På midsommarafton satt jag här hemma småsjuk och bloggade om att jag skulle bättra mig i mitt leverne. Hittills har väl det gått så där... Första steget till hälsan var långa familjepromenader. I de där efterlängtade barfotaskorna. Med 20 kilos övervikt. Det tog inte många promenader innan jag insåg att jag fått hälsporre. Det gör ont. Och blev dyrt (nya skor med bra stöd, inlägg och cykelkärra för att kunna transportera båda barnen själv utan bil).
Med hälsporren kom en paus i min nyfunna hälsosamhet - tills förra helgen då jag gick med en kompis på gym. Vi drog igenom hela kroppen, jag stretchade ordenligt och har gjort min qigong varje dag den här veckan. Jag har längtat och längtat efter att jag nu till helgen skulle hinna iväg och träna igen. Tills min rygg brakade ihop och jag knappt kan röra mig - typ som nackspärr fast i ryggen. Jävla fan. Simma skulle jag kanske klara - men att köra bil 3,5 mil till närmsta öppna badhus känns väl sådär...
Undrar varför min kropp hatar hälsa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar