Jag minns då jag var tonåring. I min bekantskapskrets gnällde vi på den allmänna dekadensen i samband med första maj. Vi tyckte att det var för jävligt att denna arbetarnas dag inte längre sågs som viktig, och vi var förbannade över att folk tvingades jobba - på första maj. Då bodde jag på landet i Västergötland, och förstamajtågen hade med lite tur 300 deltagare varje år.
Nu bor jag i Lund. En större kommun, och deltagarna i demonstrationståget är givetvis fler. Demonstrationstågen är fler. Och jag har upptäckt att första maj faktiskt är en viktig dag - för många. Dock inte utav den anledning jag skulle tro, eller för den delen vilja. Nej. Lund är uppdelat i två sidor. Båda ser första maj som en viktig dag, men av helt olika skäl. Den ena sidan, det är den jag jobbar för. Den andra, det är den jag fraterniserar med.
För den ena - den jag inte kände till förut - den har en viss koppling till universitetet, min arbetsplats. På den sidan tycker människorna att första maj är en viktig dag, eftersom det då står ett gäng studenter och sjunger fagra sånger framför universitetshuset, med magnoliorna blommande i bakgrunden. (Och viktigast av allt är nog nästan magnoliorna...) Sedan har vi den sida som råder i mitt privatliv, på min fritid. Vi uppskattar ett ledigt första maj för anledningen till det röda i almanackan. Vi vet att det inte är så att vi har nationell helgdag för att några människor i Lund ska kunna gå och lyssna på körsångare i fåniga mössor (antar jag att de har?). Vi går ut och demonstrerar.
Det känns märkligt någonstans, att vara klämd mellan dessa båda världar - som existerar parallellt. Så nära, men ändå så långt borta.
2 kommentarer:
Håller med helt och hållet. Men ännu underligare är det faktum att Valborg har statusen av helgdag/röd dag i Lund. På alla andra platser i landet (möjligtvis Uppsala undantaget) jobbar folk på siste april, och tittar lite på någon brasa på kvällen. I Lund anses det vara en förödmjukning om man har föreläsning och inte är helt ledig denna dag! Dessutom har folk lika höga förväntningar som för julafton. Underligt.
Hej Helen! Tror jag förstår hur du känner det. Jag har ju själv tillryggalagt lite drygt 10 år i Lund. Kan bara uppmuntra dig att stå på dig, och vara stolt över dina högst mänskliga värderingar. Sen får du tänka på att Lund är en speciell stad, lite snobbigare än genomsnittsstaden. Och glöm heller inte det faktum att dina värderingar är en lite egenhet du delar med ca 40 % av Sveriges befolkning.
mvh Patrice
Skicka en kommentar