Länkkärlek

Så fort jag har lite tid över - må så vara om det är på tåg eller buss, eller om det är vid spisen när middagen tillagas - kommer jag på mig själv med att stå med min lilla android, klicka upp Google reader och se om det är något nytt på någon av de bloggar jag följer. Och jag insåg att det så klart är väldigt själviskt av mig att inte dela med mig av mina bloggtips.

Den första blogg jag klickar upp när readern är full, är oftast Enligt Ellen. Jag hittade till Ellen förra våren då jag var föräldraledig. Jag hade bloggsurfat en himla massa, och readern hade helt plötsligt fyllts med en massa husliga kvinnor som skrev hur himla kul det var att vara mamma. Typ. Och även om dessa bloggar till viss del kunde vara inspirerande, hade jag samtidigt börjat få en känsla av att jag själv inte var huslig nog, och att jag måste vara en dålig mamma som inte alltid tyckte att det var 100% kul att gå hemma med småttingar istället för att jobba.

Så länkades jag in på Ellens blogg i samband med att hon skrev om hur hon valt bort att amma. Jag fortsatte läsa, och såg hur hon från och till skriver om föräldraskapets baksidor. För visst är det kul att vara förälder, men det kan också vara asjobbigt. Hon skriver om längtan efter att gå till ett arbete istället för att sitta hemma och dadda. Och så skriver hon om politik och vardag och allt möjligt - och jag känner igen mig.


Jag känner igen mig i hennes beskrivningar av föräldraskapet. Jag känner igen mig i de politiska åsikterna och jag känner igen mig då hon beskriver en konstant rädsla för att göra "fel", för att inte kunna de sociala koderna.

Att hitta till Ellen kändes lite som att hitta hem. Inte nödvändigtvis samma inspiration som jag hittar i en del andra bloggar, som får mig att vilja jobba på mig själv, utvecklas och göra roliga saker. Men att läsa hennes inlägg får mig att vara nöjd med den jag är, och det är ju minst lika viktigt det!