På senare tid har jag skummat lite av varje, brottsstycken här och brottsstycken där. Främst har det varit tidskrifter som har pockat min uppmärksamhet. Och så Alla själars natt av Deborah Harkness (Forum förlag).
För grejen är den, att jag fullkomligt älskar lättsmält litteratur med ockult innehåll. Häxor, vampyrer - det mesta går förmodligen hem. Jag kan absolut inte säga mig vara någon konossör i ämnet - främst har detta intresse till en början tagit sig uttryck i ett svullande av TV-serier som blandar det ockulta med en fantastisk dramatik (och när jag säger fantastisk dramatik - betänk då att jag tycker Days of our lives är oerhört fascinerande).
Nåväl, boken då... Boken innehåller verkligen fantastisk dramatik. Det bästa ordet för att beskriva storyn är kanske svulstig, eller något i den stilen. Författaren är en tvättäkta historiker, så jag tänker mig att de flesta historiska detaljer är förhållandevis äkta, vilket ju bidrar till någon sorts kvalitativ känsla. Språket, berättelsens uppbyggnad och andra faktorer av den karaktären, däremot - not so much. Ta vilken Marian Keyes-roman som helst, och du har väl den ungefärliga tonen.
Ovanpå den tonen kan vi lägga en helt vedervärdig syn på könsroller. Den kvinnliga huvudkaraktären är en stark och självständig kvinna som forskar i historia. Under berättelsens gång inser vi att hon är en häxa med helt osannolikt starka krafter. Men hon är kär i en vampyr med några hundra år på nacken - han kommer från konservativa ideal och hela boken igenom hänvisas till "vampyrernas natur", som gör att han som hane är extremt beskyddande. I vampyrernas kultur måste man (inte minst som kvinna) lyda denna starka hane och det är ingenting som går att göra något åt, eftersom det är så det är. Av naturen. Och den starka, självständiga häxan går så klart med på detta. När ärenden som i allra högsta grad rör henne ska diskuteras, lämnar hon männen för sig själva (den enda kvinna som vägrar gå är häxans manhaftiga, whiskeydrickande, lesbiska moster) för att istället stå i köket och laga mat och passa upp.
Helt jävla vidrigt.
Men vad tyckte jag då om boken i sin helhet? Underbar. Kan knappt bärga mig tills nästa del i serien kommer på svenska. Jag menar, när det kommer till nöjesläsning slår svulstigt PK vilken dag som helst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar