Ormar är inte husdjur

Vi har tillbringat dagen tillsammans med några vänner på Universeum i Göteborg, till både barns och vuxnas förtjusning. För er som inte varit där kan det verkligen rekommenderas - lite i överkant vad gäller inträdet, men å andra sidan borde det ju kunna förväntas med tanke på att de huserar en egen liten regnskog där inne. Såghaj och anakonda och diverse andra spektakulära varelser finns för beskådan. I regnskogen springer små apor fritt, vilket är fascinerande men efter att vännernas unge blev biten i fingret vill jag också varna för att bli för närgången.

Hursom... Både på Universeum och under morgonens barnprogram på SVT barn tittade jag på ormar, och vid båda tillfällena ryste det i hela kroppen. Det har det gjort vid tanken på ormar ända sedan någon berättade för mig om en kvinna som hade en orm till husdjur. Kvinnan tyckte det var väldigt trevligt med en orm, och hade den framme och kelade med under dagarna. På kvällen la hon ner ormen i sitt terrarium och gick själv och la sig i sin säng. Ormen tog sig ut ur terrariet, kröp upp i kvinnans säng och la sig spikrakt tätt intill kvinnan - nästan som för att kela. Kvinnan bar tillbaka ormen till sitt terrarium, ormen kom tillbaka och la sig spikrakt bredvid kvinnan i hennes säng. Detta upprepades sedan natt ut och natt in.

Efter att kvinnan inte lyckats få ormen att sluta komma upp i sängen, vände hon sig till en veterinär och frågade varför ormen betedde sig på detta märkliga vis. Och vad hon fick till svar? Jo; att den mätte för att se om den vuxit och blivit tillräckligt lång för att äta kvinnan till middag. Antar att det är tur att kvinnan vid tillfället inte hade några barn i huset...