onsdag 15 oktober 2008

Inget språkligt mästerverk, direkt.

En värld där ingenting får ifrågasättas och där svaret på alla frågor eller tveksamheter sägs kunna hittas i den egna litteraturen, det är en sådan värld som beskrivs i Henrik Petterssons debutroman Jehåvasjäveln. Som titeln antyder är den värld jag syftar till den värld som Jehovas vittnen lever i - en värld som till och med de själva menar inte är densamma som den vi "andra" lever i. För att leva i vår värld, det anses vara fult och syndigt.

Till en början trodde jag inte att jag skulle klara av att läsa färdigt boken, enbart på grund av det torftiga språk som fick inleda hela alltet. Efter fyra sidor funderade jag på att lägga ner, men bestämde mig för att se om författaren kanske skulle inse att ingen orkar läsa en bok som består av enbart meningar så korta att en knappt hinner blinka innan de tagit slut. Och så tänkte jag att det faktiskt borde bli bättre, eftersom andra klarat av att ta sig igenom boken. Och mycket riktigt blev de korta meningarna längre och det torftiga språket fick också mer flyt i sig.

Nina Saric på Dagens bok menar också hon att det inte rör sig om något språkligt mästerverk det här, men spår däremot att Jehåvasjäveln är en framtida pocket-bästsäljare och jag instämmer helt i att detta kan vara någonting värt att läsa då den kommer ut i pocket, eller kanske före det om den finns inne på biblioteket. För trots de språkliga bristerna är handlingen tämligen intressant och i både DN och Aftonbladet påpekas det att författaren själv är uppvuxnen som ett "Vittne" och därmed också vet vad det handlar om att leva i "vittnenas" värld (eller helt enkelt i "Sanningen", som de själva verkar kalla det).

Jag tror att vi är ganska många som är nyfikna på vad som egentligen rör sig i huvudet på de personer som med jämna mellanrum kommer och knackar på våra dörrar för att tala med oss om Bibeln, och Henrik Petterssons bok kan säkerligen hjälpa oss på traven med att skapa åtminstone en fragmentarisk bild.

2 kommentarer:

Tehå sa...

Det finns flera sätt att skaffa sig information om vad som driver vittnena. Varför inte fråga dem som kommer till din dörr? Eller du kanske känner en arbetskamrat eller en granne som är vittne, varför inte inleda ett kort samtal? Det bästa sättet att få veta vad de tror och tycker är från dem själva. Eller läsa en bok från ett aktivt vittne?
Exempel:
http://www.gramma.dk/Da/Links/Books/Love/ilg.html

Helen sa...

Haha, jo det är klart - jag glömmer här att se till den mest uppenbara lösningen. =)

Däremot tycker jag att det är intressant att höra resonemanget även från en som har gått över till "min" verklighet, eftersom jag misstänker att jag och de som lever som aktiva vittnen inte riktigt utgår från samma preferenser i våra sätt att resonera. Förmodligen gäller detsamma med någon som vuxit upp i en religion, men jag tror att jag kan stå lite närmre någon som faktiskt väljer att ifrågasätta saker och ting från ett utomstående perspektiv.