torsdag 12 april 2012

Rysaren fortsätter... eller?

För ett tag sedan skrev jag om varför ormar får mig att rysa alldeles för jävligt, och det inlägget har tydligen lett hit folk. Och precis som historien om ormen som mäter sin matte för att införskaffa middag, fick bara sökorden "ormen lade sig bredvid mig i sängen" mig att rysa. Är det alltså fler ovetande stackare som råkat ut för detta och nu vill veta vad den i smyg ondskefulla ormen sysslar med? Eller... är det kanske bara en skröna?

Och jo - så klart är det bara en skröna. En väl spridd sådan, som sprids med hjälp av såväl Knausgårds Min kamp 2 och Hermansons Himmelsdalen. Visst - medverkan i diverse böcker är så klart inte nödvändigtvis ett tecken på att det är fel, men vidare googling bekräftade att historien knappast är sann. Snopes.com avslöjar skrönan som just en sådan, och talar om att en pyton inte har för vana att mäta sina offer. "They grab, they squeeze, they eat."

Om ormar fortfarande får mig att rysa? Tro fan det! Min google-jakt informerade mig också om att ifall en pytonorm skulle ge sig på mig och bestämma sig för att krama mig till döds, då skulle jag inte ha en chans om jag inte hade andra människor runt omkring som kunde linda bort ormjäveln. Snopes.com fortsätter sitt myth-bustande med att tala om att den typen av ormar folk har hemma inte skulle kunna gapa tillräckligt stort för att äta en vuxen människa. Inte en vuxen, alltså, men ett barn?

Fy fan för att bo i delar av världen som har en massa läskiga, farliga, giftiga ormar och insekter. Jag är så nöjd här i Norden så det finns inte. Visst kan björn och varg vara läskigt och farligt och allt sånt där - men de kommer garanterat inte krypa in i ditt hem när du ligger och sover. Hmpf.

Inga kommentarer: