Så. Ett drygt år efter det att den faktiskt var aktuell, har jag nu tagit mig i kast med att läsa Sisela Lindbloms De skamlösa. Boken fick mycket uppmärksamhet i samband med den så kallade väskdebatten, i vilken boken sägs vara ett inlägg. Debatten verkar visserligen ha kommit igång till stor del på grund av saker som sades av Lindblom i en förintervju inför boksläppet - men att boken i sig skulle ha någonting att tillföra debatten, det håller jag inte alls med om. Författaren säger att hon vill kritisera en allmän sinnesstämning som finns i samhället, en konsumtionshets. Detta ska hon ha gjort genom att skildra några ytliga människors leverne, både innehållet i deras tankar och sättet de uttrycker sig på - tydligen ska Lindblom ha lagt en del energi på att utforska hur denna ytliga grupp människors språkbruk ser ut, för att sedan kunna imitera detta i sitt eget litterära verk.
Kanske har hon lyckats med det där sista, kanske inte. Trots att SvD menar att de satiriska dragen i boken är tydliga, är det enda i boken jag faktiskt kan se skulle kunna vara en satir på en allmän sinnestämning nämligen just det dåliga språkbruket i boken. Om vi bortser från att språket är torftigt vad gäller ordval och nyanser så förekommer det dessutom en hel del grammatiska fel och allmänt konstiga meningsbyggnader. Utöver detta hade en kunnat önska sig en långt bättre korrekturläsning ifrån förlagets sida (tråkigt nog inte första gången jag gör ett sådant konstaterande angående en bok utgiven av Norstedts, även om jag i det här fallet läst Månpockets version)...
Boken har visserligen underhållande drag, det kan jag glatt erkänna. Exempel på sådana är den kvinnliga damtidningsreportern som blir beroende av porrsurfande och vill "rädda" en polsk näthora genom att ta henne till Sverige och göra henne till stjärna i en porrfilm; eller varför inte den snobbiga karln med jur.kand. i bakfickan, som trots sina utåt sett konventionella ideal och fina familj inte lyckas få ett jobb och som spenderar sin fritid med att runka till sado-masochistiska sexfantasier... Dessa exempel är väl de drag som lättast kan tolkas som satir på någonting, men då knappast på konsumtionshets (eller ens någon allmän sinnesstämning i samhället).
Om vi bortser från d här bitarna ser jag ingen större skillnad på den här romanen och en vanlig chick lit-bok - utom möjligen då att den här är sämre rent språkligt.
1 kommentar:
[...] som en bisats, innan jag fortsätter alltså, säga att det här är ett ypperligt exempel på att Sisela Lindbloms “De skamlösa” fungerar dåligt som en satir på någonting - de dåliga reportage som [...]
Skicka en kommentar