Den här gången var det nästan så att jag hade börjat planera flytten. Jag tänkte mig att om budgivning, kontraktskrivande och besiktning gick fort, då skulle vi kanske kunna klara någon månad med dubbla kostnader och få flytta in i juli. Större delen av sommaren i en fantastisk trädgård, utrymme för oss alla och ett underbart liv. Det som fick mig att drömma såpass långt - för även om jag brukar bli entusiastisk inför varje husvisning brukar jag faktiskt inte riktigt drömma iväg så fullständigt som jag nu gjort i tre veckor inför dagens visning - var många saker. Läget var trevligt, uppe på en höjd och lite avsides sådär ut mot en ravin/naturskyddsområde. Huset var från 30-talet och verkade påminna en hel del om ett av de första husen vi tittade på, som vi blev lagom förälskade i. Sprillans nytt kök. Trevlig trädgård (vi hade så klart promenerat förbi redan tidigare), som dessutom innehöll ett litet hönshus. Pelletsuppvärmt, alltså relativt låga driftskostnader.
Så kommer då dagen, visningen och besvikelsen. Huset var väl i grunden ganska trevligt - för ja, det påminde en hel del om det där huset vi var och tittade på för länge sedan. Planlösningen var gemytlig, vi skulle få plats alldeles lagom. Köket var jättefint, precis som på bilderna. Trädgården var trevligt uppbyggd och hade strålande potential. Men det där fantastiska läget visade sig dessutom föra med sig en himla massa vägljud. Vägljud skulle så klart kunna vara okej, men det som var lockande med just det här huset var att läget på något sätt kändes avskilt - och då accepterar jag inte ständiga motorljud.
Eftersom det var ett såpass trevligt hus hade jag nog kunnat leva med spruckna takpannor och brädor i fasaden som behövde bytas ut. Kanske också med det faktum att det yttre laget av betongen i grunden hade börjat trilla av (brukar det hända med gamla hus?). Lite mer tveksam ställde jag mig kanske till hålen som fanns i fasaden, där någon sorts rör verkar ha stuckit ut tidigare och som nu var täckta med textilier och grejer. Eller att källartoaletten hade en ventil som var igenproppad med en handduk. Det får mig faktiskt att känns mig lite tveksam. Allt gammalt skräp som låg och drällde i trädgården (samt i alla förrådsutrymmen, samt det skräp som nästintill trillade över oss då vi öppnade garagedörren) var väl också ett tecken på att det inte var de mest omhändertagande ägare som ville kränga oss sitt hus.
Allt det där - allt det som jag just skrev - det hade nog kunnat vara överkomligt, om det inte vore för lukten. Det luktade kattbajs i större delen av huset. Där det inte luktade kattbajs luktade det fukt. Förutom pannrummet, så klart, där det istället luktade bränd pellets.
Tydligen får vi stanna i vår lilla lägenhet i området där vi inte riktigt trivs ett bra tag till.
Tidigare inlägg:
Husjakten
Husjakten, del 2
Husjakten, del 3
Husjakten, del 4
Husjakten, del 5
Husjakten, del 6
Husjakten, del 7
Husjakten, del 8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar