Manual i kvinnotämjande

En av de sista dagarna jag väntade Bumbi såg jag en film på TV: Deliver us from Eva. Ganska så snabbt kände jag igen storyn, och insåg att det var ytterligare en moderniserad variant av Shakespeares Så tuktas en argbigga. Själv har jag spenderat åtskilliga timmar av mitt liv skrattandes eller gråtandes över någon av den store författarens dramer, men det här verket är helt enkelt för mycket! Berättelsen kretsar kring två systrar, Kate och Bianca, som är helt olika varandra. Bianca är snäll och söt - varenda mans dröm. Kate är självständig, intelligent och värsta bitchen. Ingen man vill gå i närheten av henne, vilket leder till problem då hon är den äldste av de två systrarna. Problemet ligger hos fadern som vill gifta bort sina båda döttrar, men traditionen bjuder att den yngre inte kan lämna hemmet innan den äldre systern gjort det - en problematik vi kan hitta även i Bibeln då Laban lurar Jakob att först gifta sig med Lea, trots att det är Rakel som han älskar.

Kates självständiga sinne är till stort agg för Biancas många beundrare, och några av dem bestämmer sig för att försöka hitta en karl som kan ta sig an Kate. De betalar ett av de största ärkesvinen de kan hitta för att smickra sig in hos både fadern och Kate, vilket givetvis går alldeles utmärkt. Petruchio, som ärkesvinet heter, lyckas genom att vara riktigt svinig faktiskt nå fram till Kate, smälta ner hela hennes självständighet och pjäsen slutar med att hon håller ett litet anförande där hon talar om vikten av att som kvinna lyda sin make. På allvar.

Pjäsen filmatiserades på 60-talet på Liz Taylor i rollen som Kate, på 50-talet lanserades den i musikalform under titeln Kiss me Kate och förutom Deliver us from Eva har vi under det senaste decenniet sett en modernisering av pjäsen i form av den lite mer berömda high school-filmen 10 things I hate about you. I moderniseringarna av pjäsen har visserligen Kates lilla tal på slutet tagits bort, men så mycket större modernisering av budskapet har inte gjorts. Storyn förtäljer fortfarande om en självständig kvinna, som beskrivs i mycket negativa termer på grund av just denna självständighet. Det är fortfarande så att den självständiga kvinnan mot slutet av filmerna ger upp sig själv för att älska det där svinet, som hon fått reda på har kurtiserat henne enbart för att han fått betalt för det.

Så vari ligger egentligen moderniseringen? Shakespeare skrev sin pjäs i slutet av 1500-talet, men trots försök att faktiskt modernisera det hela stannar moderniseringen tyvärr på ytan. Ärligare tycker jag då att den "modernisering" som sker i Baz Luhrmanns Romeo+Juliet från 1996 är. Vi får i denna följa Leonardo DiCaprio och Claire Danes i en modern och urbaniserad miljö (DiCaprio har till och med Hawaii-skjorta på sig, om jag inte missminner mig), men texten är bevarad som den var på Shakespeares tid. Ärligt, vackert, fint.