fredag 17 oktober 2008

Kapitalismens undergång

Författare har svårt att leva på sitt arbete i dagens Sverige, vilket ledde till att tre representanter från Sveriges författarförbund igår gick ut i DN och krävde nya villkor för Sveriges författare. De kräver att en statlig utredning undersöker möjligheten till ändrade skatteregler och anpassade sociala trygghetssystem för författare och litterära översättare. De menar att litteratur är viktigt för ett samhälles demokratiska fortlevnad och kritiserar det faktum att boken i dagens samhälle blivit reducerad till enbart en vara. Den liberale bloggaren Fredrik Segerfeldt svarar med att skriva att om de vill ha betalt för sina böcker, så får de väl skriva böcker som folk vill läsa.

Segerfeldts korta uttalande blir mest till en pinsam symbol för exakt det problem som författarförbundets representanter pekar på. Reducering av böcker till enbart en vara. Segerfeldt har varit verksam vid Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Timbro - alla ställen med stark koppling till åtminstone det största regeringspartiet, statsministerns Moderater. Och det är väl ungefär den politik Segerfeldt förespråkar som vi kan vänta oss av regeringen i framtiden. En politik där boken, och kulturen i allmänhet, inte får lov att vara någonting annat än just en kommersiell vara. En politik där kulturens viktiga roll som upprätthållare av demokratin trycks ner totalt. Och så har vi bara kapitalismen kvar.

Finanskrisen figurerar fortfarande i pressen. Jag undrar om världsekonomin är på väg att krascha. Tror ni att det skulle betyda det kapitalistiska samhällets undergång?

2 kommentarer:

Rak kurs mot dumheten « Sällsams - Ögonblick och Drömfragment sa...

[...] blogg. Det är föga förvånande en kvinna som ligger bakom den. Inlägget jag fick upp finns här. (Det finns mer läsvärt där än detta inlägg.) Det handlar om att Sveriges författarförbund [...]

Ulric Alstermark sa...

Visst borde det skapas nya villkor för Sveriges författare. Håller med om ”en pinsam symbol”.

Världsekonomin har på sätt och vis redan kraschat. Men en krasch är inte alltid ett kortvarigt oljud, utan kan även formas till ett långdraget tillstånd. Vi får väl se vad som händer. Tror (tyvärr) dock inte att det kapitalistiska samhället är helt nära en undergång. Alldeles för många maktmänniskor i världen envisas med att lösa nya problem med gamla ”lösningar”.