Bus...svar

Tyvärr har vi oturen att ha ett sånt där telefonnummer, som det ofta är väldigt mycket felringningar till. På grund av detta har pappan i familjen börjat spexa till det lite när han svarar, i hopp om att någonting kul ska hända. Det gör det i regel aldrig, men...

Middag. Telefonen ringer, och pappan reser sig för att svara. Den del av samtalet som jag hör låter så här:

Pappan: "Avdelning två, det är Pappan.

[...]

Göra naglarna? Nej tyvärr, det är väldigt tjockt med tider just nu. Ring igen om en vecka, så kanske det ser bättre ut."

Samtalet slut.

Arbetsmoral

G: "Nu jag gå jobbet. Jag sova jobbet."

Who you gonna call?

Bumbi: "Mamma det kommer ett spöke! ... Nu ska jag döda spöket.
-Dö, spöke!
-Nu har jag dödat spöket, nu är det borta. Det är på dagis."

Polis polis potatisgris

Bumbi leker polis. Han kommer åkande på kavan, kliver av, pekar på sig själv och säger (med mycket bestämd röst):

"Jag e polisen!"

Sedan vänder han pekfingret mot mig och säger:

"Nu jag döda dig! Nu du åka sjukhuset."

Polisen har även tagit min näsa. När han var trött och grinig tidigare ikväll, slog han på sin pappa. När vi sa "Bumbi, du får inte slåss" svarade han:

"Jo, jag får slåss. Jag är polisen."

Gubben på pengen och hans ytterkläder

Bumbi: "Mamma, vem är det?"
Mamman: "Det är kungen."
Bumbi: "Nej, det är inte kungen."
M: "Jo, det är kungen."
Bumbi: "Nej, det är inte kungen. Det är en gubbe."


Bumbi vänder på myntet

Bumbi: "Titta mamma, en vante. Gubben har en vante."

Trafikvett

Igår tog jag och barnen en timmes promenad. Eller ja, vi gick ett ärende på 1,5-2 km, G ville "gå själv" och det tog en timme. Han skulle stanna och titta på typ allt. Han hoppade åt höger och hoppade åt vänster, och jag var tokspänd hela vägen. Bilisterna såg inte mindre spända ut de, när de kom i närheten.

Vi måste verkligen öva på trafikvett, och jag gick tillbaka i tiden för lite inspiration:

Anders

Den senaste veckan har det hängt nån kille som heter Anders hemma hos oss osedvanligt ofta. Anders är en exakt kopia av min äldsta son, 2,5, och har ett mycket aktivt liv. Anders blir väldigt ofta sjuk, och måste gå till doktorn (det är jag). Lite oavsett vad det är, brukar han få plåster och medicin.

Anders kör bil, åker till skolan, går till jobbet (vid de senare två aktiviteterna är det viktigt att Anders får hjälp med att ta på sig sin ryggsäck) och en gång hade Anders smugit en av Rs leksaker i tvättmaskinen.

Skogen. Bortanför tröskeln skymtar Anders hus.

Idag har Anders varit mer aktiv än någonsin. På morgonen tog han körkort. På eftermiddagen har han bland annat haft konsert för mig (han klinkade på en gitarr och sjöng "Alla är rädda för spöket") och bjudit mig på picnic i skogen. Vi satt i skogen säkert en halvtimme. En liten stund fick jag dock vänta själv, eftersom Anders skulle ner i den mörka källaren och hämta mera kaffe på hyllan högt uppe.

Mörka källaren

Viktigast av allt är kanske att Anders aldrig tilltalas i första eller andra person - han är nämligen alltid Anders. Säger jag "du", rättar han "Anders".