I helgen var hela familjen ute och njöt av det vackra vårvädret tillsammans med några vänner. Med välfyllda picnickorgar hade vi slagit oss ned vid en sjö, som fortfarande var täckt av ett tunt lager is. Ut på denna is sprang under dagen en söt liten hund, som givetvis inte visste bättre. Hundens matte och husse ropade och visslade, men vovven sprang allt längre ut. Mitt ute på vattnet brast isen, och vi kunde inte mycket annat göra än att se på när hunden kämpade för sitt liv och vänta på Räddningstjänsten.
Räddningstjänsten kom, hunden blev räddad och vi kunde alla pusta ut. Kvar i vattnet låg en massa stök och olika don som använts i tidigare räddningsförsök av hunden. När det hade börjat plockas upp bland allt stöket sa G:
"Titta mamma, C räddar stegen!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar