För ett bra tag sedan nu gick fjärrkontrollen till vår TV sönder. Detta har inneburit att vi inte kunnat titta på sådant som ligger på USB-minne, och inte heller kunnat bläddra i menyerna på den inbyggda DVD-spelaren. Då vi har en TV av ett väldigt udda märke skulle det bli oerhört dyrt att köpa en ny fjärrkontroll, så vi kom på att den bästa lösningen förmodligen skulle vara att köpa en billig DVD-spelare.
Sedan har vi gått och sugit på den idén ett bra tag, men det har inte blivit något köp. Idag besökte vi en stor loppis, där vi helt plötsligt ser att någon säljer 3 stycken DVD-spelare för 100 spänn. Jag frågade om det var möjligt att bara köpa en av spelarna, och väntade mig nästan att hon skulle svara att jajjemän, det går på hundra pix det med. Så fick jag den för trettio.
"Och jag antar att den fungerar?" frågade jag.
"Ja, den fungerar - det är bara lite överflöd. Lyxkonsumtion."
Vi slog till, gick hem och installerade den fullt fungerande DVD-spelaren (med en Ainbusk singers-skiva kvarglömd inuti) och var hur nöjda som helst. Och det slår mig hur extremt olika det kan vara. Jag tycker nog att vi kan konsumera alltför mycket från och till, och jag kan väl tycka att jag är lite väl lättvindig med att handla ibland, med tanke på såväl plånbok som miljö. Så stöter jag alltså på någon som gått och shoppat en himla massa nya DVD-spelare, trots att de gamla fungerat, och det är då jag inser att vårt konsumtionsmönster inte är så himla illa ändå. Vi tänker ju åtminstone efter någorlunda före vi köper någonting.
Tre DVD-spelare, fullt fungerande. Nu har vi en diskussion här hemma huruvida de som går omkring och köper DVD-spelare på löpande band är idioter eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar