Min unge har under en period, om han själv fått bestämma, varit klädd i grönt från topp till tå. Från och till har detta ackompanjerats av rosa i form av rosa glittriga vantar, rosa hjälm och rosa cykel. Under perioden har vi råkat ut för en lång rad incidenter, där först och främst en tjej på dagis deklarerat att dessa rosa detaljer inte är okej. Hon har sagt att det rosa innebär att han är tjej, och på något sätt också låtit honom veta att det inte riktigt är okej att vara tjej (åh detta självförakt!).
Så nu är allt annorlunda. Det pratas spiderman, bakugan och beyblade. Han har egentligen inte den blekaste om vem någon av dessa figurer är, men framförallt spiderman är enligt honom starkast i världen och superhäftig. Gott nog antar jag - det är väl bra att ha lite fantasi. Men så kommer vi till färgerna. Jag har generellt försökt uppmuntra en bra blandning av färger och element i klädsel, men nu kommer det:
"Nej, jag gillar inte rosa, jag gillar bara mörkblått! Nej, jag gillar inte ljusblått, jag gillar bara mörkblått!" osv. Mörkblått, mörkblått, mörkblått. Och gärna lite svarta inslag på det. Hade han själv fått shoppa en ny garderob just nu hade han förmodligen sett ut som en liten begravningsnisse. Det får han inte, för han har jättemycket fina kläder i alla möjliga färger som sitter alldeles utmärkt på kroppen ett bra tag framöver. Jag hoppas verkligen att den här dystra färgfasen har gått över tills nästa gång han går upp en storlek... men det vore kanske att hoppas för mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar