Jag hörde något så oerhört vackert på radion härom morgonen. En man berättar att han var ute i trädgården och skulle mata fåglarna. Först hade hans halvtama kaja kommit med sina polare och börjat mumsa. Dessa flyttade sig så snart den halvtama skatan dök upp och ville ha sin del - skatan står ju högre upp i hierarkin. (Okej, den här delen av berättelsen kanske inte var helt bedårande...)
När skatan proppat så gott som hela näbben full med brödsmulor dök en liten svalunge upp. Den slängde sig på marken under skatan och viftade lite med sina små vingar och gapade med sin lilla näbb. Skatan hade sett förvirrad ut, men efter ett tag hade den ändå tydligen släppt smulorna den stoppat in i sin mun, plockat upp en liten bit igen för att sedan lägga in den i den lilla svalungens näbb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar