Husjakten

Vi var på husvisning igår. Ett helt vidrigt litet hus, var det. Trädgården var trevlig, men i övrigt har jag nog inget positivt att säga, alls. Eller jo - läget var helt okej och absolut inte mig emot.

Men huset... O detta läskiga hus, med planlösning från helvetet, världens brantaste trappor och otäck odör. Om vi börjar på utsidan; vid fönstren hade satts fast fejkade fönsterluckor. På samma fönster hade någon klistrat fast sprund och hängt upp vinröda markiser. Detail overload.

Inne i huset möttes vi av en trång liten hall, med en dragspelsdörr till ett pyttelitet sovrum. I hallen fanns även den första och den andra branta trappan. Ovanför den första branta trappan hittade vi en söt liten hall ("allrum"), ett badrum som gick i turkost och svart och ett litet sovrum med sneda, sneda tak.

Nedanför den andra branta trappan hittade vi fula små förrådsutrymmen, en tvättstuga och en liten toaskrubb med tapeter som försökte efterlikna ett stormande hav. Hela källaren stank av fukt.

Vidare i hallen fann vi ett smalt litet valv som ledde in till det lilla, lilla köket, där det fanns ytterligare ett smalt valv som ledde till det lilla vardagsrummet. Som delades i två av en stor trappa i gult furu. Trappan ledde ner till den lilla, lilla gillestugan. Som i sin tur luktade unket och ättika.

Allt detta på "97 kvadrat". Jag skulle säkert kunna hålla igång mer. Idag fick jag det första sms:et. Någon Larsson ett bud. Ska bli kul att se hur det går.