Anders

Den senaste veckan har det hängt nån kille som heter Anders hemma hos oss osedvanligt ofta. Anders är en exakt kopia av min äldsta son, 2,5, och har ett mycket aktivt liv. Anders blir väldigt ofta sjuk, och måste gå till doktorn (det är jag). Lite oavsett vad det är, brukar han få plåster och medicin.

Anders kör bil, åker till skolan, går till jobbet (vid de senare två aktiviteterna är det viktigt att Anders får hjälp med att ta på sig sin ryggsäck) och en gång hade Anders smugit en av Rs leksaker i tvättmaskinen.

Skogen. Bortanför tröskeln skymtar Anders hus.

Idag har Anders varit mer aktiv än någonsin. På morgonen tog han körkort. På eftermiddagen har han bland annat haft konsert för mig (han klinkade på en gitarr och sjöng "Alla är rädda för spöket") och bjudit mig på picnic i skogen. Vi satt i skogen säkert en halvtimme. En liten stund fick jag dock vänta själv, eftersom Anders skulle ner i den mörka källaren och hämta mera kaffe på hyllan högt uppe.

Mörka källaren

Viktigast av allt är kanske att Anders aldrig tilltalas i första eller andra person - han är nämligen alltid Anders. Säger jag "du", rättar han "Anders".