På tisdagskvällar visar TV3 nuförtiden ett mycket fascinerande program: "Drömjobbet" ("The secret life of a soccer mom"). En hemmamamma får möjlighet att ge sig av för att under en veckas tid försöka sig på en karriär inom sitt drömyrke. Medan hon är borta får maken stanna hemma med barnen, helt ovetande om vad hustrun egentligen ägnar sig åt - såvitt han vet handlar det hela om en dokusåpa som vill se hur bra männen kan leva sina hustrurs liv.
Tisdagens avsnitt var det en kvinna som ville bli polis, precis som hennes make. Maken stannade hemma och tog hand om hemmet. Det vi fick se av hans vecka var hur han gnällde över att plocka upp hundbajs och menade att det egentligen var hustruns jobb, och hur han passade på att fråga sina barn hur gamla de egentligen var. Eftersom han uppenbarligen inte var kapabel att själv lista ut vad som skulle göras i hemmet, fick hustrun lämna en sex sidor lång lista för att berätta det för honom.
Hustrun har både upp- och nedgångar då hon ska prova på att vara polis, men i slutänden blir hon ändå erbjuden en plats på polisskolan. Hon har möjlighet att följa sin stora dröm. Då hon kommer hem får maken och barnen veta vad hon gjort under veckan som gått, och familjen måste ta ställning till om hon ska följa sin dröm eller inte. Maken säger bestämt nej. Hustrun ger honom en rad logiska argument till varför det vore en sjysst idé (förutom att det är hennes dröm då, alltså). Maken säger nej. Programledaren ber kvinnan om ett svar. Kvinnan tackar nej. Det blir ingen dröm. Maken har bestämt.
Fy fan vilken jävla värld vi lever i!
5 kommentarer:
sorgligt heter det
Så sorligt.
Jag har sett samma program om en tjej som ville bli akutsjuksköterska. Hon var så entusiastisk och lycklig. Sen skulle beslutet fattas (i TV, vilket kanske inte är idealt) och det blev en massa gnäll från ungarna om att de inte skulle få vara med sin mamma hela dagarna. Pappan var lite tystare, inte lika bestämd som i polis-avsnittet. Men det slutade ändå med att mamman tackade nej till en plts på utbildningen.
Patetiskt, skyll inte på "världen" för att kvinnan inte har nog med ryggrad för att lämna sin man som inte respekterar henne.
Sluta skyll på varandra och håll varje individ skyldig för sina handlingar.
Nej, förlåt mig. Självklart påverkas vi ju inte alls av vår omgivning. Det vore ju så klart en bisarr tanke. Och ansvar för sina barn, som den andra föräldern vägrar dela, är ju absolut någonting man helt enkelt kan välja bort. Tänkte inte på det.
Skicka en kommentar