Jag var och pratade lite med grannen, som är minst sagt heligt förbannad. Sparbetingen i Marks kommun har gått för långt, och trots att hon har en bra utbildning i grunden och jobbat inom vården i kommunen 22 år kan hon inte få mer än en 90-procentig anställning - inte helt tillräckligt som ensamstående trebarnsmamma. Nu har hon tvingats ta jobb på annan ort och ska flytta härifrån (gör fler som hon blir det ännu mindre skattepengar att dela ut, så det känns som om radikala åtgärder vore på sin plats.)
Till mig sa hon att vi, som har småbarn, borde flytta härifrån så fort vi kan. För att låta barnen växa upp i en kommun med uselt trygghetssystem och skolor som inte kan ta hand om dem, det är ju jävla skit (rent ut sagt). Än så länge är jag dock supernöjd med vår förskola (där vi har tre personal på elva småbarn), men utifrån de historier som hörs runtom är det väl bara att vänta och se vad som händer härnäst...
Det har kanske inte undgått någon att min kära hemkommun inte har varit den mest kompetenta i sitt handhavande av saker och ting, och detta har givetvis fått ödesdigra konsekvenser på lång sikt. "Läge för det goda livet" är kommunens slogan, samtidigt som nya rapporter om nedskärningar trots att vårdpersonal redan får mata tre åldringar åt gången. Det är det goda livet, det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar