Är det meningen att jag ska välkomna solen nu eller?

Jag råkade visst gå ut en halvtimme eller så...

posted from Bloggeroid

Festhumör

Maken, Bumbi och jag ska iväg på fest idag (Ubbe hälsar på mormor och morfar), och då måste en så klart komma i stämning. Vårt allmänna stök är inte jättefestligt att dra runt i alltid, men för att muntra upp mig funkar så gott som alltid valda hits av Boney M.

Idag bjuder jag således på Rasputin:

Telefonvett

Imorse anade jag vagt att Ubbe hade smugit sig upp ur sängen igen. Jag var inte direkt supersugen på att gå upp, men anade då min telefon ringde att det kanske inte var så tidigt trots allt. Tills det visade sig att klockan var halv sju, och det var Ubbe som ringde från makens telefon.

Jäkla tur att det var till mig han ringde...

En ålder

Bumbi är inne i en sån där ålder. I veckor nu har han pratat om robotar. Idag hittade vi en fin och billig en på loppis som vi köpte till honom. Han blev jätteglad, lekte med den ett tag och tog sedan sönder den i småbitar, som allt annat just nu.

Här ovan ser ni ett urval, bland annat den stackars armen.

posted from Bloggeroid

Systemet bygger ju på arbetslöshet

Jag och en kollega brukar sitta på jobbet och beklaga oss över den hetsjakt som bedrivs gentemot arbetslösa, samtidigt som vi har ett ekonomiskt-politiskt system som bygger på att vi måste ha arbetslöshet. Jag undrar vad en egentligen har för en världsbild då en tror att arbetslöshet är någonting som försvinner bara för att en drar in folks bidrag - vill en verkligen lösa problemet kanske ett systemskifte istället hade varit på sin plats?

Röda ropet och Knutna nävar säger det så mycket bättre än vad jag kan, så here goes:

Spring Lasse spring:


Det är något konstigt med friheten:

Gråtfärdig

Det var en riktig pärs att lämna på dagis idag. Under påklädning lappade Bumbi till mig så att det började tjuta i örat. Jag blev arg och hämdlysten, och sa därför att han inte fick cykla till dagis idag. Inte helt genomtänkt kanske, men nu var det sagt.

Bumbi, som uppenbarligen var på kasst humör redan innan, försökte då riva ner den tunga hallspegeln för att i sin tur straffa mig. Jag blev ännu argare, drog fram ståplattan till Ubbes vagn och sa till Bumbi att det var den som gällde. Bumbi ville cykla och jag ville inte bli slagen - tyckte för en kort stund att de båda skulle ta ut varandra.

Så Bumbi grät hela vägen till dagis. Jag fick bära honom in, och han fortsatte gråta. Efter att ha lämnat den yngre modellen på sin avdelning, även han storgråtandes, gick jag och sa hejdå till Bumbi - som fortfarande grät en himla massa.

Alltså - jag presenterar dåliga sätt att hanteta konflikter. Känner mig som skit och som en dålig förebild. Hur får en egentligen barn att sluta slå?

Husjakten, del 9

Den här gången var det nästan så att jag hade börjat planera flytten. Jag tänkte mig att om budgivning, kontraktskrivande och besiktning gick fort, då skulle vi kanske kunna klara någon månad med dubbla kostnader och få flytta in i juli. Större delen av sommaren i en fantastisk trädgård, utrymme för oss alla och ett underbart liv. Det som fick mig att drömma såpass långt - för även om jag brukar bli entusiastisk inför varje husvisning brukar jag faktiskt inte riktigt drömma iväg så fullständigt som jag nu gjort i tre veckor inför dagens visning - var många saker. Läget var trevligt, uppe på en höjd och lite avsides sådär ut mot en ravin/naturskyddsområde. Huset var från 30-talet och verkade påminna en hel del om ett av de första husen vi tittade på, som vi blev lagom förälskade i. Sprillans nytt kök. Trevlig trädgård (vi hade så klart promenerat förbi redan tidigare), som dessutom innehöll ett litet hönshus. Pelletsuppvärmt, alltså relativt låga driftskostnader.

Så kommer då dagen, visningen och besvikelsen. Huset var väl i grunden ganska trevligt - för ja, det påminde en hel del om det där huset vi var och tittade på för länge sedan. Planlösningen var gemytlig, vi skulle få plats alldeles lagom. Köket var jättefint, precis som på bilderna. Trädgården var trevligt uppbyggd och hade strålande potential. Men det där fantastiska läget visade sig dessutom föra med sig en himla massa vägljud. Vägljud skulle så klart kunna vara okej, men det som var lockande med just det här huset var att läget på något sätt kändes avskilt - och då accepterar jag inte ständiga motorljud.

Eftersom det var ett såpass trevligt hus hade jag nog kunnat leva med spruckna takpannor och brädor i fasaden som behövde bytas ut. Kanske också med det faktum att det yttre laget av betongen i grunden hade börjat trilla av (brukar det hända med gamla hus?). Lite mer tveksam ställde jag mig kanske till hålen som fanns i fasaden, där någon sorts rör verkar ha stuckit ut tidigare och som nu var täckta med textilier och grejer. Eller att källartoaletten hade en ventil som var igenproppad med en handduk. Det får mig faktiskt att känns mig lite tveksam. Allt gammalt skräp som låg och drällde i trädgården (samt i alla förrådsutrymmen, samt det skräp som nästintill trillade över oss då vi öppnade garagedörren) var väl också ett tecken på att det inte var de mest omhändertagande ägare som ville kränga oss sitt hus.

Allt det där - allt det som jag just skrev - det hade nog kunnat vara överkomligt, om det inte vore för lukten. Det luktade kattbajs i större delen av huset. Där det inte luktade kattbajs luktade det fukt. Förutom pannrummet, så klart, där det istället luktade bränd pellets.

Tydligen får vi stanna i vår lilla lägenhet i området där vi inte riktigt trivs ett bra tag till.

Tidigare inlägg:
Husjakten
Husjakten, del 2
Husjakten, del 3
Husjakten, del 4
Husjakten, del 5
Husjakten, del 6
Husjakten, del 7
Husjakten, del 8  

Med gårdagens inlägg i åtanke

måste jag väl visa vad jag hittade i ungens egen jackficka.

posted from Bloggeroid

Present

"Här mamma, du får en sten av mig. Du får lägga den i fickan, och så måste du ha den där hela dagen på jobbet. Du får inte visa den för chefen!"

posted from Bloggeroid

Som en stucken gris...

...har Ubbe skrikit större delen av helgen - natt som dag. Lagom tufft, så där. Inte den blekaste vad som försiggår, men tror att det kan ha poppat fram någon ny tand. Men det har aldrig varit på det här viset tidigare, så jag vet inte.

Trodde nog aldrig jag skulle säga det..

...men det här med att göra prognoser, det är faktiskt riktigt roligt.

VAB

Ubbe hade feber igår kväll, så vi är hemma idag. Han har inte feber idag, men så ser ju reglerna ut - minst en feberfri dag innan det blir tillträde till förskolan.

Så... klockan är alltså strax över nio, och vi har redan hunnit spela corona, funny farm och ballongjakten. Nu har vi tagit paus med popcorn och lilla spöket Laban.

Undrar just vad vi ska hitta på resten av dagen?

Halvdant

Jag tycker inte om att göra saker halvdant. Har jag ansvar för någonting (framför allt i jobbsammanhang, eller inom politiken), vill jag att det blir gjort ordentligt. Jag vill att jag och de jag jobbar med ska vara ute i god tid, planera långsiktigt (även om en såklart måste kunna styra upp saker i sista minuten också, då det krävs - jag vill bara inte att det ska vara normen) och att arbetet ska utföras på ett kvalitativt sätt. Jag vill kunna känna mig stolt över det jag gör och åstadkommer. Kanske är det så att jag vill känna mig stolt över det, snarare än den position jag har i olika sammanhang. Lite med mottot "dina handlingar definierar vem du är", snarare än att det skulle vara en titel eller en tjusig plats i maktstrukturen som är det definierande.

Denna preferens är givetvis någonting som varit mig till gagn både inom politiken och på arbetsplatser av alla de slag, men det kan också göra livet galet jobbigt för mig. För visst hade det varit mycket lättare i livet om jag bara kunde rycka på axlarna åt dem i min närhet som vill slarvgöra saker i sista minuten. Visst hade det varit lättare om jag inte brydde mig så mycket, och om jag klarade av att inte känna så himla mycket ansvar hela tiden.

Det sista jag gjorde på jobbet idag var att sitta med en mindfulnesspedagog och planera framtida samarbeten. När vi satt och planerade tyckte jag att idén med mindfulness i föräldraskap var en riktig höjdare (tycker jag iofs fortfarande), och någonting jag själv skulle vilja delta i - men ju mer jag tänker på det hade kanske mindfulness i arbetet varit minst lika mycket för mig...

Nattning

Bumbi: "Mamma, jag är hungrig och törstig."
Jag: "Det blir ingenting nu."
B: "Men jag är jättehungrig."
J: "Du har fått jättemycket mat."
B: "Men jag är... törstig!"
J: "Du har druckit massa mjölk."
B: "Men... jag är... yr."

und so weiter

Det här var väl ändå inte meningen

Glad att vi aldrig bytte däck på bilen.

posted from Bloggeroid

Koppla bort och koppla av

Nu kopplar jag bort kontaktmöjligheter till mig för helgen, för jag  har checkat in på spa med maken.

Rehab för näthatare

Länkkärlek:

REHAB//SARA OCH MOA I BANG

Rysaren fortsätter... eller?

För ett tag sedan skrev jag om varför ormar får mig att rysa alldeles för jävligt, och det inlägget har tydligen lett hit folk. Och precis som historien om ormen som mäter sin matte för att införskaffa middag, fick bara sökorden "ormen lade sig bredvid mig i sängen" mig att rysa. Är det alltså fler ovetande stackare som råkat ut för detta och nu vill veta vad den i smyg ondskefulla ormen sysslar med? Eller... är det kanske bara en skröna?

Och jo - så klart är det bara en skröna. En väl spridd sådan, som sprids med hjälp av såväl Knausgårds Min kamp 2 och Hermansons Himmelsdalen. Visst - medverkan i diverse böcker är så klart inte nödvändigtvis ett tecken på att det är fel, men vidare googling bekräftade att historien knappast är sann. Snopes.com avslöjar skrönan som just en sådan, och talar om att en pyton inte har för vana att mäta sina offer. "They grab, they squeeze, they eat."

Om ormar fortfarande får mig att rysa? Tro fan det! Min google-jakt informerade mig också om att ifall en pytonorm skulle ge sig på mig och bestämma sig för att krama mig till döds, då skulle jag inte ha en chans om jag inte hade andra människor runt omkring som kunde linda bort ormjäveln. Snopes.com fortsätter sitt myth-bustande med att tala om att den typen av ormar folk har hemma inte skulle kunna gapa tillräckligt stort för att äta en vuxen människa. Inte en vuxen, alltså, men ett barn?

Fy fan för att bo i delar av världen som har en massa läskiga, farliga, giftiga ormar och insekter. Jag är så nöjd här i Norden så det finns inte. Visst kan björn och varg vara läskigt och farligt och allt sånt där - men de kommer garanterat inte krypa in i ditt hem när du ligger och sover. Hmpf.

Kontrasten

Igår: inte sovit en blund. Hastar till dagis för att hinna till bilprovningen. Hinner dit, inte en själ där, misslyckas med ankomstregistrering, blir förbannad och inser efter en kvart att det var mitt fel; fel dag.

Idag: sovit tio och en halv timme, strosat till dagis, hunnit till bilprovningen och sitter nu och väntar på att de ska bli klara där.

Jag tror jag gillar den här dagen.

Te-high

Igår eftermiddag-kväll hällde jag nog i mig ett par liter Earl Grey. Det visade sig att jag nog inte är så van vid svart te längre. Teet i kombination med ett och ett halvtåring som klättra fram och tillbaks över en visade sig vara en dålig kombination för sömnens skull. Jag är trött.

Blogginspiration/Länkkärlek

För ett tag sedan började jag lyfta favoritbloggar, och började då med Ellen. Näst på min lista är Alexandra, som precis som Ellen inspirerar mig på många plan. Hon har fått mig att gå ut och springa fastän jag inte var sugen, att köpa snygga skor och genom sin blotta bloggexistens fått mig att må bättre i min roll som förälder. Hon har en typisk vardagsblogg, antar jag, samtidigt som hon sällan går in på för mycket detaljer. Det är oftast personligt men sällan privat.

