Förra sommaren var Gs kompis T här på besök och lekte. T var då ett par månader mer än tre, G hade precis fyllt två. Det var sent på eftermiddagen och G var supertrött. T skojade och sa att han hade tagit Gs händer. G blev helt hysterisk och skrek att T skulle lämna tillbaka händerna. Ts mamma och jag försökte förklara för G att det inte var på riktigt. När detta inte hjälpte försökte vi uppmana T att lämna tillbaka händerna till G eftersom han blev ledsen. Men T, som också var lite trött och sur, svarade bara:
-"Joho, det är på riktigt! Nu tar jag dina händer, G!"
No end to the gråtfest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar