders. Säger jag "du", rättar han "Anders".

Alltså...

Tidigare idag satt jag och lekte med mina två barn, Bumbi (2,5 år) och Ubbe (4 månader). Vi satt och sjöng tillsammans för Ubbe, Bumbi och jag, när Bumbi helt plötsligt slutade sjunga, pekade på mig och sa "Dö!!". "Du borta nu, gå i köket! Dö!". Ubbe kiknade av skratt åt detta utbrott. Själv tyckte jag att det kändes sådär kul...

Flera gånger om dagen...

...förvandlas vårt köksbord till en bilbana.

Mat

Mamman: Tyckte du maten var god, G?
G: Nej. Den var blöt.

Fotnot: det var inte mamman som lade pommes friten i mjölkmuggen.