1962 gjorde den peruanske författaren Mario Vargas Llosa debut med sin roman Staden och hundarna. Boken skildrar livet för ett gäng pojkar på en militärskola, där milijön påminner en del om den som Jan Guillou skildrar i sin roman Ondskan (om inte annat, så säkert bekant för många genom filmen).
En av pojkarna i Vargas Llosas roman, så underdånig att han av de andra getts öknamnet "slaven", vantrivs på skolan något så fatalt, och han lever för de tillfällen då han får permission och kan ge sig av från skolan en stund. Då några av skolans elever har fuskat på ett prov dras alla permissioner in, tills det har kommit fram vilka de skyldiga är. Då "slaven" inte står ut att vara på skolan mer än nödvändigt anger han de skyldiga, vilket leder till att pojken mördas av sina klasskamrater. Mordet sopas sedan under mattan av skolans lärare, och livet fortsätter som om ingenting hänt för alla andra inblandade i boken.
På P1-morgon igår kunde vi höra att sumobrottningens ställning i Japan är hotad efter att en 17-årig pojke blivit ihjälslagen av sina träningskamrater - inför ögonen på tränaren (som tydligen bidragit till dådet genom att dänga en ölflaska i huvudet på pojken). Det hela skulle ha ägt rum som "straff" efter att pojken försökt fly från sumoskolan på grund av sin enorma vantrivsel på denna.
Jag har i en intervju hört Vargas Llosa säga att intentionen med hans roman till en början faktiskt var att skildra livet på en militärskola - att han först senare såg att verket kom att ha en lite mer symbolisk betydelse. För då boken kommit ut sågs den nämligen som en symbol för någonting mycket större än den lilla skolans värld. Kritiker menade att Vargas Llosa med hjälp av en liten verklighet lyckats skildra en stor - att hans roman var en bild av latinamerikanska diktaturer och ett alltför våldsamt samhälle. Om romanen lyckats skildra just detta, fått symbolisera någonting så mycket större, så frågar jag mig vad som gäller då romanens handling utspelar sig i den faktiska verkligheten. Kan det som hände den 17-åriga pojken i Japan ses som en symbol för någonting större? Vad säger egentligen sumobrottningens, med alla sina auktoritära traditioner, varande som nationalsport om det japanska samhället i stort?
I P1-morgon menar de att händelsen öppnat ögonen på folk angående sumobrottningen, och att dennas ställning nu är hotad. Men kommer det verkligen att vara så? Kommer händelsen att innebära någon faktisk skillnad, eller kommer den japanska nationens liv att fortsätta i samma spår som vanligt - precis som det fortsatte som vanligt för romankaraktärerna i Staden och hundarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar