Imorse anade jag vagt att Ubbe hade smugit sig upp ur sängen igen. Jag var inte direkt supersugen på att gå upp, men anade då min telefon ringde att det kanske inte var så tidigt trots allt. Tills det visade sig att klockan var halv sju, och det var Ubbe som ringde från makens telefon.
Jäkla tur att det var till mig han ringde...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar