Idag har jag jobbat elva och en halv timme. Och så lite pendling och halvtaskig sömn ett par veckor på det, så är en på banan... jojo.
Men när jag skulle gå hem idag kände jag mig ändå lite stolt. Trött och urlakad, visst. Men på väg ut från jobbet möte jag flera glada människor, som såg sådär lagom upprymda och förväntansfulla ut. De var på väg att få lära sig någonting nytt, och utveckla sig själva. Det livslånga lärandet, eller nåt. Och jag hjälper till att göra det hela möjligt. Helfint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar