Igår kväll vid niotiden hade jag spenderat i princip ett dygn i sträck med att amma. Bumbi åt en halvtimma-timma, sedan "vilade" han tjugo minuter. Under vilopauserna gjorde det mer ont i brösten än det gjorde under själva amningen. Och vila kunde jag inte heller göra, eftersom blöjor var tvungna att bytas. Ingen tid för mat, ingen tid för vätskepåfyllning.
Den vätska som inte lämnade kroppen genom bröstvårtorna, gjorde det genom tårkanalerna. Behöver jag säga att det vid den tiden känds som ett hån att "ledig" är en del av ordet föräldraledighet?
3 kommentarer:
Åh, din stackare. Mammaledighet är en myt. Det borde heta mammaupptagenhet. När Teo var så liten varken åt eller duschade jag. Hoppas Gabriel får igång mjölkproduktionen lite med sitt snuttande så att han gör sitt växtryck och låter dig vara ifred lite snart. Tänker på er. Kram.
Men senare kommer du alltid att minnas att Gabriel var en ängel.
Haha, jotack - jag tycker redan att han är en ängel igen. =)
Skicka en kommentar