Husjakten, del 7

Ytterligare en visning igår. Jag tror att jag i ett tidigare inlägg skrev att jag väntade på det där huset som skulle få mig att gilla det trots alla skavanker. Och nu har det hänt. En vän som var på samma visning sa sig se ett slitet hus med potential att bli fint efter mycket tid och pengar. Maken och jag såg ett hus som var fint.
Tiotalshus med högt i tak och massor av utrymme. Så centralt det går med skolan tvärs över gatan - uppskattningsvis tre minuter att gå till byns bageri. Visst var det lite slitet här och var, men inget som inte går och leva med ett tag. Sammanfattningsvis blev vi helt förälskade i huset.
De potentiella problemen då?
Jo, eftersom det var högt i tak är det dyrt att värma upp. Treglasfönster och en extra kamin skulle så klart hjälpa.
En vän informerade om att det finns planer på att bygga höga lägenhetshus i den vackra ravinen som ligger nedanför trädgården. Inte säker på att det är ett jätteproblem, det får en ju räkna med om en vill bo mitt i byn.
Fukt mellan fönsterglasen. Täta eller ännu hellre byt till treglas, förhoppningsvis inte superduperbråttom.
På källartoaletten stod en sån där suggrej som använda vid stopp i avloppet. Tiotalshus, så får en kanske räkna med stambyte förr eller senare.
Allt som allt, inga problem som inte går att övervinna. Så nu blir det budgivning. Personligen kan jag dock inte se att alla andra som var på visningen inte kommer vilja buda på det, så vi får väl se vad som händer.

Husjakten, del 6

Två visningar idag. Det första huset var helt bedårande, mycket väl omhändertaget av vad som verkade vara pedantiska ägare. Men alldeles för orenoverat och alldeles för litet. Eller ja; ett sovrum för litet. Och som exempel på hur orenoverat det var, kan man ta badrummet. Våtrumstapeten var uppenbart för gammal, då den hade skarvar. Och skarvar i badrumstapeten kan väl vara acceptabelt, det är det ju i hus som renoverades inte nyligen. Men just de här skarvarna var 3 mm breda och utan silikon eller dylikt i. Tapeten hade här och var börjat släppa från väggen. Flera av rummen hade heltäckningsmattor (som förvisso var förvånansvärt fräscha).

Till husets mer särpräglande drag hörde väl den groteska "spetsen" som var runtomkring fönstren - jag har aldrig förstått varför en vill utsmycka hus med trä karvat som spetsgardiner - och det faktum att det fristående garaget (till skillnad från det garage som låg i anslutning till huset) hade värsta Fritzl-källaren.

Dagens andra visning var helt fullknökad med folk. Ett galet upprenoverat radhus; två sprillans nya badrum, det ena med bubbelkar och det andra med bastu och ett lika nytt kök. Allt gjort av fackmän. Men huset kändes väldans opersonligt, två av sovrummen skulle vara på ett fuktigt souterrängplan och insynen till och från grannarna var ett faktum. Inte heller något för oss.

Vi är nu galet trötta på att leta hus. Och enligt många har vi knappt börjat... Alldeles särskilt kanske eftersom mäklaren som idag påpekade att vi kommer hitta fel med alla hus vi tittar på hade alldeles rätt. Nu gäller det bara att hitta ett hus som känns rätt trots alla dessa fel.

Husjakten, del 5

I Husjakten, del 4 nämnde jag ett radhus vi skulle titta på. Jag hoppades att det skulle vara alldeles lagom för oss, och efter visningen var det också precis vad vi kom fram till. Tre sovrum, en liten extraskrubb och egen tvättstuga. Litet och behändigt - kök och badrum var väl visserligen inte toppmodernt, men det kändes inte som om någonting var särskilt akut. Så vi la ett bud, kom överens med säljaren och skrev ett köpekontrakt - till och med handpenningen fick vi betald.

Så gjorde vi en besiktning, och insåg ungefär hur mycket vi har att lära. Ökade fukthalter både här och där. Med största sannolikhet mögel - svårt att säga med säkerhet, eftersom säljaren hade vädrat grundligt och sedan tänt lite ljus. Golvet i källaren, där två av sovrummen låg, skulle behöva höjas (återigen det där med makens längd och minskad takhöjd...) Badrummen var fulrenoverade, med plastmatta lagd ovanpå den gamla. Den nya hade börjat släppa, till och med. Taket behövde bytas - detta visste vi redan på visningen, men då det var asbest i såväl ytter- som innertak skulle det gå på dubbelt så mycket som mäklaren påstått.

Vi hade ett bra kontrakt, och därmed rätt att dra oss ur köpet efter besiktningen och få handpenningen tillbaka. Det sög, men så fick det bli.

Efter det har marknaden inte varit superspännande, men några visningar har vi hunnit med.

Det var huset som behövde dräneras och ha ett nytt tak och nya badrum. Gjutjärnsbrunnarna var rostiga, grannen hade alltför stor insyn och huset var på det stora hela alldeles för trångt.

Det var huset som var stort, luftigt och underbart - men som inte var hanterat med kärlek. Röta i fasaden, mögel på vinden, golvbjälkar som behövde bytas och taket likaså. Hemmarenoverat badrum. Vilken som av de sakerna för sig hade väl varit okej, men alltihop i en klump kändes väl sådär...

Så hade vi huset med tänd brasa och doftljus i varje rum - bara det sänder ju fetaste röksignalerna. Men förutom det var det även där hemmarenoverat badrum och alldeles för trångt. Ingenting för oss, alltså. Imorgon är det ytterligare två stackars hus som ska inspekteras, så får vi väl se vart det hela leder. Börjar bli värsta livsstilen, det här.

Tidigare inlägg:
Husjakten
Husjakten, del 2
Husjakten, del 3
Husjakten, del 4