Nu såhär efter midsommar har jag fått ett nytt sätt att fördriva mina eftermiddagar. Jag sitter lite lagom melankoliskt och lyssnar på P1s sommarvärdar via webben, samtidigt som jag lägger patienten Spindelharpan på datorn. Mycket meditativt, kan jag avslöja.
Dagens värd är Peter "Poker" Wallenberg, som bland annat pratar om hur det är att driva ett lyxhotell. Och det är verkligen provocerande. Hela hans grej verkar vara att visa att han "minsann arbetat sig upp", eftersom han har jobbat även med skitsysslorna på hotellet. Och att han säkert vid tillfällen till och med fått jobba hårdare på grund av sitt efternamn. Detta från en människa som då tydligen blev VD vid 31 års ålder - för ett hotell ägt av hans egen släkt. Han måste verkligen ha slitit riktigt hårt. Det måste ha varit jobbigt för honom under den period av hans liv då han fruktade sin framtid, då han på allvar trodde att han skulle behöva försörja sig som diskplockare och slita ut ryggen innan han kommit till medelåldern. Starkt av honom att jobba sig upp från det.
Då han kommer till den del av sin berättelse där han fick jobbet som VD för Grand Hotell i Stockholm (ett av de mest prestigefyllda hotellen i Sverige) - säger han lite gnällande att han återigen fick höra att han "säkert fått jobbet på grund av sitt efternamn". Själv verkar han mena att det berodde på någonting annat, exakt vad detta alternativa skäl skulle vara framgår inte... Tidigare i programmet har han berättat om att han jobbat på alla hotellets avdelningar, och han har tagit upp sin amerikanska utbildning, där han blev civilekonom med inriktning på hotell- och restaurangbranschen. Kanske är det denna som han själv anser är anledningen till sitt tidiga avancemang i karriären...
Tyvärr känner jag till få andra som får feta jobb vid 31 års ålder bara för att de skaffat sig en utbildning. Riktigt så lätt är inte världen, lille man.
6 kommentarer:
Suck. Jag blir så trött på sådant. Suck och Grr...
No say...
Verklighetsförankring sökes!!
Det förvånande är inte "pokers" naivitet och käcka framtoning. Karln är ju helt miljöskadad, efter den barndomen. Det som förvånar är varför ett fristående public serviceföretag låter honom få tid att prata till så många.
Nej, det förvånande är inte Poker utan den omåttliga avundsjuka som detta inlägg återigen bevisar är en fast beståndsdel av socialdemokraternas kynne. Poker är en synnerligen sympatisk och framgångsrik person som naturligtvis sticker i ögonen på de som på förhand bestämt sig för att alla som heter Wallenberg per definition är onda. Hade han i sitt program gett utbildning och intelligens som skäl till att han blev VD vid unga år hade tveklöst denna blogg handlat om hans omåttliga hybris och höga självtankar. Hur man än vänder sig kan det väl aldrig bli rätt om man heter Wallenberg, eller hur?
Vet inte hur skribenten beskriver "feta" jobb (förutom det underförstått negativa i det), men i motsats till skribenten har en stor del av mina bekanta lyckats med just det vid unga år - samtliga av dessa har lagt själ och hjärta i sin utbildning, ingen av dem heter Wallenberg. Precis så lätt kan världen nämligen vara om man lägger manken till, lilla gumman!
Först och främst, vill jag reda ut ett par missförstånd.
Jag är en vuxen kvinna. Gift och har barn. Jag skulle inte tro att jag är särskilt gammal till mitt sätt. Jag har efter min graviditet ganska så många extra kilon på kroppen - så väldans mycket under medellängd ligger jag inte heller. Med detta vill jag ha sagt att jag nog varken kan klassas som liten eller gumma. Vad fick dig att tro det?
I begreppet "fet karriär" ligger faktiskt ingenting negativt, inte i min underförståelse iallafall. Det är möjligt att gummor och gubbar som inte förstår sig på en lite yngre jargong tolkar "fet" som någonting negativt i sammanhanget, men så är alltså inte fallet. En översättning för oförstående: "fett jobb" = sjysst jobb, jättebra jobb.
"I motsats till skribenten" skriver du. Precis som du inte kände till mitt ungdomliga sinne eller min överviktiga kroppshydda, är det uppenbart att du inte heller känner till någonting om mitt yrkesliv. Jag skulle nog säga att jag tillhör en grupp tämligen priviligierade människor, då jag själv har ett jobb som jag älskar och jag är faktiskt väldigt nöjd med min karriär hittills.
Med det sagt:
Det är mycket möjligt att herr Poker är en sympatisk person på det stora hela - jag kan dock inte uttala mig om detta, eftersom jag inte känner honom såsom du verkar göra. Däremot tycker jag att det verkar aningen förmätet att insinuera att det inte har med ens ursprung att göra då man vid såpass unga år blir vd för någonting ens famlij faktiskt äger.
Men coodles till dig och dina vänner, som fått feta vd-jobb helt utan kontakter vid unga år!
En eloge till dig Helen för hur du bemöter en av de mer tröttsamma härskarteknikerna. En fröjd att läsa.
Skicka en kommentar