Förutom att hon tuggar bark och har snygga skor, har hon också tagit initiativ till Klädutmaningen 2.0, där hon uppmanar alla till att ge fan i masskonsumtion (i princip). Vad jag förstått har utmaningen spritt sig något väldigt och blir ju således en lagom bra insats för miljön.

I föräldraskapet verkar hon vara tämligen avslappnad, men egentligen vet jag inte så mycket. Jag vet bara att hon ger intryck av att vara en klok person i allmänhet, och då är det inspirerande då hon utan att knussla säger att hon grät senast häromdagen, eftersom det ibland är skitsvårt att vara förälder (gemensamt tema med Ellen). För det är det ju - men ibland får alla andra det att se så fasansfullt lätt ut, och då är det skönt att få bekräftelse på att det inte är det.

Så ovan - ett litet axplock av vad det är som gör att jag tycker att "Försök att inte se så snygg ut" är en bra blogg.

Hem till byn

Nu när våren börjar närma sig (?) börjar husen ploppa upp på hemnet igen efter flera månaders dvala. Efter att ha varit helt inställda på att vi ska bo i kommunens centralort, börjar jag alltmer kapitulera för tanken på hembyn. I min lilla by skulle vi inte bara ha närmre till släkten (och därmed hjälpen), utan vi skulle också finnas en mil närmare jobbet. Husen är bra mycket billigare, och det skulle även pendlandet bli. Livet på landet innebär generellt en del bilande - att behöva ta bilen för att hälsa på vänner i Kinna skulle därför inte vara särskilt dramatiskt...

Vi börjar helt enkelt bredda våra vyer. Vi har två samhällen att leta i, istället för ett. Båda har sina för- och nackdelar (ett tema jag verkar ha återvänt till de senaste inläggen), men i slutändan är det kanske de specifika husen som kommer att få avgöra.

Vi får väl se hur det blir...

Att älska sig själv

Bumbi säger: "Mamma, jag älskar dig och Ubbe och pappa och mig mest. Vem älskar du? "

Jag: "Jag älskar ju dig och pappa och Ubbe."

Bumbi: "Och dig själv, mamma - glöm inte dig själv!"

Motivationen

När saker och ting bara lassas på varandra - jobbgrej på jobbgrej på jobbgrej på sömnbrist på kyla på... i all oändlighet, då är det svårt att motivera sig till att blogga. Åtminstone för mig. Påskledighet är en befrielse, och det ska bli mäkta skönt - även om vi kommer att flänga runt och träffa folk som bara den. Det har ju såklart både sina för- och nackdelar; det är synd att vi inte får så mycket sitta still-tid, men kul att vi får träffa så mycket roliga människor.

Jag hoppas på att ha tid och ork att återkomma under påskhelgen.

Tåg

Sedan ett tag tillbaka har ju jag blivit bilpendlare. Bilandet fram och tillbaka har ju så klart både för- och nackdelar, men på det stora hela har jag tyckt att det varit ganska skönt. Jag är mer flexibel, behöver inte stressa lika mycket och hamnar precis utanför dörren på jobbet.

Med det i åtanke var det inte riktigt så att jag såg fram emot att behöva ta tåget till jobbet idag. Meckigt, kommer fram senare än vanligt och blir allmänt icke-flexibel. Eller nåt.

Så tar jag då tåget och slås istället av hur skönt det är att få en promenad på morgonen, att få sitta still och inte bara slappa utan dessutom läsa lite bloggar. Underbart!

Bilden här ovan är den utsikt en får när en sitter på tåget på min station. En kollega blev nästan chockad när hon åkte förbi och tänkte om mig att "hon bor i ett industriområde mitt i ingenstans". Och jojo, här bor jag. På min perrong kommer ingen konduktör och talar om ifall tåget inte tänker dyka upp...

posted from Bloggeroid

Brrrr

För jävla kallt idag. Men å, vad jag har saknat mina barfotaskor!

posted from Bloggeroid