fredag 12 augusti 2011

Den kapitalistiska kreativiteten

Häromveckan träffade jag en kvinna från USA, och i ett samtal kom vi in på temat kommunism. I naiv anda sa jag att vi förmodligen inte tänkte på samma sak när vi hörde ordet kommunism - detta då jag hade föreställningar om att hon säkert tänkte saker som våld, förtryck, totalitarism och så vidare. Jag sa att det inte var det jag menade.

"Nej, just det", sa hon. "Och Karl Marx och så tänker ju vi [amerikaner], men det är väl inte det du menar."

Lite ställd, kan man säga att jag blev. Och tänker att det kanske är så att hon faktiskt inte känner till riktigt vad grejen med Marx var. Så jag förklarade att jo då, här i Sverige pratar vi en del om Marx i vänsterrörelserna. Och att själva grundtanken är att det inte är riktigt rättvist att en del människor tjänar pengar på andras arbete.
”Men hur gör ni med kreativiteten då?” frågade hon.
Ställd igen. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Att hon menade att man behöver ekonomiska incitament för att uppmuntra folks kreativitet, för att samhället skulle utvecklas. Och det slog mig som ett så märkligt argument. Så jag började mest stamma någonting om ett helt annat samhälle, med andra värden än pengar i centrum. Att jag tänker mig att människor kommer att vilja skapa för just samhällets utveckling, för gemenskapernas bästa snarare än den egna individens.
Men jag sa ingenting om den kreativitet som faktiskt finns idag, i det kapitalistiska systemet. Att det kanske inte nödvändigtvis är så att det är de bästa idéerna som det läggs resurser på (såväl ekonomiska som mänskliga). Hur det kapitalistiska systemet uppmuntrar till den typ av kreativitet som gör att vi skadar varandra, för att den enskilda individen ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Vapen och droger. Eller hur oljebolagen kväver miljötänkares kreativitet och dödar deras kreativa, hållbara lösningar innan de ens nått marknaden. Bara för att oljebolagen vill fortsätta tjäna multum. Och därmed förstöra jorden.
Att det är den typen av ”kreativitet” som kapitalismen främjar sa jag ingenting om. För jag blev så ställd. Ett så dumt jävla argument.

Inga kommentarer: