One night stand och knark

Alltså - min musiksmak, mitt liv och mina värderingar är verkligen helt skilda saker. Ta Janis Joplins One night stand, till exempel - sjukt bra låt! Och inte för att det behöver vara något fel med engångsligg, det är bara inte min grej. Själv lever jag mitt liv som monogam och lyckligt gift tvåbarnsmor och jag är så jävla nöjd med det. Skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Men så lyssnar jag på Janis och tänker att "aa, precis!" fast jag så klart inte alls tycker så. För den enda jag ligger med är ju min snubbe, och han är ju inte alls någon engångsgrej - bara det att Janis verkligen lyckas förmedla sin känsla.

Det är samma sak med all fantastisk knarkmusik som gjordes på 60- och 70-talen - lysande! Själv är jag nykterist, men har inga som helst skrupler med att glatt sjunga med i alla gamla hyllningar till folks knarklangare. Några exempel:

Here comes the Nice - Small faces
Candy man - Donovan
Mr. Tambourine Man - Bob Dylan

Tänk att så mycket bra musik handlar om knark, skapades av knark (typ) och ändå är jag bara så emot. Musiksmak vs. liv och åsikter: skilda saker, helt enkelt.