Då jag slagit upp denna bok, hittat bland Brombergs höstutgivning, blir jag ganska snart skeptisk. Jag upptäcker nämligen att det rör sig om en brevroman, vilket varken känns särskilt fräscht eller kul. Men så ger jag den iallafall en chans, och upptäcker att formatet för en gångs skull gör sig väldigt bra. Formatet i sig ter sig ofta ohållbart och osammanhängande, men här har författaren löst det genom att låta huvudkaraktären brevväxla med en mängd olika personer, viket fyller upp de luckor som kan uppstå då det bara är brev mellan två.
Romanen utspelar sig 1946 både i London och på kanalön Guernsey. Författaren Juliet Ashton får brev från en man som hittat hennes namn och adress i en bok han köpt begagnad: han har blivit helt tagen av författaren och han ber Juliet leta upp fler böcker av samme man åt honom. I samma brev berättar han om Guernseys litteratur- och potatispajssällskap, som han själv tillhör. Sällskapet väcker Juliets intresse, och hon börjar brevväxla med flera av dess medlemmar och åker efter ett par månader till ön för att hälsa på sina nya vänner. Romanen fortsätter berättas i brevform rakt igenom, då hon även skriver till sin förläggare och hans syster, som är Juliets bästa vän.
Berättelsen genomsyras av kärlek till böcker och den verkliga författarinnans enorma historieintresse. Upplyftande ord om litteratur och kärlek blandas med skildringar från det ockuperade Guernsey under kriget, fragment från kontinentens koncentrationsläger och från den fattiga tid som rådde då kriget var över. Trots detta ska ni inte tro att boken är nedslående på något sätt, då Shaffer beskriver människors förmåga att hålla sig flytande trots elände och misär. Hon beskriver kulturen som ett undflyende vapen och hur människor faktiskt förmår upprätta goda relationer över fienders gränser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar