Överallt läser jag om hur trendigt det är att "leva ekologiskt" eller om hur jag blir en eko-förälder eller gör mitt barn till ett eko-barn. Och visst, detta är trender jag mer än gärna hoppar på. Men en sak måste vi ha i åtanke då vi snackar konsumentmakt: även om miljöproblemen rör oss alla, så är de ingen fattigs fel. Ekotrenderna lär oss hur viktigt det är att vi alla tar ansvar och gör vad vi kan. Och visst är det så. Men oftast saknas det tyvärr en analys om vem det är som står för huvuddelen av den miljöskadliga konsumtionen. För inte är det den fattiga som överkonsumerar kemikaliebehandlade produkter. Inte är det den fattiga som flyger fram och tillbaka mellan Sverige och andra kontinenter, inte är det den fattiga som kör sin runt i sin dyra stadsjeep och släpper ut avgaser. Den fattiga har inte råd att ta flyget någonstans. Inte heller har den fattiga råd att ha bil.
För något år sedan hade Lunds Socialdemokratiska Studentklubb en föreläsning om hållbar utveckling med ekonomen Kenneth Hermele. Han talade om den hållbara utvecklingens tre perspektiv: det ekologiska, det ekonomiska och det sociala. Och för att den hållbara utvecklingen faktiskt ska vara hållbar, så krävs det att alla dessa tre aspekter fungerar. Bland oss som satt i åhörarskaran uppstod dock en debatt, då där fanns de som menade att den ekologiska hållbarheten måste gå före allt annat. Och att det skulle vara upp till oss alla, som enskilda individer, att ta ansvar för detta. Det handlar helt enkelt om konsumentmakt.
Konsumentmakten är inte en hållbar lösning. Konsumentmakten bygger nämligen på att vi lever i ett samhälle där alla har samma förutsättningar att påverka - det är själva argumentet som används då ekotrenderna lyfts fram. "Vi kan alla göra bättre ifrån oss." Men i dagens samhäle är detta en förutsättning som inte är verklig. Vi har inte samma förutsättningar. Som underbetalt vårdbiträde har du faktiskt inte särskilt stor möjlighet att påverka mot en mer ekologisk utveckling på annat sätt än genom att rösta på rätt lagstiftare. För även om vårdbiträdet lyckas skrapa ihop de extra kronor som behövs för att köpa ekologiskt kaffe, så kan hon inte göra någonting åt alla utsläpp från bilar och flygmaskiner som förstör vårt klimat - själv har hon förmodligen inte råd att vare sig åka på flygresor till Thailand eller att köra runt i en bil.
Vi måste bli bättre på att tala om vem det är som faktiskt står för den miljöförstöring som pågår. Det är överklassen som flyger mest, det är överklassen som åker mest bil och det är överklassen som står för den största delen av överkonsumtionen. Och inte ger denna klass signaler ifrån sig om att vara sugna på att ändra på sina överflödiga levnadsvanor.
Och det är de kapitalistiska företagen som släpper ut miljögifter i naturen. Det kan vara svårt för ett förhållandevis "snällt" företag att konkurrera prismässigt med det som är lite mer "elakt". Detta är ett problem vi når bättre med lagstiftning än med konsumentmakt. Så skapar vi ekonomiskt hållbar utveckling.
Den sociala hållbarheten är nödvändig för att ge samhällets alla medborgare möjlighet att vara med och påverka - såsom ekologismens ivrare verkar hävda är giltigt redan idag. Om vårdbiträdet har en trygg grund att stå på, kan vara säker på att hon har råd att ta sina barn till läkaren, till tandläkaren, att hon vet att hon inte behöver gå i trasiga kläder till jobbet och att hon garanterat kommer att kunna ställa mat på bordet - först då kan hon förväntas göra medvetna val som är bra för vår miljö.
Ja. Att hävda att den ekologiskt hållbara utvecklingen måste gå före de andra två aspekterna i begreppet är verkligen naivt. För ingenting är så svart och vitt, utan allt hänger ihop. För att kunna hävda rättvisa för miljön, måste vi också kämpa för rättvisa för människan.
----------------------
Miljöförbundet Jordens Vänner har förstått att klassaspekten är viktig för den ekologiska hållbarheten. 2006 dedikerade de ett helt nummer av sin tidning Miljötidningen (nummer 4 detta år) till temat "Miljö, klass och konsumtion". Kolla in dem om ni får möjlighet!
3 kommentarer:
Jättebra Helen! Mycket viktiga saker det här som lätt glöms bort i debatten. Tänker ofta på det när jag (ibland) handlar ekologisk mat. Syrran, ensamstående med två barn, kan knappast unna sig den "lyxen". och det känns ju jävligt surt att det förblir en lyx och inte en självklarhet pga den problematik du lyft fram.
Fast det är just det som är min poäng -> all kan tyvärr inte göra det valet. Jag instämmer helt i att det är ett problem att det är så mycket gifter i våra kläder, det är till och med skamligt! Tyvärr är mer naturliga plagg mycket mer svårtillgångliga att få tag på och ofta dessutom dyrare. Är du ensamstående småbarnsmor, som Kristina nämnde, kan det vara svårt att få fram pengar till mer än den billigaste maten. Jobbar du dessutom heltid kan det vara tungt att leta efter ställen där du får tag på varor som inte är giftiga.
Problemen med gifter i de varor vi konsumerar är ett alldeles för stort problem för att vi ska lägga ansvaret för att lösa problemen på enskilda individer, det är därför jag istället förespråkar lagstiftning. Vi kan bli av med gifter och skapa bättre arbetsmiljö för producenter och dig själv genom just lagstiftning - det är faktiskt en möjlighet. Genom lagstiftning blir det ett gemensamt ansvar, istället för ett individuellt.
go helen!
Skicka en kommentar