Nå, så var det dags igen. Efter många månaders brist på inspiration har mycket hunnit hända i mitt liv. Jag och familjen har lämnat Lund och Skåne bakom oss, och flyttat tillbaka "hem" till Marks kommun. Jag har - åtminstone för stunden - lämnat den aktiva politiken bakom mig och min partiavgift är av ideologiska skäl detta år inte betald.
Inte en sekund har jag ångrat vårt beslut att flytta tillbaka till hemkommunen, även om exempelvis medieutbudet lämnar mer att önska. I brevlådan får vi nu varje vecka hem Markbladet, vars artiklar sliter stora hål i min själ på grund av sin brist på kvalitet och fullständiga meningar, och till vardags kommer för en period även Borås tidning. Den senare av dessa bägge tidningar har nu under sensommaren tagit sin roll som en del i alliansens kampanjapparat på stort allvar, och jag har sällan skådat dess like till vinklad journalistik (nu snackar vi inte ledarsidan här, utan de faktiska nyhetsartiklarna).
I Markbladet har jag nu ivrigt följt sommarens kommunpolitiska spel, och inte kunnat låta bli att fascineras av det faktum att kommunens fjärde största parti de facto gått till val på politikerförakt. Markbygdspartiet, som är vårt lokala missnöjesparti, står och orerar vitt och brett om hur värdelösa alla andra politiska partiers beslut är - detta utan att egentligen ge ett enda konkret exempel. Mest i generella ordalag pratar partiets försteman Henry Sandahl om hur alla andra är dumma konspiratörer, och hur han minsann gjort en massa bra saker och kommit med en massa bra förslag - återigen utan konkreta exempel.
En intressant skildring av partiet finnes i dagens Borås tidning, i en artikel om vad Markbygdspartiet vill. Det första som slås fast i artikeln är att partiet helst ser sig själva i en vågmästarroll, snarare än i majoritet. Och självklart måste detta vara det mest bekväma för vem som helst - då slipper en ju ta ansvar. Och ärligt talat är deras politik knappast någonting att ta ansvar med. Deras uttalade vilja är att satsa mer på så kallad kärnverksamhet - och gott nog, visst. Men detta ska de finansiera genom att slopa den mesta av vår kultur- och fritidsverksamhet, inklusive badhuset. Enligt deras beräkningar skulle detta spara in en massa pengar till kommunen, vilket naturligtvis är ren dum-matematik.
För att kommunen ska få in pengar krävs skatteintäkter. För att få skatteintäkter krävs medborgare som är villiga att bo kvar i kommunen (och som arbetar), och gärna också nyinflyttade medborgare som kan bidra med ytterligare resurser. Ett nedlagt badhus leder till minskad simkunnighet för våra barn (om inte skolorna regelbundet skeppar barnen till Borås, men det låter ju inte heller särskilt billigt - eller för den delen miljövänligt). Livsfarligt. Nedlagda fritidshem leder till att föräldrar måste jobba väldigt mycket mindre, vilket leder till minskade skatteintäkter av den orsaken (partiets förslag om ökade vårdnadsbidrag leder givetvis till detsamma). Nedstängda fritidsgårdar leder med stor sannolikhet till ökad förstörelse ute i samhället, vilket innebär ökade kostnader i reparationer och underhåll. Ett minskat kulturutbud leder till att kommunen i allmänhet är mindre attraktiv att bo i, varför färre skulle flytta hit och färre skulle betala skatt.
Alltså, det är inte det att jag inte kan förstå mig på politikerförakt. Skandalerna som målas upp i media är många, och även jag som varit aktiv i kommunpolitiken en tid håller på att spy på den rådande gubbismen. Och de flesta ser nog inte att de politiker som sitter och styr en kommun är helt vanliga människor, som har vanliga arbeten och lägger ner sina själar och sin tid på att försöka göra det som ska vara bäst för kommunens medborgare som kollektiv. Men att försöka stävja politikerföraktet genom att rösta på sådana som fattar än mer ogenomtänkta beslut, som är än mer självgoda än de andra? Det är ingen lösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar