Jaha. För den läsare som inte vet det, så är jag för tillfället typ stor som ett hus och tänkte mig att jag om ungefär om en månad ska ha en lite större familj och bli lite smalare igen. Det börjar nu bli lite tungt och jobbigt, rent fysiskt sådär, men det som är jobbigast är nästan ett fenomen som hängt med ett bra tag nu: "vet ni vad det blir för en?" - en fråga som igår ställdes till mig fem gånger, på bara en dag. Några få bemödar sig dessutom att lägga till ett "ja, en flicka eller en pojke alltså". Och så kommer mitt ständiga svar: "Nej."
Detta svar brukar följas av ett av två möjliga alternativ. Det vanligaste är "nej, det är klart, det är väl roligare att vänta - då blir det ju lite som julafton och som en belöning när den väl kommer och man äntligen får reda på det". Det näst vanligaste är: "Nähä, nej... fast det är ju förståss lättare att planera om man vet i förväg. Med kläder och inredning och sånt, alltså".
Så nu vill jag passa på att betona ett och annat faktum här i mitt alldeles privata dockhus - ni vet, stället där jag får bestämma själv.
Faktum ett: bara för att jag får se om barnet har snopp eller inte när det väl kommit ut, så betyder det inte att jag får veta mer om mitt barn som individ. Det ska visserligen bli oerhört spännande att träffa den lilla krabaten, men det har faktiskt ingenting att göra med dess könsorgan.
Faktum två: spädbarn har inte direkt olika behov vad gäller kläder och inredning beroende på vilket kön det råkar födas in i. Storleken på kläderna kommer att vara densamma (visserligen kan detta variera aningen från barn till barn, men könet är inte en faktor i denna variation). Barnet behöver någonstans att sova, någonstans att få blöjan bytt och kanske till och med någonstans att få sig ett skönt bad - det går alldeles utmärkt att planera för dessa behov i förväg även i den "ovetande" situation jag befinner mig nu. Inte ens blöjorna är olika konstruerade beroende på eventuella utväxter eller brist därav.
Min man har nu börjat med en ny variant till svar. Istället för att bara säga "nej", så satsar han på "det ska bli en kommunist". Jag funderar på att som alternativ till nejet istället svara att det ska bli en queerbebis. Några andra bud?