Det var en riktig pärs att lämna på dagis idag. Under påklädning lappade Bumbi till mig så att det började tjuta i örat. Jag blev arg och hämdlysten, och sa därför att han inte fick cykla till dagis idag. Inte helt genomtänkt kanske, men nu var det sagt.
Bumbi, som uppenbarligen var på kasst humör redan innan, försökte då riva ner den tunga hallspegeln för att i sin tur straffa mig. Jag blev ännu argare, drog fram ståplattan till Ubbes vagn och sa till Bumbi att det var den som gällde. Bumbi ville cykla och jag ville inte bli slagen - tyckte för en kort stund att de båda skulle ta ut varandra.
Så Bumbi grät hela vägen till dagis. Jag fick bära honom in, och han fortsatte gråta. Efter att ha lämnat den yngre modellen på sin avdelning, även han storgråtandes, gick jag och sa hejdå till Bumbi - som fortfarande grät en himla massa.
Alltså - jag presenterar dåliga sätt att hanteta konflikter. Känner mig som skit och som en dålig förebild. Hur får en egentligen barn att sluta slå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar