Markbo

C: "-Nu har jag blivit markbo på riktigt, jag parkerade på den platsen som var allra närmast."

Kroppsmedvetenhet

Förra sommaren var Gs kompis T här på besök och lekte. T var då ett par månader mer än tre, G hade precis fyllt två. Det var sent på eftermiddagen och G var supertrött. T skojade och sa att han hade tagit Gs händer. G blev helt hysterisk och skrek att T skulle lämna tillbaka händerna. Ts mamma och jag försökte förklara för G att det inte var på riktigt. När detta inte hjälpte försökte vi uppmana T att lämna tillbaka händerna till G eftersom han blev ledsen. Men T, som också var lite trött och sur, svarade bara:

-"Joho, det är på riktigt! Nu tar jag dina händer, G!"

No end to the gråtfest.

Vad ser du?

Strumpor? Nej, det är hallon! Som ligger i bärkorgen. Ser du väl!

Ansvarskänslan och utslagenheten

Igår fick jag höra av grannen att det varit ett knivdrama på granngården, som ledde till att en ambulanshelikopter kommit och försökt landa på gården utanför vårt hus. Vi hörde inte ett knyst.

När barnen gnäller till i sömnen, då vaknar vi banne mig för att gå upp och titta så att allt står rätt till mitt i den djupaste sömn.

(Foto: Wikimedia commons)

G:s sång

Häromdagen hade G och jag en liten sångstund, och efter x antal sånger sa G: "Nu ska vi sjunga om bilen." Jag visste inte vad detta var för en sång, men G började sjunga sin sång med rörelser till sången igenom. Sången gick såhär:

"Jag ska bygga en bil.

Jag ska bygga en polisbil.

Jag ska bygga en ambulans.

Jag ska bygga en brandbil.

Jag startar min motor - vooum.

Jag kör iväg - diiuuoooo-diiuuooo."

Inlåst

Imorse byggde G "ett hus" utanför vår badrumsdörr. Hela dagen har han sedan fått ursinnesutbrott så fort någon gått in eller ut genom dörren, och därmed raserat hans bygge.

När vi ser bilden inser vi att det nog inte är långt kvar förrän någon av oss föräldrar de facto sitter inlåst på badrummet.

Begreppsförvirring

G med arg stämma: "Ja e inte ett barn, ja e en pojke!!!!"

Dramatik

I helgen var hela familjen ute och njöt av det vackra vårvädret tillsammans med några vänner. Med välfyllda picnickorgar hade vi slagit oss ned vid en sjö, som fortfarande var täckt av ett tunt lager is. Ut på denna is sprang under dagen en söt liten hund, som givetvis inte visste bättre. Hundens matte och husse ropade och visslade, men vovven sprang allt längre ut. Mitt ute på vattnet brast isen, och vi kunde inte mycket annat göra än att se på när hunden kämpade för sitt liv och vänta på Räddningstjänsten.

Räddningstjänsten kom, hunden blev räddad och vi kunde alla pusta ut. Kvar i vattnet låg en massa stök och olika don som använts i tidigare räddningsförsök av hunden. När det hade börjat plockas upp bland allt stöket sa G:

"Titta mamma, C räddar stegen!"

Galen för mindre

Under ett blöjbyte på Ubbe:

Bumbi: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

Bumbi: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

Bumbi: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

Bumbi: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Jag: "Jag vet inte."

Bumbi: "Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"

Mamma, var e mina gröna strumpor?"